Den enda anledningen han befann sig på festen i Sanctevra var för att här fanns många byteshandlare, och Zahari visste att folksamlingen skulle innebära kunder. Men den kvalmiga hettan och fukten gjorde hans päls alldeles tung och klibbig, och det gjorde honom på dåligt humör. Hur kunde folk leva här? Bland insekter som surrade runt ens öron och grodor och ormar som slingrade sig över stigarna. Zak hade nästan trampat på en orm på vägen hit som han sedan fick höra var av den dödligt gifta sorten. Underbart.
     Så det var kanske inte så konstigt att hans humör var i botten och att han hade en otrevlig uppsyn där han satt framför sina varor. Kristallerna, som var lika vackra som de var dyrbara, var placerade på en djurhud framför honom. Vissa var i sin naturliga, råa form medan andra var omsorgsfullt och symmetriskt slipade. Byteshandeln hade gått bra hittils, Zak hade fått tag i många saker som skulle vara till fördel när skulle bege sig till Wintera. Men hans tålamod började tryta och allt han nu ville var att dra sig undan till den svalaste plats han kunde hitta och sova.
Men en svartvarg hade dykt upp precis innan Zak tänkt stänga och hon tog sig allt sin tid till att se över vad han hade. Spanade från kristall till kristall, vände på dem och tog sin tid i att överväga ett beslut. Zak kände sitt tålamod tryta, så när svartvargshonan vänt samma kristall för tredje gången kunde han inte längre sitta tyst.
     "Ska du ha nåt eller?!" Han försökte verkligen låta trevlig men han var dålig på att dölja frustrationen i sin röst som han bar med mer styrka än han menat. Med en grymtning tillade han: "Och kladda inte på varorna om du inte tänkt byta. Se men inte röra."

[Ani]

Ani var trött på att befinna sig i konstant fukt. Inte för att det påverkade hennes utseende, nej, snarare lockade det hennes hår lite extra och gjorde henne så exotiskt det gick för en svartvarg. Mer för att det var så fuktigt och lämnade en otrevlig och kladdig känsla på kroppen.
    Hon hade valt att besöka alla byteshandlare i jakt på något litet och extra hon hade tänkt ge till Nilo när de återvände till Civitas. Det mesta var skräp, om hon skulle vara ärlig. Stenar i olika färger eller djurhudar som ansågs vara vackra. Det var ingenting hon inte skulle kunna lösa själv - om hon nu hade velat det.
    “Ursäkta mig?” Ett näpet uttryck spred sig i hennes snäva ansikte. Den lila blicken sökte sig direkt fast i den som sålde. Det var en cestrohane, med färgsprakande färger och huggtänder. Hon var tvungen att dölja blicken av avsmak hon kände. Han hade till och med manen uppsatt i flätor.
    “Vid mitt eget namn, vilket sätt att tala till mot en dam. Mot en intresserad köpare också.” Ani skakade på huvudet. “Du borde kanske gå en artighetskurs. Kanske säljer du mer. Ser inte ut som det har gått så bra för dig.” Hon gestikulerade med tassen över hans kristaller som låg placerade framför henne. Visst var det fina, och förmodligen hade han lyckats byta till sig mycket - men det tänkte hon inte låtsas om.
    “Är det här ditt enda utbud?” Hon sträckte på sig och höjde lätt på hakan. Han var fortfarande betydligt större än henne. Inte för att hon backade för det.

Så fort tiken sa 'ursäkta mig?' började Zahari förstå precis vad det var för kund han hade att göra med. Och han pallade inte.
     "Artighetskurs? Låter töntigt," fnös Zak tillbaka. Ville hon inte ha så kladda inte på varorna, reglerna var enkla. Se men inte röra. Tydligen ett svåruppfattat koncept. "Inget problem med hur jag säljer, antingen så vill man ha kristall eller så vill man inte. Ska man vela så får man göra det nån annanstans."
     "Är det här ditt enda utbud?"
Zahari blängde ner på henne. Hon var en liten svartvarg, med skarpa violetta ögon och ett väldigt näpet utseende. Kanske hade Zak tyckt hon var söt, om hon inte var så jobbig.
     "Vad du ser är vad som är till salu, tjejen." Zaharis varor hade gått åt helt okej, och det började bli dags att fylla på förrådet. Att kånka runt på massa kristall var det ingen som orkade, så han försökte sälja slut hela lagret innan han gjorde den farliga resan norrut igen. Något som bruden framför honom knappast tänkte på.
     "Har du ens något att byta med?"