Solen stod högt på himlen, luften var stilla, men kylan förvandlade andedräkten till ett moln av iskristaller då den lilla varghonan andades. Hon låg lutad mot ett ungt träd med blicken riktad mot ett äldre pilträd ett stenkast bort, därunder låg lyan gömd. Pravada Vox's lya. Hennes familjs hem. Hon log svagt av bara tanken på flocken. Stripe, hennes ledare och närmaste vän, hon litade fullt på honom. Thia, hennes mor. Goria, den glada honvargen som hon kanske inte riktigt kände så väl men ändå tyckte om, Jaro, den dystra, tystlåtne gamle vargen som hon tänkte gott om, men samtidigt var lite rädd för, och så var det ju nykomlingen, Xhie, Stripes dotter, som hon inte kände alls, men hon tvivlade inte på Stripes omdöme, om han tyckte att hon passade i flocken så gjorde hon det.

Theia gäspade stort och släppte blicken från lyan. Det var en vacker dag och kanske skulle hon passa på att patrullera gränserna, inte för att det var hennes uppgift, utan för att hon tyckte om att göra det. Det fick henne att slappna av och rensa tankarna.

Sakta reste hon sig upp och sträckte på den nästan kvadratiska kroppen innan hon i snabb trav började röra sig ut mot revirgränsen.


[Feel free to joina allihopa ^^ ]

Som vanligt hade hennes tassar fört henne framåt. Det verkade vara något som var svårt att kontrollera, för när hon inte hade annat att göra så vandrade hon. Varför? Hon visste inte riktigt, kanske det berodde på att hon hade gjort det så länge nu. Eller så var det för att hon trivdes bättre med att röra på sig än att ligga stilla. Dessutom hade hon ett helt revir att utforska.
Även om de valpiga dragen nästan hade försvunnit helt och den naiva honan sakta men säkert hade utvecklats till en relativt mogen och beslutsam varg, så dröjde sig den valpiga nyfikenheten kvar inom henne och äventyrslusten som brann i hennes hjärta hade fortfarande inte slocknat. Hon gillade att se saker, att göra saker, att upptäcka saker. Och även om hon nu hade gått med i Pravada Vox och därmed hade både ett hem och en skyldighet emot detta så kände hon sig inte begränsad. Det betydde bara att det fanns ett ställe att återvända till när de äventyr hon kunde tänkas bege sig ut på var över.

Det var en vacker dag, en härlig dag. Ett djupt andetag drogs och hon kände hur luften runt omkring henne doftade härligt.
De mintgröna ögonen granskade den silverfärgade omgivningen. Det var ett vackert område, hon kunde förstå varför hennes far och hans följeslagare hade valt att göra detta till deras hem. Skogen var verkligen underbar, och den passade in med allt flocken stod för.
Godhet.
Hon suckade mjukt. Det kändes som att det var här hon hörde hemma.

En svag vindpust drog fram mellan träden, förde med sig doften av en främmande varg, än dock bekant. En flockmedlem. Öronen spetsades och tassarna fortsatte att röra sig framåt. Xhie ville inte missa detta tillfälle.

Theia var djupt insjunken i sina tankar när en flockmedlem uppenbarade sig mellan träden. Theia stannade överrumplat, hon hade varit så borta i tankar att hon inte hade känt honans vittring innan. Men Theia visste vem det var, Xhie, den nyaste medlemmen i flocken. Hon var lätt att känna igen med sina gröna ögon i kontrast till den vita pälsen.

"Xhie." Hälsade hon med ett leende och gick fram till honan. "Hur trivs du i flocken? Jag ber om ursäkt för att jag inte har presenterat mig innan, det har varit lite hetsigt på senaste tiden. Mitt namn är Theia." Hon tittade nyfiket på den andre, nog syntes det att hon var Stripes dotter, de var mycket lika. Theia var säker på att hon skulle komma bra överens med Xhie. Hon kände sig till och med lite upprymd över att ha en nästan jämgammal flocksyster, och slippa vara den yngsta i flocken.

Då den gråvita honan med svarta inslag uppenbarade sig framför henne bredde ett litet leende ut sig på hennes läppar, samtidigt som hon efter några steg stannade upp.
"Ingen fara, far har talat om för mig vem alla är så jag har haft rätt bra koll på läget. Men det är trevligt att äntligen få träffa dig," sade hon med en mjuk röst som inte talade om annat än godhet och vänlighet. Hon var verkligen en varg av det vänligare slaget, och det hördes i den unga, milda rösten.
"Det är en fin flock, jag trivs bra! Jag är tacksam för att jag får följa med er." Svansen rörde sig svagt bakom henne.
Hon trvides verkligen bra, alla hade varit vänliga mot henne. Även om hon var så pass ny att hon inte hunnit träffa alla så hade hon fortfarande fått ett gott intryck av dem. Sedan var hennes far här, vilket endast gjorde att flocken kändes mer som ett hem. Visst älskade hon sin mor och sina syskon också och önskade att även de skulle hitta hit, men hon hade alltid varit pappas flicka. Säkerligen var det därför hon kände så starkt för flocken även om den till större delen ännu var helt främmande.

Det var med ett vänligt leende hon lyssnade på Xhies ord. Hon var som gjord för den här flocken, Theia var nöjd.

"Det gläder mig att du trivs. Vi är inte en stor flock, men vi håller ihop i vått och torrt. Uppstår det några problem så tveka inte att säga till, så vi kan lösa dem tillsammans." Hon granskade nyfiket den ljusa honan och leendet blev bredare. "Jag skulle just ut och patrullera gränsen, vill du följa med?" Hon började långsamt röra på sig, fortfarande med blicken på Xhie. "Så kan du berätta lite om dig själv, om du inte har något emot det, för jag är nyfiken på att höra hur du hamnade här."

[Gaahhh, crap. Men jag hinner inte skriva bättre, sorry]

Xhie log som svar emot den andra honan och när denne frågade ifall hon ville göra denne sällskap var Xhie inte sen med att svara att hon gärna följde med. Hon borde lära känna de andra i flocken nu, och hon ville det också. Far hade talat gott om dem allihop så hon kände sig ivrig att äntligen få ett tillfälle att tala enskilt med en av medlemmarna.

"Egentligen finns det väl inte mycket att berätta," sade hon då hon slöt upp vid Theias sida. Hon letade i minnet, försökte komma på något som kunde vara intressant för den andra att höra.
Hon undrade var Stripe egentligen hade berättat om henne, mor och hennes syskon. Var de andra i flocken medvetna om att de ens existerade? Svårt att säga, hon visste att fadern älskade sin familj högt, men han var inte nödvändigtvis den som gick och skröt om det. Kanske han hade berättat om dem, kanske inte.
"Det var i Döda Skogen som jag fick höra om denna flock och att min far hade varit med och skapat den, så det var där jag började min vandring hitåt. Så det har tagit ett bra tag att faktiskt nå Silverpile."
Hon mindes alla de möten hon hade upplevt på vägen, både de bra och de dåliga. Men hon ångrade inget, alla hade de lärt henne något.
"Jag är glad att jag äntligen är framme."

De båda ljusa vargarna vandrade långsamt genom den vita skogen. Theia lyssnade nyfiket på vad Xhie berättade utan att avbryta, när hon tystnad hummade Theia eftertänksamt till svar.

"Så du har kommit långväga." Svarade hon och mötte honans blick. "Den döda skogen är ingen trevlig plats." Konstaterade hon sedan. Bara namnet fick henne att rysa, trots att hon aldrig varit där. En gång, för flera år sedan hade hon stått i utkanterna, men inte vågat sig in. Dofterna, ljuden och träden skrämde henne. "Stripe nämnde att han hade en familj utanför flocken, så jag är faktiskt inte förvånad att du har valt att ansluta dig till oss. Har du några syskon? Och var är din mor?" Theia tog en kort paus innan hon fortsatte, med blicken svepande över området. "Silverpile är perfekt för oss, tycker du inte?" Sedan tystnade hon tvärt. Hade hon pratat för mycket nu igen? Hon skattade nervöst till. "Förlåt min frågvishet, det är inte ofta vi får nya medlemmar." Log hon uräktande och mötte honans blick.

Xhie kände att hon redan nu kunde besluta vad hon tyckte om den andra honan, och sanningen var att hon gillade denne. Det låg en lättsamhet över Theia som hon kunde känna igen som den hon själv bar på, och det verkade som att det enda den andra utstrålade var värme och glädje. Något sade Xhie att hon skulle ha svårt att vantrivas i Theias sällskap.
"Ingen fara, det gör inget att du frågar, det är enklare för mig att veta vad jag ska berätta då." Hon log glatt och svepte lätt med svansen genom luften.

"Ja," fortsatte hon sedan. "Jag har en bror och en syster. Xeeye och Xylia. Men jag har inte sett någon av dem på länge. Men de har det säkert bra, var de än är."
Hon mindes deras spännande upptåg då de var valpar, mindes hur de hade busat och tumlat runt med varandra. Det var minnen som fick henne att le. Hennes barndom hade varit underbar, hur man än vred och vände på det. Ingenting annat fanns att säga om den saken.
"Jag vet inte heller var mor är, det börjar bli länge sedan jag träffade henne också... Men jag tror nog att hon är nära mina syskon."
Det kändes lite sorgligt, hon hade inte sett sin familj på vad som började bli en väldigt lång tid. Men samtidigt var hon säker på att de hade det bra, och hon hade trots allt funnit sin far. Och det gjorde henne glad, hon kände sig lycklig.
Detta var rätt plats för henne, det var hon övertygad om.

En lättnad spred sig i kroppen på Theia när Xhie inte tog illa upp av hennes frågvishet. Hon lyssnade nyfiket på Xhie när hon berättade om sin familj och Theia tyckte det lät så mysigt med syskon. Hon önskade att hon hade några, hon önskade att hon hade en riktig familj, inte bara flocken utan en familj med samma blod. Men det hade hon inte, hon hade bara sin mor. Fadern hade hon aldrig träffat och Talathia pratade aldrig om honom, även om Theia ofta hade frågat när hon var yngre. Nu var det längesedan hon ens tänkt på sin far. Thia hade talat om att hon hade en bror, Theias farbror, men hennes mor hade inte träffat honom på flera år och visste inte ens om han var vid liv, något som alltid hade smärtat henne. Men Theia hade aldrig träffat honom och inte kände hon någon vilja att göra det heller.

"Din familj har det nog bra." Sa hon med ett leende. "Är du orolig så följ ditt hjärta så hittar du dem." Hon såg på Xhie med en uppmuntrande blick. "Jag önskar att jag också hade syskon." Sa hon sedan med en suck. "Jag har bara min mor, Talathia, har du träffat henne? Hon är flockens helare."

De hade kommit till revirets gräns. Theia tog av till vänster och började vandra längsmed gränsen utan att egentligen se vad som hände omkring henne. Hon var så uppslukad av deras samtal. Hon uppskattade honans sällskap.

Xhie lyssnade till den andra honans ord och kände sig betryggad av att höra dem. Visst kände hon oro för modern och syskonen ibland, visst kunde hon önska att hon aldrig lämnat dem. Men hon hoppades att de hade det bra, och det Theia nu sade gjorde henne mer övertygad om den saken.
"Ja, jag tror nog att de har det bra," sade hon med en smått drömmande men ändå glad röst. Nog skulle hon få återse dem någon dag, det var hon övertygad om.

Uppmärksamheten vändes åter mot Theia då denne talade igen, och de tankar som Xhie drömt sig bort en aning i sköt hon åt sidan.
"Nej, jag har inte talats vid med henne ännu, men jag har sett henne. Hon verkar både trevlig och snäll," sade hon. Talathia verkade vara en varg man respekterade, och Xhie hade inte för avsikt att göra något annat, även om hon inte hade talat med honan ännu.
"Har du inga syskon?" En fråga som den brinnande nyfikenheten inom den unga honan manade fram.

Theia nickade entusiastiskt. "Utan henne vet jag inte vad jag skulle ta mig till." Svarade hon med ett snett leende, för visst menade hon vad hon sa. Utan sin mor var hon ingenting. Hon hade kanske aldrig riktigt lärt sig att ta eget ansvar, hon hade alltid blivit stöttad av sin mor, på gott och ont.

När den andra honan frågade om hon hade syskon skakade Theia långsamt på huvudet. "Nej, inga syskon. Men jag önskar att jag hade." Svarade hon och fick något sorgset i blicken. Hon hade alltid önskat sig syskon, hon ville veta hur det var. HOn sköt undan sina tankar och log igen. "Men jag har ju flocken. Ni är ju som mina bröder och systrar." Hon fortsatte framåt och tänkte för sig själv att hon faktiskt inte behövde några andra syskon än sin flock.

De var hennes familj.

(Vi kanske ska ta och börja avsluta, säga att de patrullerade gränsen och sedan gick och gjorde andra sysslor ^^ )

Xhie lyssnade, och försökte sedan föreställa sig en värld utan sin syster och sin bror. Men det var otänkbart. De hade växt upp tillsammans med henne och alla de minnen hon hade från barndomen delade hon med dem två. Det gick inte att föreställa sig att de inte existerade, de var en allt för viktig del i hennes liv för det.
"Ja, flocken," sade hon med ett smått tröstande leende på läpparna. "Den kommer alltid att finnas för dig. För mig, och alla andra som kan tänkas behöva den."
Hon kanske inte hade någon rätt att säga så, hon som knappt varit medlem alls. Men det var sant, för hon visste vad de stod för. Godhet, kärlek, gemenskap... Hon visste att de inte skulle överge henne, och därmed tänkte hon inte heller överge dem. Hon trivdes bra i Silverpile, och hon trivdes bra med Pravada Vox. Nog kunde hon bete sig som en del av dem, för hon var ju det.
Och Xhie visste, för hennes far hade sagt det, att alla som kom med ett rent hjärta och ärliga avsikter skulle få en plats bland dem.

[visst kan vi göra det, har ändå inte så mycket mer att skriva egentligen ^^]

Theia lyssnade med ett brett leende, nöjd över Xhies ord.

"Du har förstått." Svarade hon lugnt.

De fortsatte vidare längsmed revirgränsen. Theia njöt av sällskapet och omgivningarna. Hon visste att här var hon hemma. Mellan de gamla silverpilarna, vandrandes med en vän.


(Ne jag känner det med xD AVSLUTAT )