Thzuki & Bushi

Dom små tassarna vidrörde igenkänd mark, hennes hem, Kaiwood. Hon gick flera varv runt lyan, hon hade inget att göra, ingen var hos henne, hon var alldeles ensam. Solen värmde hennes vinröda rygg, hon trivdes i solens varma strålar. Ett dimtäcke låg mystiskt över marken, Dhalai kunde inte riktigt urskilja en individ bland all denna dimma. Vinden piskade hennes rygg något rejält, den drog i hennes varma päls. Hon huttrade vagt till. Den svarta nosen började att vädra efter intressant dofter. Vinden förde med sig massor av flockmedlemmars dofter, speciellt en ung hanes doft, någon i flocken hon aldrig mött, Shiva. Men det fanns även två bekanta dofter bland allt annat, hennes mammas och systers dofter verkade vara nära. Då stannade hon till bakom lyan och såg sig omkring, vinden gjorde så att hon huttrade igen. Hennes eldiga ögon försökte att urskilja individer långt där framme. Var det hennes mamma och syster?

[Hoppar in med bara Bushi i början xD]

Med ett djupt andetag rörde sig den rödvita varginnan bland dom tjocka träden. Mordern hade precis befunnit sig vid hennes sida och skällt på henne efter händelsen utanför reviret. Men oavsett hur mycket hon borde skämmas över händelsen så kan hon inte låta bli att le, älskade smaken av blod och klagoskrin som steg upp över dom. Men inte nog med det så var det dottern till en ledare över en närliggande flock som hon hade hoppat på, men vad kunde det spela för roll det var den främmande valpen som fick skylla sig själv. Som inte lyssnade utan lät det brinna för Bushi.
Den skära tungan gled över den vita vassa tandraden och blodet hade torkat, befläckade det vita. Sår klädde det rödvita ansiktet och den mörka kronan över hennes panna hade blivit förstörd, vilket förargade henne ännu mer. Hade fått henne att hugga ännu mer över den lilla brunvita kroppen. Men var rörde det henne, inget alls. Förutom att hennes eleganta och storslagna utseende hade fått betala för det.

När hon vandrat en stund började marken att bli mycket välkänd och hon visste att hon började att närma sig lyan. Hon kunde redan på avstånd känna igen systerns värme och hon himlade med ögonen och rörde sig igenom den lätt dimmfyllda atmosfären. Solen sken lätt igenom trädens tjocka kronor och mycket riktigt kunde hon skymta den rödaktiga systern på avstånd.

[Bushi har inte alls bra självförtroende, nejdå xD]

[ Okidoki. xD ]

Javisst var det hennes syster där framme.
"Var har du varit?"
Sa Dhalai bestämt, hon ville ha ett svar, ett bra svar på varför hon lämnat sin syster. Då hennes ögon gled över sin systers kropp fick hon syn på såren. Hennes eldiga ögon brann av hat på såren i Bushi's ansikte något enormt, vad hade hänt?
"Vad har hänt Bushi?"
Sa Dhalai förvånat.

[ Dåligaste inlägget du någonsin sett .. .___." ]

Hon såg emot sin syster med ett tomt uttryck. Ögonen var smala som trådar och lös starkt. Man kunde även se glöden inom den rödvita varginnan igenom såren, fick blodet att se ut som het lava. Nog var hon irriterad, ja rent ut av riktigt arg inombords men hon hade fått mätta sin brinnande hunger för stunden och modern talade tydligt om att ifall hon inte stökade runt så mycket så skulle såren läka ihop och inget skulle märkas.
Bushi stannade upp bredvid sin syster och ett brett leende sprack fram, ett retande och hånande leende. Varför var hon så brydd, var hon kanske avundsjuk eller klarade hon inte av att vara själv. Tanken roade henne samtidigt som det var nästan pinsamt.
"Varför undrar du." sa hon bara retsamt tillbaka och rörde sig förbi sin eldiga syster.

Bushi log hånande mot Dhalai och sa några enstaka ord. Man kunde riktigt se hur Dhalai's ögon brann, hon var sur. Var hade hennes syster fått vara? Hon var avundsjuk. Själv var hon ju tvungen att lyda sin mamma om vart hon fick vara och inte vara, även om hon var busig genom ord. Dhalai begav sig in i lyan, hon var tvungen att stanna där tills mamma kom.
"Bushi, jag undrar bara .."
Hon tog ett djupt andetag.
"VaR FAN hAr DU vARiT utAn mIG!?"
Skrek hon argt, man kunde riktigt se hur hon var, likt en irriterad tjur i tecknade filmer, hon frustade irriterat likt en. Hon ville inte vara i Kaiwood hela dagarna, det var väldigt tråkigt här. Lite för tråkigt. Inget intressant eller roligt hände, förutom att vara spydig och elak mot andra.

Öronen tröks bak emot nacken då den andre skrek emot henne för full hals.
Hade hon ingen vett i skallen eller hade hon sovit för lite, hur det än var så kunde Bushi inte göra något annat än att finna det ytterst roande. Huvudet sänktes emot marken och det började att rycka i den unga honan och ett hest skratt hördes. Hon slog upp huvudet och skrattet ekade ut i skyn mellan dom båda. Ett oförklarigt leende skymtades i det blodiga ansiktet och hon såg med sin glödande blick emot systern. Tänderna hade antagit en röd ton, inte av blod utan av hette och hon närmade sig sin kära syster med ett obehagligt sken i ögonen. Svansen svepte fram och tillbaka innan den höjdes till en dominant ställning. Ångan steg upp i luften som ett tjockt moln då hon särade på den sammanpressade tandraden och skrattet dog ut.
"Varför är ni så upprörd Dhalai kära. Klarar ni er inte själv ens en liten stund. Fruktar ni mörkret så mycket. Snälla, gör det inte svårare för er själv än vad det redan är." rösten var silkéslen men man kunde tydligt höra att hon var irriterad, mycket irriterad. Varnande högg hon emot den andre, en hög smäll hördes och leendet dog ut.
"Du borde lära att vakta din tunga." rösten hade blivit kall och man kunde höra törsten ropa i den mörka stämman. Törsten efter blod, smärta och förödelse. Och var hon intresserad att få se sin syster med fruktan i ögonen. Ja ibland fanns känslan där.

[lite ball bakrundsmusik som jag använde =w= https://www.youtube.com/watch?v=A2QpThyVL8s ]

[ Awesome musik! ~ <3 ]

Hon såg på sin syster, hon låg alldeles stilla, hon visste vad som skulle hända, detta hände för ofta.
"Jag är inte rädd!"
Högg hon tillbaka och ställde sig upp, hennes ansikte hade även det förändrats. Hennes läppar hade flyttat sig isär så att hennes tänder syntes, ögonen började att brinna, eld omfamnade hela Dhalai's kropp. Hon var riktigt arg. Likaså hon höjdes svansen för dominans.
"Likaså du! Varför kan du inte vara trevlig? Du retade upp mig genom att inte svara."
Sa hon bestämt. Elden spred sig likt en pöl på marken, den skulle spridas om så Dhalai ville det.
"Bit mig då, få mig att lida. Men mamma lär inte bli glad. Försök du."
Sa hon sakta och högg mot sin syster, elden hade spridits till den unga honans mun, tänderna glödde.

Hon såg emot sin syster med en kall och smal blick, helt tom på känslor. Det enda hon kunde avge som någon skulle kunna läsa av var en mycket stark pondus. Hon visste vem hon var och hon visste mycket väl att hon bestod av styrka och dominans. Hon är inte Thzukis dotter för inte, Thzuki den eldiga varginnan som redan från beta plats styrde flocken med hjärnhand. Bushi visste inte riktigt varför men av någon anledning så kunde hon se sig själv högst upp på klippan med sina undersotar under sig, och där med hennes hetsiga syster. Ja systern som handlade först och tänkte sen. Även om hon hade lika kort temperament som sin syster så visste hon att det inte var värt att slösa kraft emot den rödaktiga systern som står i brand vid detta nu.
När hon bad Bushi att hugga henne sprack ett hånfullt leende fram och dom röda tänderna gnistrade till. Ett fräsande ljud hördes när vätska försökte fly för sitt liv men försvann i ett litet moln av vattenånga. Ett kallt och igenomborrande skratt ekade ut i luften och hon var tvungen att ta ett steg tillbaka för att inte ramla omkull.
"Ni måste skämta, varför skulle jag ödsla min energi på någon som er. Ni är inte värd att se i smärta, ni är inte värd att få känna ren smärta." under sista meningen hade hon rört sig fram emot tiken med det ihåliga leendet och viskade i tikens öra.
"Tro inget, mor blir inte arg för dina små gruff." hon mötte systerns röda blick med sina glödgula och gick förbi den eldiga valpen.

Då hennes syster talade lyssnade hon noga, hennes eldiga blick var fäst framåt, medan Bushi cirkulerade runt om henne.
"Du tror att jag är så jävla svag, eller hur?"
Sa Dhalai och avslutade sin eld. Hennes eldiga ögon fästes vid systern då hon gick förbi. Dhalai tänkte på sin mors, systers och släkts personligheter, hon var inte alls lika lik dom, dessutom visste hon inte ens om vilka som fanns i hennes släkt, endast dom närmaste som känns som om dom är lite för långt bort. Dhalai var inte lika aggressiv, varför?

Hon såg sig omkring, Dhalai var ensam om att vara sån här, inte ens hennes syster talade om vart hon varit, kanske en av dom viktigaste sakerna man ska få reda på. Dhalai kanske skulle ändra på sig. Hon ryckte till. En idé kunde skymtas.
"Tror du att mamma är långt borta?"
Frågade den unga honan långsamt, hennes nacke böjdes sakta mot marken, den eldiga blicken mötte det sträva gräset, hennes små tassar kände jorden under dynorna och dom små öronen lyssnade fram och bak. Omkring henne.

[Vaah... Hon gick itne runt systern D: Men aja xD]

Hon höjde ena 'ögonbrynet' och det ryckte tydligt i dom svarta läpparna och ett brett leende sprack fram och likt så ett kallt skratt som fick vinden att frysa till för stunden.
"Tror?" hummade hon fram i en skrattande ton och skakade sedan på huvudet och vände blicken bort emot systern. Tror, nej hon tror ingenting utan vet och det hon vet nämner hon inte. Inte just då i alla fall och vet hon inte så luskar hon mer än gärna ihop något, men nämner aldrig ordet 'tror' högt.
"Nej kära syster jag tror inte, jag vet." hon såg emot Dhalai med ett roat och iskallt lugn och man kunde mycket tydligt se att hon såg ner på systern med avsmak.

Det ryckte till i dom eldröda öronen och huvudet vändes upp emot skyn och hon slöt ögonen för att känna, känna efter sin mor. Och mycket riktigt så kunde hon känna en låga röra sig i skogen, starkare än någon annan och ett belåtet leende hängde i dom mörka mungiporna. Ögonlocken slogs upp och den unga varginnan tog ett djupt andetag och sänkte ner huvudet lite grann.
"Nej, hon är här snart." mumlade hon fram i en tonlös stämma och svepte till med svansen och satte sig ned med blicken vände emot systern.

[Sorry för mitt cpsegasvar Dx men nu är jag här igen ^^' Thzu kommer in snart lovar!]

[ Åh förlåt! D': Trodde hon gjorde det .. :C ]

"Ja, TROR. Du verkar höra illa .." Upprepade hon och skrattade. "Nej, kära syster, jag tror inte, jag vet .. bla bla bla .. kommer du med något mer?" Sa hon utmanande. Ögonen slocknade men såg ändå ilsket mot systern.

Modern Thzuki, var alltså här, snart. Ett leende sprack Dhalai's ilskna mask, och hon vände sitt huvud mot marken igen. Hon vände sig om och satte sig framför systern. "Jag älskar när du är jobbig." Viskade hon retligt fram och gjorde såhär - >:3

[ Det är okej, jag är också sen. XD Oki, THZU! <3 ]

[Vill vi fortsätta på detta eller? ^^ Ett roll före Bushi blev som lite kidnappad...]

detta är då inte mitt rollspel, kanske vi kan starta ett nytt innan Bushi blev kidnappad?