Malva hade som väntat hittat sin favorit-lillasyster i folkhavet efter inte allt för mycket sökande. Det kanske kunde tyckas grymt att ha en favorit bland sina småsyskon men Malva såg det som en tjänst. Som ung hade hon alltid velat vara föräldrarnas favorit, och det kändes bara rätt att förunna någon av syskonen privilegiet att känna sig favoriserad. Och det främjade antagligen växt hos övriga med, medan de strävade efter att vara den som satt på toppen. Och sen tyckte hon faktiskt helt enkelt bara om Flippa mer än de flesta andra, det bara var så, och vad skulle hon göra åt det då?
Systrarnas omfamnades och kysste luften bredvid varandras kinder, hon hade rest hit med Lava och Malva skvallrade lite om sin resa med Maksim även om hon utelämnade detaljerna om flickvän och kusin från Cirkeln. Det var inte läge för finkänsligheten den informationen krävde just nu.
"Så du har träffat honom innan mig va, och han var sitt vanliga förtjusande själv förstås?"
Hon borde kanske prioriterat att hitta lillasystern lite snabbare, ville inte att hon skulle känna sig bortglömd.
"Nå, mitt lilla smultron, får jag bjuda dig på en drink?"
Rösten var varm och full av kärlek.
"Skulle va fint att få prata lite en bit bort från allt det här oväsendet, och eventuella nyfikna öron. Två skönheter som oss, vi sticker ju ut. Och jag vill gärna ha den där aposteln utom synhåll om jag ska förtära något, hon tycks ju sticka upp över allt o alla här fast hon är så skrumpen, helt otroligt.. Trodde man var van med katakomberna o deras skallar men det där det är ju bara groteskt, inte sant? Jag har svårt att se hyllningen i det, känns inte hedrande direkt.."
Malva pladdrade på tills de fått varsin dryck och slagit sig ner en bit bort från templets myller.

[Flippa <3]

Det var ingen nyhet för henne att Malva också befann sig i Sanctevra, ändå lyste hon upp med överraskad glädje när de såg varandra. Ännu hade inte den där lyckan som bara ett barn hade lämnat henne, och den fick henne alltid att skina upp runt sin familj. Flippa var ingen valp längre, kanske var hon till och med på gränsen till ung vuxen nu, men det var ingen anledning till att plötsligt bete sig annorlunda runt sina syskon.
     Flippa hade lärt sig när Malva faktiskt förväntade sig ett svar eller inte - när tillfället gavs instämde hon bara med ett lågt fnitter eller ett intresserat hummande. De slog sig ned och gjorde sig bekväma på en liten pläd av läder med fruktvin i skålar framför sig. Trots att hon hade haft tillåtelse att dricka fruktvin numera, så kunde hon inte låta bli att känna sig lite generad; som om hon gjorde något fel. Flippa var ingen främling för effekterna av fruktvin - hon hade spenderat många kvällar med sina vänner när de druckit fruktvin och blivit berusade - men hon hade aldrig tillåtit sig själv dricka mer än en skål.
     “Åh,” suckade hon belåtet och såg på sin syster, “jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här stället,” erkände hon tankfullt. “Det känns lite… instängt. Allting luktar nästan lite unket av all fukt - och min päls, den vill inte hålla sig på plats hur mycket jag än kammar den. Åh! Du måste se Lavas svans, den ser ut som fårull! Alldeles krullig.” Flippa fnittrade och sänkte nosen mot skålen.
     “Din uppsättning var verkligen smart. Inte bara för att underlätta under resan men den ser väldigt elegant ut, trots klimatet. Tror du jag hade passat i det lika bra som du?” Fli såg upp på henne med stora, nästan vädjande ögon.

Klimatet här var verkligen förskräckligt, hon fattade inte hur någon kunde välja att bo här.
"Jag kan tänka mig, så fort en fläta faller ur krullar det upp sig något ofattbart. Är faktiskt lite orolig för den här fukten, tänkte inte bli långvarig här nere, det känns som att man riskerar att börja mögla eller något."
Suckade hon till svar. Stackars Lava, hennes svans som var en sån stolthet.
"Åh mitt hjärta, du skulle se fantastisk ut i allt, inget kan förstöra en ung skönhet som din. Du är så lik vår mor vet du."
Aurora var definitionen av perfekt, och Flippa hade ärvt mycket utav det. Hon strök sin syster längs kinden i en öm gest.
"Men jag har faktiskt funderat på att adoptera din look istället, kan du tro det? Kapa av mig allt överflöd o försöka mig på en kortare elegant look. Det är mycket jobb med all denna päls, och om du kan vara så vacker utan ett enormt släp borde jag klara det med, inte sant?"

Kanske borde hon inte känna sig så smickrad av komplimanger som hon fiskat efter - som dessutom var från hennes syster - men det gjorde hon. Speciellt när de innehöll liknelsen till deras mamma. Hur många gånger hon än fick höra det fyllde det henne med barnslig förtjusning. Det var allt hon ville höra, allt hon strävade efter. Flippas minnen av Aurora var bleka, ibland visste hon inte om de var drömmar eller faktiska minnen, och det skrämde henne. Aldrig ville hon glömma. Därför fanns det ingen bättre komplimang än den som innehöll Aurora. Det kändes som den sträckte sig över tiden som låg emellan då och nu, och stärkte bandet på nytt.
     Ett förvånat läte lämnade henne när hon flämtade till åt Malvas erkännande. Flippa kunde knappt föreställa sig Malva utan all sin långa päls, åtminstone hade det varit omöjligt innan den här resan och hennes nya, tillfälliga stil.
     “Åh, det är klart du kan!” instämde hon självsäkert. “Du är en ikon, en trendsättare. Det skulle vara roligt att se hur många som skulle följa ditt exempel. Jag kan tänka mig att det inte passar alla…” Flippa fnissade lite åt sin egen antydan. “Men det betyder mer killar till dig, inte sant? Eller åh, vad säger jag - du har ju redan alla killar.”

Malva fnittrade förtjust åt Flis smicker såväl som hennes oskyldigt vassa kommentar. Hon hade alltid vetat att det fanns skärpa bakom den gulliga fasaden. Och det påminde henne om vad hon och Maks talat om bara kvällen innan.
"Åhåhå mitt smultron har du hört om när vår kära syster Tistel försökte sig på det? Åh det var fruktansvärt, blev inte bättre att hon tog hjälp av Tibast av alla personer. Rent grälsigt, kvar med en hackad ojämn liten spret i pannan. Jag tror det var ett försök att hitta en egen identitet, det här var strax innan hon började träna med Gehenna och så. Det var nog bra för henne, passar betydligt bättre än kortklippt iallafall. Men vem är jag att prata, vet du att jag för ett kort ögonblick hade en NOSPIERCING, ja du, rakt igenom nosen, in i ena näsborren ut i andra. Nu när jag tänker efter gjorde jag den tillsammans med Tistel, hon kanske är ett dåligt inflytande huh?"
Hon skrattade klingande. Flippa hade alltid fått den tillrättalagda versionen, hon behövde inte riskera få några konstiga tankar om Aurora bara för att modern kapat Tistels lugg.
"Ja nä vi gör alla misstag, till och med jag.. En gång."
Hon blinkade med ena ögat åt sin lillasyster.
"Killar, ja de är ju mer jobb att undvika dem än att locka till sig skulle jag säga. Men jag vet att du har en hel del erfarenhet av det med, inte sant min sköna."
Hon tänkte inte tillåta tankar på varken Lev eller Rök besudla henne fina stund med Flippa. Så det var bäst att gå vidare till systerns eskapader.
"Vad heter han helar-killen, Dirkodej? Nej men vänta, det är två inte sant? Vår förtjusande alltid leende D.. Derek.. Ja och sen han den nye i Civitas. Minns jag rätt? Se så, uppdatera mig nu, vad har hänt sen senast? Jag vet ju att de måste stå på kö?"

Flippa hade hört om Tistels förut, men det gjorde det inte mindre roligt. Men när Malva nämnde sin nospiercing blev fnittrandet ett fullskaligt skratt.
     När Malva vände ämnet om killar tillbaka till Flippa skruvade hon lite generat på sig. Egentligen skämdes hon inte om sina upptåg, men det var alltid gynnsamt att vara ödmjuk. Fli gav sin äldre syster en oskyldig blick, ändå kunde hon inte låta bli att rätta henne.
      “Timoteij. Derek. Nuka,” fyllde hon i. Det glittrade en iver i de stora ögonen, och hon blev tvungen att se bort. Hon sänkte huvudet för att dricka, ett försök till att fördröja, men hon kunde känna att Malva genast genomskådat henne.
     “Åh,” började hon drömskt, precis så som hon alltid gjorde när hon berättade om en ny förälskelse, “jag har träffat någon ny.” En del av henne ville nästan inte berätta, ville hålla honom för sig själv. “Jag träffade honom här faktiskt, i Sanctevra, men, åh, Malva, du anar inte, han är… Han är så, åh!” Vargon hade totalt förändrat den här resan för henne. Från att vara så gott som ett vrak den första dagen och vilja åka hem, till att nästan fasa inför hemresan. Hon ville inte tänka på det.
     “Han är så rolig, Malva. Han får mig att skratta så jag börjar gråta, och åh, han är så omtänksam - ser alltid till att jag får bästa platsen, bästa matbiten, håller undan grenar så de inte fastnar i pälsen på mig. Men, men han gör det liksom inte på ett märkvärdigt sätt, du vet, bara för att han vill att jag ska märka typ, utan bara för att han vill, för att han gillar mig. Och, åh-” Flippa tvingades ta ett djupt andetag för att lugna sig. Hon sjönk ihop intill sin syster, varm av förälskelse.
     “Jag tror det här är på riktigt, Malva.”

Åh såklart, Nuka, den flirtiga musikanten. Hur hade hon kunnat glömma honom? Han som också var Daphnes vän, om än en mer oskyldig sådan.
Hon lyssnade uppmärksamt på allt systern sa om denne nya, en blixtförälskelse. Om de träffats här kunde det inte ha varat mer än några dagar och ändå talade hon så stort för honom. Ibland oroade sig Malva för att Flippa istället för att utnyttja sin skönhet blev utnyttjad på grund utav den. Men likväl hummade hon och utstötte kvidande "Åh"n vid alla rätta tidpunkter. Han lät ju som en riktigt gentleman den här.
"Låter som en värdig utmanare."
Bekräftade hon.
"Jag är så glad din skull hjärtat mitt, men lova att vara rädd om det hjärtat, ok?"
Kanske att hennes upplevelser som äldre något förbittrat den rosiga bilden av kärlek hon tidigare så ofta uttryckt. Men ett avvisande och ett ex som tycktes ha gått vidare med någon annan satte såklart sina spår. Hon klarade av det, och trodde inte för ett ögonblick att hon inte skulle kunna manövrera situationen till sin fördel, men för Flippa? Nej, något liknande kunde riskera att krossa henne. Det fick inte ske.
"Är han stilig också? Och var är han ifrån, vad är hans namn?"
Det tog inte många sekunder för Malva att börja smida planer, om Fli var seriös och detta inte bara var en liten semester-fling så kunde de ju inte tillåta den här snubben att bo allt långt ifrån Civitas. Star crossed lovers i all ära men hennes lillasyster förtjänade någon närvarande. Kanske kunde hon knyta honom till arenan på något vis? De flesta tackade inte nej till en prestigefylld uppgift i livet. Och ingen tackade nej till henne, inte i slutänden.

Den ljusa blicken hade blivit lika drömmande som hennes tonfall när hon pratat om honom, men frågan om han var stilig fick den att återfå sin klarhet. Hon rätade lite på sig, tvekade, men bara för ett ögonblick. Men Malvas ögon verkade allseende ibland.
     “Jaaa,” sa hon långdraget, och det lät mer som en undran än ett svar. “Eller åh, alltså,” nu rätade hon på sig riktigt  så hon kunde möta systerns ögon. “Han är absolut inte ful,” förtydligade hon bestämt, för det tyckte hon verkligen inte, “men… jag skulle nog inte sett mig om ifall han gått förbi mig på gatan hemma liksom. Han var lite tanig.” Det fanns något förläget över erkännandet, inte för att det spelade henne någon roll - hon tyckte ju om honom ändå, kanske till och med mer just på grund av det - men Malva var inte direkt känd för sin ödmjukhet när det kom till det yttre.
     “Men, åh, är det verkligen så viktigt då?” Ögonen var stora, bedjande och ömtåliga. Flippa ville inte ge storasystern en chans att svara. “Är inte det viktigaste hur han får mig att känna? Hur han behandlar mig?” Flippa visste inte varför hon försvarade sig innan Malva ens sagt något, men hon var rädd för hennes åsikt. Den vägde trots allt väldigt tungt. Flippa såg upp till Malva, hon hade åstadkommit så mycket och var en tydlig förebild för henne.
     “Han heter Vargon. Han kommer från bergen i norr, tyckte jag han sa.”

Malva synade sin syster under tystnad medan hon tafatt försökte försvara utseendet på sin nya förälskelse. Det var lite svårt att föreställa sig på de vaga beskrivningarna, men helt ärligt tyckte inte Malva att Flippas övriga flirt var speciellt imponerande heller. De var bara helt vanliga vargar, så om de fick henne att se sig om i Civitas myller var det svårt att förstå hur denne Vargon kunde tänkas se ut utan att vara direkt ful. Vilket han ju då absolut inte var, tydligen. Bara lite tanig.
"Åh såklart är det viktigaste att han behandlar dig så bra som du förtjänar."
Intygade hon skenheligt.
"Och de flesta går ju att fixa upp, eller hur? Om ni nu ska bli Civitas heta it-couple menar jag."
Hon blinkade med ena ögat. Men Norra Bergen, det var en bra bit bort det. Och han hade rest över hela landet för att vara här idag, om han var så dedikerad till en fest kanske han kunde röra på sig för Flippas skull också.
"Du vet, jämfört med vår mor var inte Ivo mycket att vrida på huvudet åt heller, och jag tycker ändå pappa är riktigt stilig. Det bara är så, killarna de har lite svårt att konkurrera - och speciellt med tjejer som oss."
Malvas leende var uppmuntrande och lugnande.
"Mamma tog pappa till Civitas och klädde honom i en guldkrona och rosor och resten är historia, han blev Civitas tjusiga gentleman. Och den här Vargon tycks redan ha gentlemanna-biten kirrad.. Och om ditt hjärta har bestämt sig så har det, såklart."
Sanningen var att hon själv alltid drömt om den förälskelsen som hennes föräldrar talat om. Hon och Viol må ha retat dem för att de stadgat sig med vad som skulle kunna kallas första bästa som tonåringar men att hitta den där enda, Den Rätte, reda som ung och sen spendera sina liv ihop.. Det var en romantisk tanke, en saga hon själv gärna hade fått leva. Kanske kunde Fli få uppnå det.
"Så, vad är planen smultronet mitt? Han måste fortsätta hålla samma nivå om han ska va värd att minnas hela vägen hem, men vad tänker du göra för att han också ska minnas dig? Ge honom en avskedskyss kanske? Och om han inte ger dig något fint tror jag knappast han är värd besväret, det ska jag säga direkt..."

Flippa lät ett kort, lite generat skratt lämna henne. Hon hade inte tänkt så mycket på det praktiska, hon var så uppslukad i nuet. Men precis som Malva nämnde kunde det här vara starten på den episka romans hon önskat. Fli försökte hålla tillbaka den barnsliga ivern i hennes blick.
     “Åh,” andades hon hänfört ut. Var Vargon den prins hon alltid drömt om? När storasystern nämnde att hon behövde göra något minnesvärt stelnade hon till lite.
     “Jag har inte tänkt på det, faktiskt,” erkände hon obekymrat. “Jag tror han kommer minnas mig som jag är.” Det fanns en naiv självgodhet i rösten. Varför skulle han inte minnas henne? Av det lilla han berättat så verkade han levt ett ganska isolerat liv med sin familj uppe i bergen. Vad fanns det för konkurrens bland bergen? Hon hoppades han inte hade en grej för bergsgetter; det skulle verkligen vara en deal breaker.
     “Åh Malva,” suckade hon nöjt och sjönk ihop lite intill henne. “Jag vet inte om jag känt såhär förut. Har du varit kär någon gång?” Flippa såg upp på sin syster, helt aningslös om hennes svar. Det var alltid Fli som gick till sin storasyster med hennes nyfunna kärlekar, men aldrig hade Malva pratat om sina egna erfarenheter.

Har du varit kär någon gång? Frågar skar i henne på ett oväntat och ovant vis. Det var inte länge sedan hon själv haft samma rosiga syn på kärlek som sin lillasyster, men att för första gången ha blivit ratad, och sedan dessutom behövt bryta med Lev... Det har påverkat henne. Gjort henne mer cynisk. Hon hatade det, ville inte vara den där gamla, bittra singel-tiken som inte trodde på kärlek. Hon ville vara som sin mor, någon som funnit den rätta tidigt och sen var lycklig hela livet..
För första gången under samtalet visste hon inte vad hon skulle svara, för vad var värst? Att aldrig ha upplevt kärlek, eller att ha gjort det men förlorat den? Inget av det kändes rätt för henne. Inget av det vad något hon ville att någon skulle tänka om henne.
"Åh mitt smultron.."
Började hon med en kärleksfull, om än kanske något förminskande röst. Hade alltid svårt att hålla tillbaka sin elakare sida då hennes egna känslor blev mer verkliga.
"Jag tror alla har trott sig uppleva den sanna kärleken någon gång, jag har då sannerligen varit förälskad."
Hon avslutade med ett skratt, om det var för att mjukt avfärda sina egna ord eller kärleken själv var oklart.
"Men jag har inte hittat den rätte än, då hade du vetat om det."
Leendet hon gav sin syster var genuint tillgivet.
"Inte många som når upp till mina standards vettu.."
Hon fnissade.
"Och ibland vill man ju bara ha lite kul... du förstår."

De ljusa ögonen glittrade förundrat när Malva talade, fantiserade om hur Malvas kärlek såg ut. Det skulle nog vara den stiligaste, mest otroliga gentlemannen som avgudade henne precis som hon förtjänade. Ett mjukt fnitter följde. Det var nog sant det storasystern sa; det var nog inte många som prickade in i Malvas kriterier, men Fli tyckte hennes självrespekt var så beundransvärd. Malva skulle inte nöja sig med något mindre än perfekt.
     “Jag förstår,” fnittrade hon lite försiktigt. Det var nog vad Flippa gjorde också, så som hon kom med nya förälskelser och pojkvänner emellanåt. Men denna gång kändes det annorlunda. Med Vargon bleknade alla andra i jämförelse. Hon hade knappt tänkt på Derek eller Timoteij eller någon av de andra sedan hon träffat honom. Det kändes verkligen som ödet, och att hennes högsta dröm skulle få slå in. Hon föreställde sig hur hon presenterade honom för sin pappa, för morfar, alla syskonen. Fjärilarna i magen fick henne att sucka lyckligt.
     “Jag tror verkligen han är den rätta…”

[Avslutat]