[Roll mellan Nilo och Zahari]

Någon hade yrkat på att det borde bli mer marknad in på de mörka småtimmarna i Civitas och så hade det blivit. Belyst av eldar och enkla facklor så var det nu mera populärt för de mer nattvakna innevånarna i Civitas att strosa för att se på varor. Utbudet kunde skilja sig något mellan dagtid och nattetid beroende på när handlarna föredrog att vara igång, men vissa tyckte verkligen att det kunde vara lättare att sälja vissa föremål av mer ojämn kvalité när det var lite dolt i mörker.

Men Nilo tyckte oavsett att det var himla roligt att ha möjlighet att fritt kunna strosa på marknaden utan att behöva sky undan minsta solstråle som tittade fram och riskerade att, ja, döda henne ni vet.

En ståtlig cestro fångade hennes blick och hon drog sig närmare. "Åh, kristaller!" utbrast hon lyckligt. "Är de från Wintera?" Hon studerade de skimmrande stenarna som nästan tycktes vara självlysande. "Den här-" hon pekade "-var helt utsökt." Hon sneglade upp mot cestrons hals och såg mot kristallen igen nästan som att hon hade blivit generad av hans puls. "Delikat till och med."

Milt blåslagen och öm i kroppen satt Zahari med sina varor till salu den kvällen. Mötet med Daphne hade verkligen varit ett misstag, och han kom på sig själv med att konstant snegla längs gatan efter en liten rund, bjärt karg. Det hade aldrig förekommit honom att något så litet och runt kunde vara så läskigt. Och för vad? Hela mötet hade varit ett fiasko, men han hoppades iallafall någonstans att hon skämdes för att ha slösat hans tid och dessutom puttat honom ner för trapporna.
     Men affärerna kunde inte bli lidande. Zahari behövde resurser för resan till Wintera - och här kom det äntligen en kund. Han rätade på sig, hoppades att det inte syntes att han var lite öm, och framför allt inte att det var en av Daphnes vänner. Det hade faktiskt inte förvånat honom om hon skickat vakter efter honom för att skicka ut honom ur Civitas, portad för all framtid. 'Ingen får förolämpa mitt grus!' Jo tack.
     "Såklart de är från Wintera," Zak lät nästan irriterad, vart annars skulle de vara ifrån? "Brutna av undertecknad." En lögn, men det behövde hon inte veta. Han granskade sin nya kund nyfiket, insåg snabbt likheterna med Ani som han träffat i Kawazatri och hoppades snabbt att hon inte var lika sprättig. Och varför pratade hon om kristallerna som om de vore ätbara?
     "Ah, delikat. Visst. Men inte ömtålig, de ska såklart hanteras med stor omsorg men de har tålit att brytas och forslas hela vägen hit. Kan försäkra dig om att de tål att hanteras även av den lägsta klassens juvelerare för att skapa första klassens smycken."
     Det var ansträngande att vara en god försäljare. "Har du ingen kristall än är det här kanske din enda chans. Ska vidare imorgon ser du. Nå, ska du ha nåt?"

Nilo började inse att hon tappade fokus på vad han faktiskt sa. "Åh ja det är sannerligen en lång resa, mycket intressant, imponerande." Nilo var rätt säker på att hon redan hade Wintera kristaller, eller något som åtminstone påståtts vara det, men även fast hon egentligen säkert var intresserad så var det en helt annan typ av hunger som drev henne för stunden. Cestrons stadiga puls lockade på henne och hon fick påminna sig om att slå ner blicken för att inte avslöja sig. "Jag kanske återkommer men jag vill se över det övriga.. utbudet." Nilo behövde avvika ganska omgående för att inte fullständigt tappa kontrollen från alla lockelserna på marknaden.

Nilo passerade en nyfiken ökenvarg som hade "råkat" lyssna på samtalet bredvid.