Snön låg tjock i den täta skogen, och ständigt föll fler stora flingor från den mulna skyn. Under natten hade kylan fått rök att dansa runt henne lila läppar vid varje utandning men nu i gryningen hade graderna stigit över noll. Achangra stod still och spanade ut mellan träden. Hon var uttråkad, extremt utled. Snön fyllde upp skogen mer och mer för varje dag, ibland letade sig vinden in mellan stammarna. Inget mer hände. Hon hade haft sådant hopp för kaoset, och efter de omvälvande upplevelserna var vardagen extremt tråkig. Nu var allt över.
Visst skönt, ingen direkt risk för att dö längre.
Heller ingen risk för att leva.
Uppgivet suckade hon och la ner hakan mot framtassarna, hennes lilla lila kropp sjönk ner en bit i den töande kramsnön. Isbitar hade fastnat mellan trampdynorna men hon brydde sig inte i att försöka ta bort dem. Öronen vinklades bakåt, hela hennes uppenbarelse skrek av tristess. Med en desperat min vände hon sig mot himlen, hjälplös, verkade nästan be för något exalterande att inträffa.
Bönen verkade inte bli besvarad.


[Kortkortkort Ataro <3]

[Ehehehe, kommer här oförskämt sent.. (A) Vill du rolla på här? c:]

[Här kommer jag ännu senare, har du lust så är jag på. Kör gärna ett inte så avancerat roll o kan inte lova att jag svara superaktivt men jag kommer göra mitt bästa för att stanna på numoori nu o inte bara göra ännu en vända :)]