Den bleka honan var verkligen ful.
Hennes tunna päls som lät den skära huden lysa igenom kombinerad med illa placerade fjäll och så en ändlös mängd ärr gav en allt annat än smickrande helhet.. Hon påminde Malva lite om fladdermössen som levde i katakomberna, bara uppförstorad in absurdum och albino då såklart.
Detta var inte tankar hon delade med sig av till Ashkii, vad för sorts välkomnande skulle det vara? Nej, här var hennes roll att uppmuntra och inkludera den nya medlemmen, och man behövde faktiskt inte vara vacker för att vara av nytta i Tenebris.
Snart skulle hon bege sig till Skuggfall med Flippa för en lägesrapport och lite kvalitetstid med sitt smultron. Men innan hon gav sig av ville hon hinna med en riktigt liten session med den något äldre honan. Hon var trotts allt diplomat, och att introducera nya medlemmar låg helt klart under hennes ansvar. Och speciellt i ett så känsligt läge som detta förstod hon att det var av största vikt att Ashkii förblev lojal. Hon hade sett saker, fått reda på hemligheter, närmast samtidigt som många i flocken - inkluderat Malva själv, något den lockiga honan mycket aktivt valde att inte tänka på just nu.
"Jag förstår att Ni varit med om så mycket, jag kan bara beklaga, det går inte ens att föreställa sig. Som jag önskar att Ni funnit vårt beskydd tidigare, så fruktansvärt. Och Ni måste ju sakna Nero något otroligt, men jag är säker på att han kommer och hälsar på dig snart. Unga pojkar de behöver sträcka på benen. Men låt oss se till att han får komma hem till en lycklig och välmående mamma, eller hur?"
Om det var något Malva kunde var det att prata så medan hon vägledde den andre genom högsätet lät hon munnen gå.
"Nu ska vi se till att Er vackra päls återfår all sin lyster här, och om Ni känner Er bekväm skulle jag så gärna gå igenom min samling smycket med Er. Jag har garanterat något som passar Er. Och har Ni specifika önskemål kan jag och Juno slänga ihop något åt Er. En så vacker siluett förtjänas att förgyllas, Ni kommer bokstavligen Stråla. Mer än redan nu alltså.."
De hade slagit sig ner bakom innergården vid Helgonets tvättplats. Eller, platsen var kanske inte specifikt Evens, men han var helt klart den som använde det oftast.
"Ja det är här Even brukar bada, den livsnjutaren, men ikväll har jag sett till att vi har det helt för oss själva. Det är det minsta vi kan göra."
Hon hade tidigare haft någon koka upp vatten över en eld som nu låg upp-tappat i två små tunnor och medan hon pratade dukade hon fram fruktdryck och dirigerade Ashkii att sätta sig.
"Det här är något min kära moder alltid brukade göra med oss tjejer när jag var liten, minus fruktdrycken då" ett klingande skratt "men jag tycker den bidrar med det där lilla extra nu som vuxen. Har Ni druckit fruktdryck förr? Jag är säker på att Ni kommer älska denna, det bästa som finns att erbjudas, hela vägen från västra Numoori."
Hon sköt en förgylld skål närmre den andra och tog själv en lapande klunk ur sin egen.
"Vet inte hur mycket nytta det gör för renlighet men låt mig säga att det gör Uuunder för måendet. Sällan är man så avslappnad som vid ett riktigt härligt tassbad. Men det här är såklart bara första punkten för kvällen, se det som en liten uppvärmning, så vi hamnar i rätt zon så att säga."
Hon log mjukt och behagligt.
"Hur går det med att komma tillrätta här i ditt nya liv Ashkii hjärtat?"

Mycket hade hänt på kort tid och allt var så överväldigande, men Ashkii var så otroligt tacksam över hjälpen hon fått av Even och även flocken. Den ärrade honan hade inte träffat alla än men hon hade blivit presenterad till ung vacker varginna med rosa päls och lång lockig svans vid namn Malva. Ashkii kunde inte låta bli att känna sig självmedveten av sitt eget utseende i närheten av henne, och Malvas självsäkerhet var något Ashkii önskade hon hade. Men efter vad Diablo hade gjort så kunde hon inte tänka sig en dag hon skulle känna sig självsäker igen, hennes förstörda kropp skulle alltid vara en påminnelse av allt hemskt som hänt henne.  
Malva var även en duktig talare, vilket gjorde det lite svårt för Ashkii att ens få in ett ord men på ett sätt så tyckte hon att det var en bra sak att låta henne leda konversationen. Då det var så längesen sist Ashkii hade haft möjligheten att vara i en situation där hon kunde ha en vanlig konversation utan behöva titta bakom sin rygg.  
Det högg lite i Ashkiis hjärta när Malva nämnde hennes son Nero, hon saknade honom redan. Men Ashkii lät Malva fortsätta och log bara till svar och följde efter den rosa varginnan som fortsatte att prata. Hon kände sig lite obekväm när Malva pratade om att ‘’förgylla’’ henne med smycken och annat. ‘’Jag vet inte riktigt om smycken skulle hjälpa’’ sa hon med ett obekvämt skratt. Efter att ha gått en kort stund så kom det till en innegård och varje gång de hade tagit sig till en ny plats så kunde inte hon undvika att bli imponerad. Allt var så annorlunda gentemot hur hon hade levt. När Malva nämnde Even så togs hon tillbaka till nuet, hon kollade på tunnorna med vatten. Hon var chockade men följde Malvas direktiv och satte sig ner och tittade på de förgyllda skålarna. ’’Jag kan inte säga att jag har smakat på det förut’’ svarade Ashkii milt och luktade försiktigt på drycken hennes värd hade ställt fram och smuttade lika försiktigt. Den söta smaken fyllde hennes mun och hon kunde inte låta bli att ta lite till. ‘’Det är utsökt Malva, jag har aldrig smakat något liknande men är det säkert att någon som jag kan få detta?’’ frågade hon sedan lite generat. ‘’Alla har varit så otroligt snälla men jag vet inte riktigt om jag förtjänar det, jag inte gjort något speciellt...’’ fortsatta hon lågmält. ‘’Fatta mig inte fel! Jag är otroligt tacksam för allt men det känns ändå som att jag utnyttjar er vänlighet’’. Hon ville inte att Malva skulle tro att hon var nån slags snyltare. ‘’Speciellt Even, efter det han gjorde åt mig och min son. Det är något jag aldrig kommer kunna återgälda’’. Hon tittade ner i skålen på hennes reflektion i drycken. En skam började bubbla inom henne.

Malva log ett till synes genuint, omtänksamt leende.
"Men kära Ni, Ni är en av oss nu. Lite fruktdryck behöver Ni inte tacka för."
Hon skrattade till.
"Om så var fallet skulle jag behöva kräla i dammet för att visa min tacksamhet varje dag."
Kanske överdrev hon lite men nog hade hon druckit sin beskärda del av Tenebris lager under sitt liv. Men då skrattet dog ut suckade hon lite och antog en allvarligare uppsyn.
"Even har gjort mycket för oss alla, han är något alldeles eget. Men han håller inte skulder, han är givmild på det viset."
Att hon själv hade mer än ett ord otalt med Helgonet var inget som gick att ana.
"Om Ni ändå vill visa Er tacksamhet är allt Ni behöver göra att finna Er plats i flocken. Och det hjälper jag Er så gärna med. Jag vet att det kan vara mycket i början men har Ni någonsin några frågor kan Ni alltid komma till mig, ok?"
Hon gav den andre än välmenande men allvarlig blick.

Ashkii kunde känna hur en tår ville välla upp i hennes kvarvarande öga men hon lyckades hålla det inom sig. Hon var del av en flock nu. Med säkerhet och samhörighet. Det skulle nog ta lite tid för henne att vänja sig men förhoppningsvis så skulle hon känna sig hemma här. Hon tittade upp på Malva och log smått, vilket gjorde att hennes ena sida av läppen såg en aning värre ut men leendet var genuint. 
''Tack Malva, allt jag vill är att vara till användning på något vis till flocken. Jag vet inte om jag har så mycket att erbjuda, men något hoppas jag att jag ska kunna göra''. Ashkii försäkte tänka om hon ens hade nå egenskaper som skulle vara till användning, det enda hon kom på var hennes begränsade kunskap om medicinska örter. Men hon hoppades att Malva kunde hjälpa henne finna sin plats. Den äldre honan tittade på Malva igen och sedan ner i skålan med fruktdrycken och tog sedan en klunk, och lät den söta sötman fylla henne. 
''Jag hoppas att vi kan bli bra vänner'' sa hon sedan med en nästan moderlig röst.

För att slippa se honans ärrade ansikte förvrängas än värre av känslor låtsades Malva att tass-badet krävde all hennes koncentration. Med mjuka rörelser rörde hon på tårna i det varma vattnet. Det var härligt, men något saknades fortfarande.
Hon avbröt sina funderingar för att le varmt emot honan.
"Det är jag säker på att vi kommer bli."
Bekräftade hon självsäkert.
Hon sträckte sig efter en liten korg med torkade blommor hon ställt fram tidigare. I korgen låg kamomill- och lavendelblommor ihopblandade och doftade ljuvligt lugnande.
"Här, låt mig ha ner lite i Ert bad."
Hon var ett proffs på att beordra andra och ändå lyckas låta artig. Väntade inte på en chans till protest innan hon hällde i växterna runt Ashkiis tassar. Sen gjorde hon detsamma i sitt eget.
"Har aldrig riktigt förstått mig på te, föredrar helt klart fruktdryck till dricka, men att blanda i växter i tassbadet skänker verkligen en extra touch."
Malva var mycket självbelåten över detta och drog in de väldoftande ångorna djupt i nosen.

Ashkii nickade åt Malva när hon hällde ner de torkade blommorna i tassbadet, lavendeln tillsammans med kamomillet gav en sån underbar doft när hon andades in det och gav henne den sköna lugnade effekten. ''Jag uppskattar bra te men jag lär nog nästan hålla med dig, Malva. Fruktdrycken har en väldigt god sötma och tillsammans med dofterna och gott sällskap förstärker det bara'' svarade hon ödmjukt och log för sig själv. ''Det var längesen jag kände mig så här trygg, aldrig kunna slappna av på det här sättet. Jag ska inte gråta igen'' hon harklade sig gav ifrån sig en milt skratt. ''Men jag vet att jag kommer göra allt jag kan för att återgälda dig och Tenebris'' hon tittade på Malva med en besluten blick. Ja, hon skulle definitivt återgälda allt detta. Hon var ju som Malva sa en av dom nu. ''Men jag ska inte föra in mer dysterhet efter att du ha bjudit mig på detta, dags att ha kul?'' meningen avslutades nästan som en fråga, kunde hon ens ha kul? Hon lyfte upp sin skål med fruktdryck för att skåla med Malva. ''Skål!''