Cy var iväg med Usha någonstans och skulle sedan lägga eftermiddagen på att hjälpa Sekhmet med rehab. Det var helt rimliga sysslor och han hade mer än väl gjort sig förtjänt av en lunchrast med en av sina kära. Lamia hade inte klagat alls, om det inte var för ett en av Nulas små skitungar ville tränas. Det fanns inte i henne att neka en valp som var ambitiös nog att vilja träna istället för att leka. Nej, det var ett beteende hon behövde uppmuntra, och alla andra i flocken tycktes mycket lägligt blivit upptagna så det innebar att hon nu satt fast på valp-tjänst. Hon såg fram emot när Jabari-Joel och hans syskon var tillbaka och kunde sättas på dessa sysslor.

De hade värmt upp och cirkulerade nu runt varandra med mjuka rörelser. Det hela en ganska komisk scen, den lilla valpen mot den enorma, ärrade honan. Men hon var inte för hårt på honom, just nu över de mest på att vara redo, på att ha garden uppe så att säga. Med andra ord: hon knuffade gång på gång omkull honom och förklarade hur han bättre borde förutsett och parerat hennes tunga framtass.
"Sådär ja, snart är det dags att föra in lite krafter i det här. Vi tar det en gång till först bara."
Hon nickade mot honom som klartecken, när helst han var redo fick han göra ett utfall - medveten om att hon skulle lappa till honom först om han inte var snabb nog.

[Hilo]

Oh ja, Hilo ville verkligen träna och bli bäst av alla sina syskon. Han lyssnade på allting Lamia berättade, försökte göra som hon sa men det var svårt. Tassarna och kroppen var inte riktigt med honom ännu. Tassarna var en aning större än vad de borde, han hade inte vuxit in i dom ännu, vilket gjorde honom en aning klumpig.
Han misslyckades gång på gång med att komma undan hennes stora tass, suckade till slut lite frustrerat och ruskade på sig innan han såg koncentrerat på henne. Långsamt började han åter röra sig, visste att hon väntade på honom och när han trodde att ögonblicket var bra så gjorde han ett utfall mot henne.
Det såg nog väldigt roligt ut, den lilla valpen mot den stora honan. Hilo som försökte fånga hennes tass med käkarna, men frågan var om han skulle lyckas eller inte? Han trodde inte det, Lamia var ju äldre och duktigare än honom, men bra på lära ut än så länge.

Lamia kunde tydligt se den lilla valpens attack komma, den lilla hade såklart inte en chans mot en erfaren krigare. Även om han hade haft full styr på kroppen så hade han ingen aning om hur han skulle maskera sina planerade drag. Utan större svårigheter slängde hon ut med samma tass som han siktade på och slog undan frambenen för honom. Med en duns föll han, hakan först, i marken.
"Okej, nu försöker vi samma sak, men du får använda krafterna samtidigt... Se om det blir lättare eller svårare"
Hon gestikulerade åt valpen att göra sig redo.
"Men var beredd, jag kan använda krafter med."
Hon log lurigt.

"Hmpf" var det enda ljus som lämnade Hilo när han slog underkäken mot marken när Lamia slog undan hans tassar under honom. Trots detta så reste han snabbt på sig, ruskade hastigt på kroppen och ställde sig i attackposition igen. Inget gnäll här inte, han var en tuffing!
Vid hennes ord visste han inte riktigt vad han skulle göra för något, full kontroll på krafterna hade han inte eftersom han var ung och väldigt oerfaren, men han tänkte inte låta det stoppa honom. Snabbt såg han sig omkring, beslutade sig omgående för vilken av sina krafter han skulle använda och samtidigt som han sprang fram mot henne lät han elektriciteten flöda genom sig och ut mot Lamia, som blixtar. Han tog ett snabbt skutt, högg mot hennes bringa i hopp om att få tag i hennes päls.

Valpen hade ihärdighet och kämpar glöd, det fick hon ge den. Sitt arv till trotts så kunde hon ana en dedikation, både till själva träningen och till att göra henne nöjd. Det var svårt att inte bli iallafall lite belåten över det.
Valpen siktade tydligt in sig på hennes bringa denna gång, blicken låst på den redan då han förberedde sig och sedan under hela anfallet. Det blixtrade svagt om hans päls, mer som små glitter snarare än skräckinjagande åska, och då hon lappade till honom med samma framtass som tidigare stack det lite och pirrade i hela frambenet. Resultatet av attacken var oavsett densamma som förra gången: valpen låg på marken och hade inte fått mer än något enstaka hårstrå i munnen.
"Bra försök."
Gav hon honom ändå medan han envist reste sig upp.
"När man är oerfaren kan det vara bra att sikta in sig på stora mål, så som bringan, istället för att gå efter mindre rörliga delar som tassar och öron. Men om du är i en strid med någon som är skickligare än du är det viktigt att göra så mycket skada som möjligt så snabbt som möjligt om du ska ha en chans."
Hon kunde se ett visst igenkännande i valpens blick då hon sa detta, han hade fått höra om svaga punkter många gånger förr i sin träning.
"Slåss du mot någon större, starkare eller skickligare sikta på halsen eller magen, försök skada rörelseförmågan genom att anfalla benen eller ta ut motståndens syn genom att attackera ansikte och ögon."
Bara man fick in ett okej bett i pannan kunde blodet störa ut den andres syn tillräckligt för att man skulle få ett övertag.
"Spela hur fult du än behöver, det finns ingen ära i att dö i onödan."
Mässade hon.
"Och, jag har lyckats ta ut dig med samma försvar flera gånger nu, fundera på hur du kan parera min motattack. Vi försöker igen, krafter tillåtna."

Hilo reste sig upp, satte sig ner och lyssnade på den äldre, visare vargen med ögon som tindrade. Det var ett privilegium att tänas av Lamia, det hade han alltid tyckt, så han sög åt sig alla hennes ord som en torr svamp som fick vatten.
Han nickade vid hennes ord, sade inte mycket i onödan men gjorde sig redo. Men slutna ögon försökte han åter fokusera, laddade upp sig själv mentalt och fysiskt med elektriciteten och slog snart upp ögonen igen.
Den här gången sprang han fram, hoppade upp i luften så högt han kunde, högg mot hennes nos samtidigt som han försökte skicka en sån kraftig bolt mot henne som han möjligtvis kunde. Om han skulle lyckas med något utan det visste han inte riktigt, men han fokuserade bolten mot hennes tass samtidigt som han fokuserade tänderna mot hennes nos.