Hon hade planerat den här dejten i ett par dagar nu, hade kommit fram till att hon ville att den skulle bli annorlunda, unik till och med. Något som de kunde minnas länge. Hon hade först behövt testa om det ens var möjligt att genomföra utan att behöva simma. Kunde hon frysa så pass mycket vatten att de enkelt kunde traska ut till någon av öarna? Svaret var ja, hon hade hittat en ö som inte låg allt för långt ifrån stranden, och där vars vattnet inte var överdrivet strömt. 
Tidigare under dagen så hade hon besökt ön och lyckats fälla någon ganska stor landfast fågel, rätt ful och konstig egentligen, men förhoppningsvis så smakade den bättre än den såg ut. Hon hade bundit fast den vid en trädstam med sin metall och lagt en del fallna grenar över i förhoppning att ingen skulle idas sno den. Det hindrade dock inte andra från att bara äta upp den, men kanske vargar åtminstone skulle respektera att det var någon annans. Asätande djur var en annan femma. En kunde då önska åtminstone.
Av den anledningen, och ivern över att visa den plats hon hittat, så var hon något otålig över att komma iväg där hon stått och väntat på att möta upp Ace utanför Yanamore. Men mycket av de känslorna hade släppt så fort han dykt upp och alla varma känslor tagit över istället. Hon hade inte berättat vad hon planerat, eller vart de skulle annat än att det skulle ta ett tag att komma fram.

När de slutligen kommit fram till stranden så vände hon sig om till Ace med ett leende innan hon sträckte ut ena framtassen för att peka mot en ö en bra bit längre ut.
''Vi ska dit ut''. Hon kunde se tveksamheten i hans ansikte och hur han var på väg att ifrågasätta hur det skulle gå till. ''Lugn, jag har en plan'' avbröt hon honom. Leendet ändrade form till ett lite malligt flin då hon vände sig om och satte ner tassen mot vattenytan. En isväg började formas från stranden ut till några meter framför dem, och skulle fortsätta att formas under tiden de gick. Hon var bra stolt över sin plan faktiskt. Det här skulle bli perfekt, om ingen nu stulit deras mat. Kom de fram till ett tomt kadaver så kunde hon nog inte ansvara för sina känslor och handlingar.