De karga stenmarkerna var en oväxling från de gröna skogerna Rakel hade vandrat i, men det var en skön omväxling. Den unga svartvarginnan var påväg mot Civitas då hon hört rykten om gladiatorer och byteshandel och hon hade blivit nyfiken, och hon saknade även civiliserat sällskap. Hon klättrade upp för ett litet klippblock och tittade ut för landskapet, även fast det var torrt och kalt så hade de dess charm. Hon kunde se fåglar flyga på himlen och även nån hare en bit bort, hon även hört rykten om nån smitta kring Ken-Yak men inget hon själv hade sett men det var nog bäst att undvika att jaga här omkring. I sitt tänkande fick hon syn på en vargformad gestalt en bit bort, hon blev nyfiken och bestämde sig för att närma sig individen men med försiktighet. När hon kom tillräckligt när för att kunna ropa ut till främlingen såg hon även deras utseende ordentligt. Främlingen hade långa taggar längs ryggen och klädd i grön och orange färg, inte riktigt hennes smak men inte helt förskräcklig heller.
''Var hälsad'' hälsade den unga honan främlingen när hon närmade sig men stannade upp en liten bit ifrån. De lila ögonen granskade främlingen och gav ett artigt leende. ''Trodde jag var själv här men trevligt att se ett annat ansikte''. Hon hoppades att hennes artighet inte skulle skrämma bort främlingen. ''Mitt namn är Rakel, får man fråga vad erat namn kan vara?'' fortsatte hon artigt.

Han hade lagt sig ner på den varma, kala marken och bara studerat omgivningen. Han var lite mer van vid skogar där hans föräldrar valt att slå sig ner men detta klimat var nog mer för honom trots allt.
Dom gula, genomträngande ögonen fann tiken som tilltalade honom. Han hade känt hennes doft när hon närmat sig honom men inte hade han väntat sig att hon skulle komma fram. Draz hade väntat sig att andra vargar skulle hålla sig ifrån honom på grund av hans utseende.
Med en kraftansträngning så reste sig Drazgonor upp, han var stor och tung och därför inte speciellt smidig när han rörde på sig. Han skakade av sig den värsta jorden från sig och ett leende lade sig över hans läppar. Hanen sträckte fram ena benet lätt framför sig men ändå så att tassen rörde vid marken, det andra benet drogs under honom och han böjde sig framåt i en djup bugning för tiken.
"Var hälsad min sköna" svarade han med sin mörka, hesa stämma som kunde vara ganska läskig att lyssna på när han var arg. Draz rätade på sig och för att inte framstå som något hot så satte han sig ner. Han nickade med ett leende när hon talade igen och ett dovt men hjärtligt skratt lämnade honom.
"Håller med dig" sedan presenterade hon sig och han studerade henne en stund. Svart som natten och han kunde inte se någon färgskiftning någonstans i pälsen, det var ögonen som stod ut från den mörka pälsen. Jämfört med henne var han lika färgglad som en påfågel.
"Drazgonor är mitt namn, Rakel. Vad för dig genom Ken-Yak?" letade hon efter någon mån tro? Eller var hon bara på upptäcksfärd?

Den stora färgglada främlingen svarade henne med en bugning, och Rakel gjorde genast en liten bugning tillbaka. Hur kunde hon glömma en sån grundläggande häslning? Hon studerade hanen, han var artig vilket hon uppskattade. ''Trevligt att träffas Drazgonor'' sa hon med ett leende. ''Jag är bara på genom resa. Jag ska nämligen till Civitas, har du varit där? Har hört att de ska ha bra byteshandel där och även gladiatorer, så kände att jag behövde kolla upp det med egna ögon.'' Honan satte sig ner och drog svansen över sina tassar. ''Så vad gör du själv i Ken-Yak, Drazgonor? Genom resa?'' Rakel tittade omkring ödemarken, det såg inte ut som han hade nå läger men hon tänkte inte anta. Det var skönt med lite konversation medan hon vilade innan sin fortsatta resa mot Civitas.

Drazgonor studerade tiken som satte sig ner framför honom och han härmade henne genom att också sätta sig ner, lite klumpigare än henne dock. Han gav henne en nickning, för att visa att han lyssnade och vid hennes ord så spetsade han öronen lite. Så, Civitas? Han hade bara hört talas om det lite grann, men inte mycket mer än så.
"Åh, jag förstår. Aldrig varit där själv men lät intressant" svarade han och drog efter ett djupt andetag men höll ändå en stolt ställning där han satt. Den spikade svansen dunkade lätt till i marken då den lades på plats.
"Jag funderar på om jag ska stanna härikring eller dra vidare, måste medge att Civitas lät spännande men det var väldigt bekväm miljö här, för mig i alla fall" han log mot henne och de gula ögonen studerade tiken framför sig. Hon verkade väldigt trevlig och snäll, han tyckte om hennes ögon också, de såg väldigt milda och intelligenta ut.

Rakel lyssnade noga på när hanen pratade men hon kunde inte låta bli att verkligen märka av storleksskillnaden mellan dom när de satt så nära varanndra. De kunde inte ha varit mer olika utseendemässigt, men oavsett hur hanen såg ut så var han trevlig. Inget för henne men trevlig, hon skrattade lite lätt. ''Jag kan bara tänka mig att det inte kan vara så lätt att navigera lite trängre utrymmen med en sån stor kropp och lång svans. Är lite lättre för mig till exempel'' sa hon och ställde sig upp lite demonstrativt innan hon satte sig ner igen. ''Ingen familj eller vänner som du har med på din resa?'' frågade hon sedan och tittade över stenmarkerna. Hon hade inte sätt någon annan, speciellt inte någon med liknande utseende som hanen. Men de kanske var någon annanstans för tillfället.

Att det kunde vara trångt i Civitas hade han inte ens tänkt på och han höll blicken på henne, log stort.
"Det har du nog rätt i, men jag kan alltid titta på allting en bit ifrån" svarade han. Ja, berode på hur trångt det var förstås. Han hade hyfsad koll på svansen men storleken på sig själv hade han knappt någon större koll på. Rakel var så liten jämförelsevis med honom.
Vid nästa fråga så skakade han på huvudet.
"Nej, mina föräldrar lever inte längre och jag vet inte vart mina syskon är. Vänner har jag inga" nej, han hade inte mött så många vargar trots allt. Hon var en bland de få som han stött ihop med, speciellt häromkring.
"Du ser ensam ut också, är du det?" han såg sig omkring, vädrade lite i luften men kunde inte i nuläget känna doften av någon annan varg.

''Det är sant men om inget annat skulle du nog kunna passa som gladiator, du ser stark ut. Om det är något man tycker är intressant såklart''. Honan fnissade lätt men det försvann nästan lika snabbt som det kom. ''Jag beklagar...'' svarade hon milt. Hon trodde inte hennes fråga skulle leda till något dystert men tack och lov verkade inte Draz ha blivit upprörd av frågan. Hon harklade sig. ''Ensam resande av egen fri vilja, mina systrar där hemma började gå mig på nerverna och mina föräldrar är lite av den äldre generationen så de bestämmde sig att stanna med mina systrar.'' Rakel kunde inte låta bli att le av tanken av sin familj, även om de kunde vara jobbiga ibland så älskade hon sin familj. ''Efter en vistelse i Civitas ska jag återvända med lite varor och berättelser. Förhoppningsvis kanske de kan följa med nästa gång'' avslutade hon sedan och slickade sig om nosen.

Gladiator? Ja, kanske hade han passat som det med hans storlek men det fanns också en nackdel i det.
"Tack, jag kanske är för stor för det dock, men man vet ju aldrig" svarade han och vid hennes nästa ord log han svagt.
"Åååh, man tackar, men de mådde inte så bra så.." kanske var det lika bra att de fick vandra vidare?
Drazgonor lyssnade till Rakel som talade och han nickade enkelt. Hon verkade inte rädd för att vandra ensam och det var ju bra! Hon kunde säkert stå på sig ifall det skulle behövas. Man visste ju trots allt inte vad man kunde stöta på för varelser eller andra vargar för den delen.
"Låter spännande! Undrar vad de kan ha för spännande där borta.." sade han fundersamt och kände hur det började klia mellan taggarna på ryggen. Det ställe på kroppen han absolut inte kunde komma åt och det började rycka i pälsen vid nacken och han ruskade lite på sig.
"Jag avskyr när det kliar och jag inte kan nå det!" han försökte med bakbenet att nå stället, men taggarna var självklart i vägen fortfarande och han gav upp när han höll på fastna med benet och sjönk ner liggande på marken med en suck.

''De har massor verkar det som! Iallafall vad jag har hört men man vet ju inte förens man sett det med egna ögon såklart'' sa hon glatt och vred på huvudet när hanen lyfte sitt ben för att klia sig själv, vilket så ut att vara ett misslyckande när fall ner på marken. ''Hmm jag kanske kan hjälpa dig'' sa hon milt och reste sig. ''Om du tillåter det?'' frågade hon och när hon fick bekräftelse så lyfte hon upp sen tass mellan de väldiga taggarna på hanens rygg och började klia med sina klor. Hans hud för var av hård fjäll bland pälsen, hon hade inte känt något liknande. När hon var kvar satte hon sig ner igen. ''Bättre?'' frågade hon sedan med ett leende.