Hela morgonen hade han sett hur de vuxna varit i full färd med att slutföra alla förberedelser inför vårfesten, som de kallade det, under tiden han haft andra saker för sig. Det hade pågått länge nu, förberedelserna, och han förstod inte riktigt vad som var så märkvärdigt med det? Hans mamma hade försökt förklara vad festen innebar, men det lät mest konstigt och underligt i hans öron. Varför skulle de dansa runt någon eld och be till Mokiko? Det lät mest skrattretande och löjligt. Så det var med viss avsmak som han stod och såg på hur bålet färdigställdes i mitten av en glänta, och försökte sitt bästa med att undgå att dras in i att hjälpa till med det hela. Han hade redan behövt hjälpa till dagen innan, och var inte speciellt sugen på att göra det igen.
Efter ett att ha stått där och stirrat ett tag, från bakom en lägligt placerad buske, så hade en plan börjat gro i hans tankar. Kanske han kunde försöka sabotera förberedelserna? Eller åtminstone stjäla eller förstöra några dekorationer, helst de som modern jobbat med och satt upp. Kanske kunde han till och med övertala något av syskonen att hjälpa honom. Åh ja! Perfekt!
Han begav sig genast av för att leta upp första bästa syskon som inte var Siyah, han orkade inte med hennes irriterande nylle just nu, och hade snart råkat på Reegar. Brodern kanske inte kunde göra mycket, men Ari gillade honom faktiskt bättre än många andra av syskonen, och faktiskt inte bara för att han lätt kunde vinna över honom. Det skulle han dock aldrig erkänna för någon.
''Psst, Reegar, kom hit!''. Han försökte vara smygig och viskig, men misslyckades nog egentligen rätt ordentligt. ''Jag har en plan!''. Han gestikulerade lite otåligt med tassen att Reegar skulle följa med honom och vände om för att smyga sig tillbaka till platsen.
''Vi ska sabotera festen!'' utbrast han lite för entusiastiskt och fick hyssja sig själv när han insåg att andra kanske skulle höra honom om han var för högljudd. Han såg sig snabbt omkring men insåg att de var ensamma, vilket gjorde att flinet snart återvände till hans läppar.
''Vågar du?''. Det låg någonting utmanande över hans stämma då han såg på sin bleka broder. Är du modig nog?

(Reegar)

När brodern närmade sig var det med lättnad Reegar såg upp från sysslorna han blivit påtvingad. Att fläta blad och blommor var inte hans grej och det kändes helt ärligt som en hittepå-uppgift han tilldelats för att han knappt hade klarat av att hämta ved och pinnar till den stora brasan som skulle tändas senare under dagen. Quarians distraktion var mer än välkommen och Reegar behövde inte mycket övertygelse för att lämna de halvflätade trasorna av blad för att följa efter honom.
    "Vad är det? Vadå för plan?", viskade han hack i häl på sin bror när de skyndade bort mot buskagen. "Hallå, vart ska v–" Han avbröts tvärt av Quarians entusiastiska stämma.
    "Vi ska sabotera festen! Vågar du?"
    Åh. Åh. Så det var deeeet det här handlade om. Reegar funderade en stund innan han gav sitt svar. "Vadå, vill du ha med mig så du har någon att skylla på när du blir påkommen? Eller har du slagit vad med Adana om hur länge det tar innan jag klantar mig?" Han var bara halvt seriös och ville mest markera att han inte var lika hjärndöd som resten av syskonen. Bara för att han inte kunde klå dem fysiskt betydde det inte att han inte hade en hjärna, vilket var mer än vad man kunde säga om Siyah i alla fall.
    "Skitsamma egentligen", sade han med en axelryckning innan Quarian hade hunnit invända. "Jag är på!" Ett nej hade ändå bara inneburit mer skratt och hånord riktat åt hans håll, så vad hade han egentligen att förlora. "Vad har du tänkt ut för något?"