REiKON

Soulsong1 - bodies Soulsong2 - sickness Soulsong3 - progress

Innan denna hane ens var född mördade han för första gången.
Det märktes tidigt att det var något fel på honom - han bettedde sig inte som vanliga valpar - har aldrig riktigt varit en valp. Aldrig lekte eller busade han, varenda gång man kunde se honom slåss med sina syskon så var det på allvar från hans sida. Han fick namnet Reikon för att hedra fadern Shiro - den hane med liknande ögon som Rei's. Ögon som egentligen tillhörde den fruktade andedemon som Shiro bar med sig - Konpakuu, en demon som Shiro visseligen lärt sig tygla, men som innan han blev lika stark som han i denna stund var, tvingat Shiro till de hemskaste av dåd. Valparna fick alltid höra gott om den stora Shiro, den mörkrets furste som var deras stilige, ståtlige, stolta fader. En stark medlem av Devils. Men då de träffade honom för första gången gick inte allt som planerat.
Ty för Reikon har alltid haft ett väldigt stort medvetande, redan innan han var född hade han kunnta se och tänka, höra. Trotts att hörselgångarna var stängda och ögonen slutna. Under något som kunde liknas vid ett krampanfalla just innan sin födsel hade han allvarligt skadat sin moders innre. Efter blott veckor dog hon i stora smärtor av de innre blödningarna.
Det var i detta skede som Shiro för första gången fick träffa sina valpar, med sin älskade liggandes döende i sin famn. Valparna var förtvivlade, alla utom Reikon pep och var helt förskräckta. Men den vita lilla valpen bara satt helt stilla två meter bort och såg ut över öknens vidder med ryggen emot den fruktansvära scenen.
Inga kännslor tycktes finnas inom honom.

Fadern tog valparna med sig till Devils, och där fortsatte eländet.
Redan den dagen, hans första inom flocken, förlorade han all respekt för ledaren. Reikon betraktade alltid flocken med en ilska i sin tvefärgade blick, men han lärde sig snabbt att blockera sitt sinne med hjälp av sina otroligt starka mentala krafter. Så ingen kunde ana sig till den brist på respekt - och närmaste avsky - han hyste för ledaren och alla de medlemmar som envisades med att kräla under honom. Så också hans fader - Reikon skämdes nästan för sin familj. Egentligen är enda anledningen till att Rei stannar i denna djävulens flock att han får god träning och att deras inställning till död och krig passar honom utmärkt. Men vem vet vad hans kokande förakt till ledaren en dag kan ställa till med? [mer finns i dagboken]




.:Relationer:.
Nevada - alltid har reikon ogillat denna hane, även om han utåt ger honom respekt
Kyoko - hans tränarinna, en liten honan vilken förtjärnar en viss respekt.
Kovu - hans tränare och mentor, respekterar och ser upp till. Gillar faktiskt.
Shiro - den fader som han förlorat närmast all respekt för. Han är feg och patetisk.
Aruheitou - en lika irriterande som roande broder, rolig att slåss med.
Elyn - miss wanna be smartass. Aldrig riktigt kännt något för henne.
Urufu - en bror som blir intressantare desto äldre han blir, dock fortfarande en mes
Tramptass - irriterande men aningen intressant, faktiskt värd lite av den respekt han får
Vitani - en lat barnvakt är en bra barnvakt. Rei diggar denna rosabrokiga tös.

fler kmr

.:Tidslinje:.
Konsten att "hålla koll" - Raukakedjan - Diablo
Meeting of many - Ruinerna - Artemis, Caligato och Racktas
Den konstiga vargen - Kwazatriskogen - Tesht

Har fullt med rollspel! Orkar inte med fler än tre om det inte är jätteviktigt!



FULL VERSION STORY
[Innan denna hane ens var född mördade han för första gången. Det märktes tidigt att det var något fel på honom - han bettedde sig inte som vanliga valpar - har aldrig riktigt varit en valp. Aldrig lekte eller busade han, varenda gång man kunde se honom slåss med sina syskon så var det på allvar från hans sida. Han fick namnet Reikon för att hedra fadern Shiro - den hane med liknande ögon som Rei's. Ögon som egentligen tillhörde den fruktade andedemon som Shiro bar med sig - Konpakuu, en demon som Shiro visseligen lärt sig tygla, men som innan han blev lika stark som han i denna stund var, tvingat Shiro till de hemskaste av dåd. Valparna fick alltid höra gott om den stora Shiro, den mörkrets furste som var deras stilige, ståtlige, stolta fader. En stark medlem av Devils. Men då de träffade honom för första gången gick inte allt som planerat. Ty för Reikon har alltid haft ett väldigt stort medvetande, redan innan han var född hade han kunnta se och tänka, höra. Trotts att hörselgångarna var stängda och ögonen slutna. Under något som kunde liknas vid ett krampanfalla just innan sin födsel hade han allvarligt skadat sin moders innre. Efter blott veckor dog hon i stora smärtor av de innre blödningarna. Det var i detta skede som Shiro för första gången fick träffa sina valpar, med sin älskade liggandes döende i sin famn. Valparna var förtvivlade, alla utom Reikon pep och var helt förskräckta. Men den vita lilla valpen bara satt helt stilla två meter bort och såg ut över öknens vidder med ryggen emot den fruktansvära scenen. Inga kännslor tycktes finnas inom honom. Fadern tog valparna med sig till Devils, och där fortsatte eländet. Reikon vägrade att visa ledaren Nevada någon respekt, och det ver också något i hans utseende som fick Kyoko att inte gå på honom. Han var allt för lik det spöke som jagat igenom hennes sinne de närmaste månaderna - den demon som Shiro under träning låtit anfalla henne och som drivigt henne till att överge sig älskade flock i månader. Bestraffningen för att ha skaffat valpar utanför flocken, valpar som dessutom retade upp ledaren något otroligt, var hård. Shiro förlorade sina öron den dagen, och Reikons broder Aruheitou sitt liv. Redan den dagen, hans första inom flocken, förlorade han all respekt för ledaren. Rådgivaren Kyoko var knappt värd mer, då hon verkade ytterst svag psykisk och närmast bröt ihop då hennes vän SHiro och hans valpar fick sina bestraffningar. Reikon betraktade alltid flocken med en ilska i sin tvefärgade blick, men han lärde sig snabbt att blockera sitt sinne med hjälp av sina otroligt starka mentala krafter. Så ingen kunde ana sig till den brist på respekt - och närmaste avsky - han hyste för ledaren och alla de medlemmar som envisades med att kräla under honom. Så också hans fader - Reikon skämdes närmast för sin familj. Kyoko blev likt valparnas andra moder, sedan Bloodspill sedan länge lämnat deras tankar. Efter hårda träningar som alla lyckades spåra ut på något vis tack vare Rei och Arus stridslystenhet och vägran till att ge sig eller känna av smärta, så lyckades faktiskt den lilla honan vinna ett visst mått av respekt hos Reikon. Hon var stark. måttligt vis och skicklig med sina oh så många krafter - värd att ha med i beräkningen, brukade han tänka för sig själv med ett leende på de stela mörka läpparna. Tränarinnans son, Kovu - har också betytt mycket för Rei. Denna ärrade hane är nog den enda som Reikon verkligen kunnat acceptera som sin mästare och respekterar till hundra procent. Kovu tog på sig uppdraget att hjälpa till med Reikons kraftträning, då de besatt samma krafter. De lärde av varandra och reikon kom ofta på sig själv med att faktiskt roa sig tillsammans med Kovu eller se fram emot deras nästa träning. Även om Kovu ofta envisades med att de skulle avbryta täningarna för vila, då Reikon kände sig som mest engagerad, fast kanske var detta för att Reikon - vilken började lära sig att blockera vissa intryck såsom smärta och trötthet - helst av allt skulle vilja träna i timmtal. Kovus tränare Tramptass har också väckt Reis intresse med sina obegränsade telepatiska krafter som inte ens han kan blockera ut. Något irriterande visserligen, men värt att beundra. Det faktum att denna hane också lärt upp Reis tränare inger också viss respekt. Men Reikon lär aldrig gilla denna hane som han gillar Kovu - då Tramptass är flockens beta och en av de som verkar mest trogna Nevada och flocken. Egentligen är enda anledningen till att Rei stannar i denna djävulens flock att han får god träning och att deras inställning till död och krig passar honom utmärkt. Men vem vet vad han kokande förakt till ledaren en dag kan ställa till med? ]