Umbriel hade lekt "jaga" med Myrda i evigheter. Där han tagit henne direkt och sen hoppat runt precis utom hennes räckhåll tills hon gav upp och mest bara låg och klapprade med käftarna mot honom då han kom retsamt nära.
Han suckade högljutt och himlade med ögonen åt hennes halvhjärtade försök. SÅ TRÅKIG. Med en bister min satte han sig tungt en lagom bit framför henne.
"Är det sant att du SPETSADE Astrid med ett av dina horn?"
Frågade han från ingenstans, studerade noga hennes minspel för en reaktion. Ryktet hade han hört från Mackie. Han önskade i så fall att hon kunde visa iallafall hälften av det engagemanget nu. Såklart ville han inte bli spetsad men han trodde han var för bra för att bli fångad faktiskt. Var inte lika stor och klumpig som en vuxen.


[Myrda]