Dagen höll sakta på att övergå i kväll och solen höll på att avsluta sin dagliga bana på himlavalvet. Dess sista strålar målade himlen i en rödrosa färg och skuggorna blev allt längre bakom träden. Här och var kvittrade ännu några fåglar men inom någon timme skulle även fåglarna ha dragit sig undan för natten. En ensam grå tik med en ovanligt färg på manen gick stillsamt fram mellan träden. Hennes blå man gnistrade i solens sista strålar och de gulröda ögonen betraktade kvällen skönhet. På ena frambenet hade hon ett ovanligt tecken, ett tecken som så sakta började glöda vagt i och med att månen tog över för solen.

Nahi hade itne vistas i dessa delar av skogen förut och hon fann dess skönhet nästan överväldigande med knopparnas kalra gröna färg och himlens rödrosa sken. Den unga tiken rörde sig allt som ofta kring slätten men hade beslutat sig att se mer av de land hon föddes i. De grå öronen klippte lätt på hennes huvud då hon tog in skogens allt vagare ljud. Snart skulle nattens tystnad ta över. En tystnad hon avr så väl bekant med. Då skulle även en för henne ett bekant väsen göra sig tillkänna. En del av de arv hon fått. Den grå tiken stannade snart och drog in den svala nattluften. Hon kände sig inte ensam längre. Någon mer fanns i närheten.

(Skum början men men..)

Den stora gyllene hanen vandrar ensam genom Lövskogen. Öronen står spetsade på huvudet och hållningen är rest som vanligt. Den långa svansen håls som alltid höjd för att inte släpas i marken och smutsas ner. Inte för att han har några problem med att smutsa ner sig. Det är bara irriterande att stup i kvarten stanna och rensa svanspälsen från alls som fastnat och trasslats fast där. Hanen har alltid haft en rätt dominant hållning. Men på senare tid har stöddigheten han visade förut försvunnit. Han ser inte längre något roligt i att gå omkring och mucka gräl. Det gjorde han inte förut heller men det var så han levde helt enkelt.

Solen är på väg ner. Natten framträder mer och mer och ju mörkare det blir i skogen desto mer börjar hanens gyllene päls att glöda. Så hans päls nästan kan liknas vid smält guld. Han känner sig stark och frisk. Har aldrig mått bättre. Och att solen lyst på himlen så ofta den senaste tiden har verkligen varit en stark bidragande faktor till hans goda humör. Men han går inte omkring och smilar för det. Han har som vanligt en kylig och likgiltig mask till anlete. Avslöjar ingenting om vad som försiggår innanför pannbenet. Den gyllene blicken glöder även den i mörkret och den sveper över området som sträcker ut sig framför honom.

I hanens spår växer vackra blodröda rosor upp för att sedan försvinna när avståndet till vargen kan räknas till en meter. Då försvinner de ner i marken igen. Som om de aldrig har funnits där. Rosorna gör så när han känner sig lite tankspridd. I vanliga fall kan han kontrollera dem så de inte gör sådär. Men rosorna är en del av honom. Något han lärt sig leva med. Och skulle nog inte klara sig utan. För de är bra till många saker. Som att skanna av området där han inte ser. Hanen stannar upp när rosorna viskar till honom om en annan vargs närvaro i skogen. Han har lärt sig att det finns en flock i Lövskogen. Cierzo heter den visst. Det har Wind berättat för honom. Han undrar om den här främlingen som rör sig i skogen tillhör den flocken med. Det skadar väl inte att ta reda på det. Så han styr stegen åt främlingens håll.

Snart uppfattade hon den främmande doften av vargen och hon lät blicken svepa över skogen. Efter ett tag kunde hon ana rörelser inne bland träden. Dess gyllene gestalt fick henne opch stanna upp. Dels hade han en väldigt stola hållning och hon avr inte så van att se vargar i den färgtonen. Hon stod kvar och betraktade hanen då han kom närmare och hon själv valde att gå honom till mötes.

Väl nära så stannade hon på respektfullt avstånd.Hon nickade kort son hälsning innan hon tog till orden. Hennes röst avr ljuv att lystra till. "God kväll främling" Hon talade med en lite dämpad röst. Lugn och sansad. "Vad ahr fört dig till dessa skogar?"

Han fortsätter framåt tills han kan skymta främlingen mellan träden. En grå tik med en blå man. Nog har han mött på vargar med lustiga utseenden. Så han förvånas inte. Han stannar upp och nickar kort åt tiken.
"God kväll". Hälsar han tillbaka med sin något mörka sträva stämma. Den är inte för mörk utan har en behaglig underton. Det är bara det att när han vandrade ensam så talade han väldigt sällan och det känns fortfarande lite ovant att just tala. Men han har inget emot det i alla fall.
"Jag är endast på genomresa". Svarar han tiken när hon frågar vad han gör här. Och det är sant. Han är en vandrare. Har vandrat i så gott som hela livet. Det är svårt att få ur ränderna så att säga. Han gillar att vandra. Har lite svårt för att stanna på en och samma plats för länge. Dels för att han aldrig funnit något eller någon som håller honom kvar.
"Vad gör du själv i denna skog nu när natten analkas?" Han bollar tillbaka frågan. Det fina med att vandra på natten är att man inte stöter på så många främlingar. Det brukade vara så i alla fall. Inte längre sedan han kom tillbaka till Numoori.

Hon satte sig lungt ner då hanen började tala och svepte svansen runt tassanra. Lyssnade till hans sdtämma. Det var ett tag sedan hon träffat någon som hon talat med. Hon lyssnade på ahns röst och tonläge. Han hade en behaglig röst på något sätt. Hon lade huvudet lite på sned och nickade lite. "Jag är också bara på genomresa och att kvällen nalkas gör mig mindre. Det är rätt fridfullt att vandra på natten. Dessutom är natten den tid på dygnet jag trivs som bäst" Hon log vagt men vänligt. "Mitt namn är Nahiez och vad kan ditt namn vara"

Öronen klipper till på hans huvud. Pälsen glöder mjukt. Den lyser inte utan det är endast en mjuk glöd som omsluter varje pälsstrå så hans päls kan liknas vid smält guld. Så han lyser inte upp omgivningen omkring sig. Men han ser väldigt bra var han är eftersom glöden gör att han syns. Han kan lysa om han vill. Men det kräver mer energi.
Han nickar lätt när tiken talar.
"Natten är en bra tid för vandring. Jag uppskattar mörkret och svalkan. Men solsken är något jag föredrar helst". Ett lätt flin leker i mungipan för en stund. Med en enkel rörelse sätter han sig sedan ner. Den långa svansen sveps om tassarna och den vassa gula blicken vilar på tiken som nu presenterar sig. Nahiez.
"Mitt namn är Zodiac". Svarar han henne.

Nahi beteaktade hanen och kunde ana sig till att han glödde och de facinerade henne. Hon hade sett glödande mån tatueringar men aldirg hela vargar som gav ifrån sig en svag glöd. Hon lyssnade till det han sade och log mjukt mot honom. "Natten och månen är min tid" Hon vek av med blciken mot månen som sakta höll på att stiga upp på himlen. Sedan lät hon blicken falla på honom igen. "Det är trevligt att träffas Zodiac" Hon klippte lite med öronen och skakade lite på huvudet för att få lugger ur ögonen. Hon hade mött få vargar i numoori trotts att hon födde här. "Har du befunnit dig länge i Numoori?"

Det finns de som föredrar natten och de som föredrar dagen. Zodiac föredrar båda. Han trivs i natten. Men han behöver solen för att få kraft. Det är solenergin han samlat på sig som får hans päls att glöda. Och ju mörkare natten blir desto mer kompakt blir hans glöd. Men aldrig så mycket att det blir bländande. Men han kan få den att bli det.
Han svarar henne med ännu en nick. Finner ingen mening i att kommentera just det mer. Men Nahiez talar vidare. Så någon tystnad hinner knappt lägga sig mellan dem. Trevligt att träffas. Det är oftast något man säger när man går skilda vägar efter ett möte. Han har alltid funnit det underligt att uttala de orden i början av ett möte. Själv har han nästan aldrig använt de orden. Så han går vidare och svarar på det hon säger sedan.
"Jag föddes i Numoori. Men det hände lite incidenter när jag ännu var valp och levde på vandring långt utanför landet. Det var något år sedan jag hittade tillbaka". Han tystnar och öronen klipper till på huvudet igen innan de spetsas framåt.
"Du själv då?". Han är inte den som i vanliga fall sitter och samtalar så här. Men det kan väl vara ett bra tidsfördriv ibland. Och det är tråkigt om tystnaden skulle falla mellan dem. Då skulle han själv i alla fall inte se något syfte med att stanna.

Hon betraktade hanen då han talade och alde huvudet lite på sned. Lyssnade noga på det han sade. Tänkte inte gräva djupare i hans förflutna om han inte ville berätta. "Jag föddes i nummoori. Växte upp rätt isolerat och lämnade en tid landet för att finna ut mer om mig själv och min kraft" Hon Såg på månen en snabbis innan hon såg på honom igen. "Min mor ville inte villa av mig så jag blev omhändertagen av en varg..." Hon log lite svagt. "Han var inte den mest sociala vargen så de präglade min uppväxt" Hon klippte lite med öronen.

Han sitter stilla. Tyst. Och lyssnar på det hon berättar. Att hon så öppet kan berätta om sin bakgrund. Själv håller han helst sin bakgrund för sig själv. Dels för att det fortfarande är många frågetecken och luckor där. Men även för att han anser att ingen har med det att göra. Det är få vargar han har talat om det med. Hans syster till exempel. Han undrar för en flyktig stund hur hon har det. Kanske han borde ta sig en vandringstur ditåt igen.
"Det låter som att du haft det tufft". Säger han bara lugnt och med neutral stämma. Vem har inte haft det tufft? Själv hade han det väldigt tufft. Fick uppfostra sig själv. Det var kanske inte helt lyckat. Men han lever i alla fall. Och det borde ju ändå ses som en triumf.

Hon skakade lite på huvudet då han sade att hon haft det tuft. "Nej, eller ja på sätt och vis" Hon lade huvudet på sned och betraktade honom. "Jag fick inte mycket social träning som ung men träffade en flock med vargar som lärde mig mycket om mig själv, min kraft och de sociala man behöver kunna... Ännu ahr jag dock mycket kvar att lära" Hon suckade lite och reste sig upp och ruskade av sig lite snabbt. "Livet är ett ständigt lärande och kan jag bidra med något är jag glad för det" Hon såg på honom och log vänligt.

Den här tiken verkar ha haft mer tur än han själv. Men Zodiac är inte den som låter sitt sinne tyngas av sådana saker. Det finns annat som är mer värt att lägga ner tid på. Han nickar kort åt henne. Han studerar henne tyst när hon talar. Det är så han har lärt sig det mesta. Genom att iaktta andra. När han fått chansen. Och sedan praktiserat det själv för att göra det till något eget. Det sitter i att iaktta andra helt enkelt. Och det gör han helt ogenerat.
"Så sant". Svarar han på det sista hon säger. Att livet är ett ständigt lärande.

Solen höll nu på att försvinna helt i fjärran och månens sken blev allt starkare och i och med att månens sken blev starkare började även tecknet på henens framben att glöda allt starkare. Ho kunde även känna månens närvaro och det kändes betryggande. "Så Zodiac, vill du följa med och jaga lite kvällsmat?" Hon började känna sig lite rastlös och magen kurrade vagt.

Han sitter där och ser ut som en guldstaty. Pälsens glöd tycks inte avta det minsta. Och den vassa gula blicken glöder den med. Men det är en varm glöd. Han fuktar nosen med tungan och börjar känna sig lite rastlös. Han är som sagt vandrare. Att sitta stilla för länge är inget han uppskattar i längden. Så när Nahiez frågar om han vill följa med och jaga kvällsmat så ser han inget som skulle hindra honom. Han reser sig upp och sveper till med den långa svansen.
"Det vore inte helt dumt". Svarar han henne.
"Det hänger jag gärna med på". Han är faktiskt lite hungrig själv.

Hon kunde inte låta bli att känna sig faschinerad av honom. han var vacker med sin varma gyllene färg och de intensiva gula ögonen. Huvudet tippades lite på sned och hon log då han sade att han ville följa med. Hon nickade och såg sig omkring lite snabbt innan hon började gå längst med en välanvänd viltstig. "Så något byte du skulle föredra?"

Han ruskar lätt på sig innan han reser sig igen och intar den där resta hållningen som faller sig naturlig för honom. Han ser på Nahiez och följer sedan med henne när hon börjar gå.
"Vad som helst som går att äta blir väl bra". Svara han henne med ett lätt flin på läpparna.
Han har sina rosspioner runt om i skogen. Han har redan fått reda på var det finns byte. Men han är lite nyfiken på hur Nahiez gör för att finna byte.

Hon såg på honom då han talade och log mot honom. "Ja det är ju sant.. Bara det är ätbart är det väl okej" Hon såg sig sedan rfamåt och lyssnad eoch vädrade. Lyssnade både med öronen och med sinnet på månens viskande röst. Hon rörde sig lätt och smidigt i månens bleka sken och hon kände sig upplyft av månens energi som samlades inom henne. "Det finns något i närheten... Vet inte vad det är ännu, rådjur eller hjort kanske..."

Han flinar lätt och fortsätter framåt i behaglig lunk medan han lyssnar på henne.
Det här kan bli intressant. Ena örat är vinklat åt Nahiez håll medan det andra är spetsat framåt.
"Det tåls väl att undersökas". Svarar han och ökar sedan till lätt trav. Hans trav är rätt snabb.
Så han håller sig lite så att Nahiez hinner med. När de är tillräckligt nära att doften av bytesdjuret når dem och de kan skymta djuret mellan träden saktar han in och stannar sedan. Han ser på Nahiez.
"Ser det passande ut?" Frågar han med en lätt retlig ton i stämman.

Hon nickade då hanen sade att de borde undersökas och hängde på ahns trav. Han rörde sig ovanligt snabbt och smidigt men hon hängde ändå på bra i hans tempo. Sedan då han saktade då doften blev starkare och de kunde ana bytesdjuren mellan träden så stannade hon vi hans sida och betraktade bytena. Hon svepte mjukt emd svansne och ivern syndes i hennes rödgula ögon. Hon sneglade på honom då han frågade om det passade henne och ett litet leende spelade på hennes askgrå läppar. "Det passar sig upperligt" Svarade hon med en låg röst för att inte skrämma bytesdjuren. "Så hur ska vi gå till väga?"

Han studerar bytesdjuren. Rosorna berättar mer för honom från andra håll med. Han har en rätt bra uppsikt över gläntan där djuren står och betar få fridfullt och ovetande. Zodiac ser på Nahiez igen.
"Frågan är om vi ska fälla en eller båda. Om vi attackerar från två håll skulle vi kunna klara både och". Han vänder blicken framåt igen. Ignorerar hungern och fokuserar på den annalkande jakten. Hela kroppen känns redo. Han vill bita i något. Känna blodsmaken. Och få fylla buken.

[Säger att det står två bytesdjur där i gläntan. ^^]

Hon betraktade de båda bytesdjuren och ögonen glittrade av den analkande spänningen Sedan då han frågade om att fälla båda lät hon blicken vandra till hans gula. "Kommer vi nehöva båda?" Hon hade något emot att ta ett liv i onödan även om de så bara var ett bytesdjur. Ett skule troligen räcka mer än väl till de båda. "Men att anfalla från två håll är nog bästa stradegien" Hon log lite avvaktande.

Han rycker lätt på skuldrorna och ser på henne igen.
"Jag vet inte hur hungrig du är". Säger han med ett snett flin.
En skulle dock räcka mer än väl.
"Vilken vill du helst ha då? Den högra eller den vänstra?".
Han ser på bytesdjuren igen. Påminner sig att inte använda sig av
rosorna. Nahiez är säkert inte immun mot deras gift som han är.
Men han kan ju bränna bytet med solenergin i alla fall.
Grillat är väldigt gott.

Hon såg på de båda bytesdjuren. Betraktade dom båda intensivt och då de flyttade lite på sig för att beta så spg hon den vagaste haltningen hos den högra. "Den högra tror jag" Sade hon lågt. Hatade att dömma ut de djurets liv men samtidigt visste hon att ett det var så livet gick till. Hon såg på hanen och log vagt. "Så ska vi sätta igång?"

(Du kan få PPa jakten... De enda Nahies kommer använda sin kraft till är att höja sin snabbhet och smidighet.Zodiac kan få göra de avgörnade för bytets slut om du vill det ;-) )

[Okee. ^^]

Han nickar åt henne.
"Då kan du ta det hållet.." Han nickar åt vänster.
"Så tar jag det här hållet". Säger han och nickar åt höger.
"Du kan inleda med att skrämma dem och få dem på flykt åt mitt håll förhoppningsvis". Fortsätter han.
"När du ser en ros växa upp ur marken framför dig så är det din signal att börja". Zodiac älskar jakt. Det är då han känner sig mest levande. Att han har kontroll. Även om vissa bytesdjur kan vara farliga att ge sig på så finner han ser bara mer intressant. Och han vet oftast precis hur han ska göra för att fälla ett byte, redan innan jakten har börjat. Han nickar åt Nahiez och de går sedan åt var sitt håll.

Zodiac kommer snabbt på plats och rosorna säger till honom när även Nahiez är på plats. Han låser fokus på det bytesdjur de valt ut och låter sedan en stor blodröd ros växa upp framför nosen på Nahiez. Tiken gör som bestämt och bytesdjuren flyr genast. Den utvalde springer som planerat åt det håll Zodiac befinner sig och han kastar sig fram. Tänderna och klorna har han fokuserat mer solenergi i och de är nu glödheta. Han får grepp om bytets hals innan denne hinner vända om och springa åt annat håll. Det ryker ur käften på Zodiac och bränner bytets skinn. Solenergin bränner genom blodådrorna i djuret och när det når hjärtat tar det inte lång tid innan djuret faller ihop på marken. Zodiac hoppar undan för att inte hamna under djuret. Han slickar sig belåtet om munnen och låter klor och tänder återgå till normal temperatur.

Nahi blev rätt förvånad då han talad eom rosen men lyssnade till hanen och då rosen växte upp gjorde hon som han sade. Hon ahde inte så mycket del i jakten förutom att jaga bytet mot hanen. Han gjorde de mesta jobbet så hon var ganska imponberad av hans sätt att jaga och effektiviteten i hans jaktsätt. Hon kom fram till honom då bytet avr fällt men inväntade att han skulle börja äta. Hans byte hans regler. Det avr så hon var uppfostrad.