Ithril studerade Kian som träffats av vattenbollen, såg dennes uttryck och flinade för sig själv. Det såg ganska kul ut, men till slut verkade det som om den andre räknat ut vad som hänt och Ithril började röra sig mot strandkanten, som en osmidig, knubbig säl. Dock var han mycket försiktig, fenorna på frambenen kunde komma till skada i sanden.
Han lät en liten våg komma upp och hjälpa honom den sista biten ner i havet, där hans klumpighet förvandlades till smidighet. Fenorna böljde runt frambenen då han skvätte vatten mot Kian med ett leende över läpparna. Det var synd att de inte kunde göra något gemensamt, Ithril var beroende av havet och Kian kunde väl inte simma?

Kian skrattar glatt och hjärtligt. Det var länge sedan han hade så här kul. Ithril är en lustig varg men under detta korta möte har Kian ändå börjat se havsvargen som en vän. Förhoppningsvis är det ömsesidigt. För visst det ut som att Ithril har väldigt kul han med? Kian försöker ihärdigt att skvätta tillbaka vatten men utan större lyckande. Ithril är mycket bättre på den här leken än han är. Kian skuttar runt i det grundare vattnet och skrattat.

[Avsluta snart? :3]