Den enda anledningen han befann sig på festen i Sanctevra var för att här fanns många byteshandlare, och Zahari visste att folksamlingen skulle innebära kunder. Men den kvalmiga hettan och fukten gjorde hans päls alldeles tung och klibbig, och det gjorde honom på dåligt humör. Hur kunde folk leva här? Bland insekter som surrade runt ens öron och grodor och ormar som slingrade sig över stigarna. Zak hade nästan trampat på en orm på vägen hit som han sedan fick höra var av den dödligt gifta sorten. Underbart.
     Så det var kanske inte så konstigt att hans humör var i botten och att han hade en otrevlig uppsyn där han satt framför sina varor. Kristallerna, som var lika vackra som de var dyrbara, var placerade på en djurhud framför honom. Vissa var i sin naturliga, råa form medan andra var omsorgsfullt och symmetriskt slipade. Byteshandeln hade gått bra hittils, Zak hade fått tag i många saker som skulle vara till fördel när skulle bege sig till Wintera. Men hans tålamod började tryta och allt han nu ville var att dra sig undan till den svalaste plats han kunde hitta och sova.
Men en svartvarg hade dykt upp precis innan Zak tänkt stänga och hon tog sig allt sin tid till att se över vad han hade. Spanade från kristall till kristall, vände på dem och tog sin tid i att överväga ett beslut. Zak kände sitt tålamod tryta, så när svartvargshonan vänt samma kristall för tredje gången kunde han inte längre sitta tyst.
     "Ska du ha nåt eller?!" Han försökte verkligen låta trevlig men han var dålig på att dölja frustrationen i sin röst som han bar med mer styrka än han menat. Med en grymtning tillade han: "Och kladda inte på varorna om du inte tänkt byta. Se men inte röra."

[Ani]

Ani var trött på att befinna sig i konstant fukt. Inte för att det påverkade hennes utseende, nej, snarare lockade det hennes hår lite extra och gjorde henne så exotiskt det gick för en svartvarg. Mer för att det var så fuktigt och lämnade en otrevlig och kladdig känsla på kroppen.
    Hon hade valt att besöka alla byteshandlare i jakt på något litet och extra hon hade tänkt ge till Nilo när de återvände till Civitas. Det mesta var skräp, om hon skulle vara ärlig. Stenar i olika färger eller djurhudar som ansågs vara vackra. Det var ingenting hon inte skulle kunna lösa själv - om hon nu hade velat det.
    “Ursäkta mig?” Ett näpet uttryck spred sig i hennes snäva ansikte. Den lila blicken sökte sig direkt fast i den som sålde. Det var en cestrohane, med färgsprakande färger och huggtänder. Hon var tvungen att dölja blicken av avsmak hon kände. Han hade till och med manen uppsatt i flätor.
    “Vid mitt eget namn, vilket sätt att tala till mot en dam. Mot en intresserad köpare också.” Ani skakade på huvudet. “Du borde kanske gå en artighetskurs. Kanske säljer du mer. Ser inte ut som det har gått så bra för dig.” Hon gestikulerade med tassen över hans kristaller som låg placerade framför henne. Visst var det fina, och förmodligen hade han lyckats byta till sig mycket - men det tänkte hon inte låtsas om.
    “Är det här ditt enda utbud?” Hon sträckte på sig och höjde lätt på hakan. Han var fortfarande betydligt större än henne. Inte för att hon backade för det.

Så fort tiken sa 'ursäkta mig?' började Zahari förstå precis vad det var för kund han hade att göra med. Och han pallade inte.
     "Artighetskurs? Låter töntigt," fnös Zak tillbaka. Ville hon inte ha så kladda inte på varorna, reglerna var enkla. Se men inte röra. Tydligen ett svåruppfattat koncept. "Inget problem med hur jag säljer, antingen så vill man ha kristall eller så vill man inte. Ska man vela så får man göra det nån annanstans."
     "Är det här ditt enda utbud?"
Zahari blängde ner på henne. Hon var en liten svartvarg, med skarpa violetta ögon och ett väldigt näpet utseende. Kanske hade Zak tyckt hon var söt, om hon inte var så jobbig.
     "Vad du ser är vad som är till salu, tjejen." Zaharis varor hade gått åt helt okej, och det började bli dags att fylla på förrådet. Att kånka runt på massa kristall var det ingen som orkade, så han försökte sälja slut hela lagret innan han gjorde den farliga resan norrut igen. Något som bruden framför honom knappast tänkte på.
     "Har du ens något att byta med?"

”Okej, vad synd,” var hon snabb med att påpeka när han förtydligade att utbudet som låg framför henne också var det enda han hade kvar. Det var ingenting som direkt hade fångat hennes uppmärksamhet, vilket var synd då hon ändå varit på köpehumör.
    ”Om jag har något att byta med?” Hon gav honom en ledsam min, spelade så klart. ”Ser det inte ut som om jag har det?” Påpekade han att hon såg fattig ut?
    Ani ruskade något på huvudet, vilket fick de svarta lockarna som omringade hennes anlete att dansa i vinden. Hon sträckte sig därefter bakåt med huvudet för att få tag i ett litet knyte som vilat över hennes rygg. I vanliga fall hade hon tvingat Alonso att bära på allt, men hon hade behövt lite tid ensam och hade därför sina dyrbarheter med sig.
    ”Men det här kanske inte duger för herrn?” Frågade hon samtidigt som hon hällde ur lite av innehållet hon hade i den lilla säcken. Det var en blandning av olika material, allt från metaller till kristaller. Hon visste att dem var värdefulla. 
    Ett litet triumferande leende spred sig på hennes läppar.
    ”Du kanske hellre vill att jag byter med någon annan?” 

Zahari var påväg att erkänna att nä, det såg verkligen inte ut som att hon hade något med sig. Ingen packning, inga hudar, inget mat, inget. Men så fiskade hon fram ett litet knyte som hon gömt någonstans. Då blev Zahari ganska lättad att han inte sagt något högt om sina förutfattade meningar.
     Metaller, kristaller, fina stenar spillde ut från hennes knyte. De var väldigt fina, det medgav Zahari, och han synade dem noggrannt. Det var kanske inget han hade nytta av direkt, men vargar med metallkraft brukade gilla att få tag i metalldelar såhär. Det kunde gå att byta vidare med.
     "Hm," hummade han skreptiskt. Ville inte verka desperat, men antog definitivt en mycket trevligare ton. "Så du hade något att byta med, sessan. Rätt imponerande, faktiskt. Är det äkta kristaller? Intressant. Okej, vad sägs om... de här metallerna," han gestikulerade mot dem. "Mot den här prima kristallen från kallaste Wintera?" Han gestikulerade med en stor tass mot en av de minsta kristallerna han hade i sitt utbud. Liten, men vackert formad och den glänste så fint i solljuset.

Ett litet leende spred sig på svartvargens läppar vid hans förändrade tonläge. Det var precis där hon ville ha honom, i sitt grepp. Hon handlade alltid på sina villkor - ingen annans.
    “Jag ska erkänna att den är vacker,” började hon. Hennes blick vilade på den lilla men vackra kristallen. Visst hade den fångat hennes uppmärksamhet, men hon ville ha mer. Den skulle inte synas i det hon hade i åtanke dock. “Har du fler av samma sort?”

"Jag har två till som liknar till storleken, men i annan färg," förklarade han sakligt medan han tog ut några kristaller han inte haft ute för allmän beskådan. De var i varierande form, men åtminstone nästan samma till storleken som den Zahari visat.
    "Passar bra i smycken och sånt, om det är det du vill ha. I öronen, i pälsen, eller på ett halsband kanske. Annars är dom fina som dom är också."
Zahari såg på Ani igen, och fortsatte sedan utan att knappt ha gett henne någon betänketid. "Nå? Vill du ha nån av dom eller?"

Ett fundersamt uttryck spred sig i svartvargens ansikte när säljaren talade. Han hade kristaller i samma storlek men olika färger? Det skulle inte duga till hennes ändamål. Gåvan skulle gå till en mycket viktig person, och Ani visste att hon inte tog emot vad som helst.
    ”Kanske kan göra en beställning av dig? Du hämtar hem den finaste kristallen du kan hitta.” Ani såg på hanen, visste inte om han skulle gå med på det. ”Jag betalar en del i förskott, såklart.” Hon hade inte ont om bytesvaror direkt. Det skulle inte göra henne någon större skillnad att ge honom en andel i förväg.
    Ett litet leende spred sig på hennes läppar när hon fortsatte.
    ”Nå, vad säger du? Hämtar du hem Numooris finaste kristaller till mig?”