En större tillställning nalkades i Skuggfall, och många av Civitas invånare och besökare gjorde sig redo för vandringen dit, om de inte hade gett sig av redan. Vandringsleden mellan samhället och teatern skulle troligt vara full av familjegrupper och vänner som färdades gemensamt de kommande dagarna. Många av byteshandlarna utanför staden hade redan packat ihop sina varor och gett sig av någon dag innan, i hopp om att vara på plats och redo att möta resten av besökarna när de anlände inför tillställningen. Flera från Tenebris hade också gett sig av tidigare för förberedelser, bland dem flera av Prosperos syskon och jämngamla som skulle delta i framträdanden eller hade andra uppgifter i samband med allt. De som inte gett sig av ännu skulle göra så när kvällen föll. Prospero skulle inte vara en av dem.
     Han hade övervägt att följa med. Prospero ville väldigt gärna se Alonso framträda, vara där för sin broder och delta i festligheterna. Efter att Malva introducerat honom till en annan dansare, under påståendet att han själv skulle delta, så hade Prosperos val dock blivit annorlunda. Han litade inte på att Malva inte skulle försöka tvinga ut honom på scenen på något vis, oavsett vad han själv hade att säga om saken, så det säkraste var att helt enkelt inte befinna sig i Skuggfall alls. Hålla säkert avstånd. Prospero hade för den delen andra uppgifter som behövde ses till, och han hade inget emot att vara en av de i Tenebris som stannade hemma för att hålla ställningarna, så att säga.
     En dag som denna, när så många var fokuserade på att förbereda eller ge sig av, var det tacksamt enkelt att undvika uppmärksamhet. Ingen noterade den svarta vargen i mängden, med en lätt packning som så många andra, som muttrade något lågt ihop med en ursäkt efter att ha råkat stöta in i en annan varg längs gatan. Ingen lade märke till två vargar som enskilt, med några minuters mellanrum, försvann in i en mindre stenlya vars tidigare, tillfälliga ockupanter nyligen gett sig av mot Skuggfall, och som inte väntade sig nya ockupanter förrän tidigast någon dag senare. Något Gehenna enkelt kunnat ordna när Prospero bett henne om hjälp.
     Prospero hade hunnit befria sig själv från den lätta packningen och lagt sig ner delvis ovanpå den för att lämna rum i det begränsade utrymmet, när den större hanen dök upp i gången som ledde in i den lilla lyan. I det mörka rummet kunde de båda varit lika svarta, men de vita markeringarna på den andre var fortfarande tydliga.
     "Leani."  Han nickade till den nyanlända, och makade sig ytterligare något i sidled för att ge plats.  "Jag hoppas att jag inte störde i något viktigt?" En artighetsfras mer än något annat. Prospero visste inte mycket om vargen som slog sig ner bredvid honom, och hade inget större behov av att veta så mycket mer heller. Gehennas ord räckte – Evens ord räckte – ihop med det lilla han sett av honom tidigare. Prospero förstod viljan att förbli anonym, om det var vad Leani valde, även om fjäderkragen och det distinkt ögon-formade märket på ryggen inte var det mest diskreta. Han var i alla fall inte rosa.

Det var det första stora eventet Leani hört om sedan han kommit till staden, den brukade vara full av både invånare och besökare. Till en början hade den bara fyllts på mer, när många som tänkt se eventet kommit tidigt till Civitas för att samlas, träffa gamla bekantskaper för att gemensamt några dagar senare bege sig på den ett par dagar långa vandringen till arenan.
 Trots Skuggvinges trogna spanande, och nästan tvångsmässiga behov att skydda sin mästare, så kände sig Leani instängd och trivdes inte nämnvärt bland massorna. I vanliga fall var det iallafall uthärdligt, massorna tillräckliga för att inte stå ut i mängden, men inte många nog att känna sig kvävd. Det var en lättnad att det börjat tunna ut sig nu bara några dagar innan eventet.
 Han må inte gilla massorna, men han var väl utrustad att hantera dem. Kunde, sin storlek till trots, smidigt ta sig igenom klumpade grupper av individer. Kanske var det storleken som hjälpte honom ändå, mindre individer var benägna att lämna plats för större vargar, för att undvika att bli trampad på. Det spelade ingen roll, de flesta var upptagna med sitt eget förberedande för att lägga uppmärksamhet på en ensam varg som passerade, något som underlättade när han omärkt smet in i en öppning till en mörk lya. Heredisen som redan anlänt blickade mot honom, den intensiva blicken kunde nästan antas lysande då den reflekterade det lilla ljus som fanns tillbaka mot honom.
 "Inte viktigare än Hans önskan" Leani hade slagit sig ner intill Prospero, utan att ligga nära nog att röra vid honom. Blicken hade dock lämnat den mindre hanen för att snegla mot öppningen. Det behövdes inte, egentligen, han kunde känna Skuggas närvaro där han höll uppsyn på gatan och vargarna utanför, och visste att fågeln skulle varna honom långt innan något kunde hända.
 "Så" han såg tillbaka på den svarta skepnaden, de hade inte setts ofta och Leani kunde inte säga att han visste mycket om honom, men det spelade ingen roll. Leani var inte här för Prospero.
 "En liten fågel viskade i mitt öra att ni hade något för mig att göra?" ett flin kunde inte låta bli att dra i mungiporna. Tänka sig att någon som dem kunde ha nytta av en liten varg som honom. Det var en nervkittlande känsla, och han kände sig viktigare än någonsin under Vampyrens tjänst.

Det ryckte lätt i Prosperos öra vid den andres rim, inte helt säker på om det varit meningen. Han valde att inte kommentera det – han hade råkat på lustigare saker än så – och gick istället rakt på sak.
     "Där är en varg som behöver hittas, och ett meddelande att ge dem från Mishrail." Betoningen på namnet gjorde det tydligt vem han syftade på. Prospero höll Leanis blick. "Det är en farlig varg, och de är bra på att hålla sig undan, men dina extra ögon skulle kunna vara till hjälp." Han lade huvudet lätt på sned. "Intresserad?"

Mishrail. Hitta någon. Så länge dem inte var lika alldaglig som Prospero själv borde inte han och Skugga ha några problem med ett sådant uppdrag. Beroende på vad meddelandet innehöll kunde det dock te sig svårare att ta sig ifrån, men det var sekundära problem, inget han direkt oroade sig över nu. Farligt var uppenbarligen inget han direkt undvek, annars hade han inte varit här idag.
 "Vad Han än önskar" under den korta betänke tiden hade hans blick aldrig lämnat Prosperos, och flinet breddades på, ögonen lätt blinkade i otakt. Till slut bort han kontakten och fuktade lätt läpparna, såg in i en skugga i rummets ena hörn.
 "Vem är det vi ska spåra fram hmm?" kunde ses som ett fundersamt hummande, mer än en direkt fråga, men fyllde ändå samma syfte. En snabb blick mot Prospero med huvudet fortfarande vänt mot skuggorna. Beredd att lägga vilken beskrivning han än skulle få på minnet.

En ödla. Det var vad Leani påminde honom om. En med fjädrar om nacken i och för sig, men likväl.
     "Hennes namn är Varya. En stor, svart varg med vitt huvud…" Prospero pausade när han såg Leanis uttryck förändras. "Ah, du har mött henne?" Han var säker på att Leani inte hade varit i Civitas länge nog för att ha hunnit lära känna Varya innan hon lämade dem. Han höll medvetet sin röst så saklig han förmådde.
     "Innan eller efter hon blev märkt av Ljusets Krigare?" Det var ett karaktäristiskt ärr, ett av många hon fått därefter. Prospero hade inga minnen av henne utan dem.

Varya. Inte ett allt för ovanligt namn, han hade hört det i andra kretsar, men stor och svart med vitt huvud, det kunde bara vara hon. Han flinade bredare. Åh. Leani hade inte vidare brytt sig om Blairs gäng med drumlar, blinda idioter hela bunten. Hans mor inräknad. Varya hade varit bara ännu en av dem, men en högfärdig dryg sådan. Hade betett sig som om de andra i gruppen, Blair och få andra åtsido, var under henne. Hade hon gått och fått sig märk alltså? Syndare. Visserligen hade LK nog inte sett mycket bättre på resten av dröset, eller han själv för den delen.
"Innan" konfirmerade han bara kort, vad sade det om honom? Han brydde sig inte nämnvärt.
"Den Varya jag träffade var väl så fläckfri hon kunde göra sig" till det yttre iallafall, Leani ville minnas att han tyckte hon var töntig.
 "Vad vill Mishrail hälsa henne då?" Leani såg rakt på Prospero igen med intensiva forskande ögon. Inte bara ville Leani vara Honom till lags, han var också väldigt nyfiken. Ett meddelande via han själv, med ett kodnamn, det kändes väldigt viktigt.

Fläckfri. Ja nej det ordet skulle Prospero aldrig associera med Varya.
     "Hon är ärrad nu. Väldigt ärrad. Märkt av Ljusets Krigare i pannan, och många ärr i ansiktet. Hennes hals är nästan kal." Prospero hade mött vargar som burit sina ärr värdigt. Varya hade aldrig varit en av dem, och den mentala bilden han hade av henne i sitt minne ännu mindre. Den Varya han mindes var alltid ful, på ett stripigt, skabbigt vis.
     "Hon var döende. För hennes familjs skull fick hon en sista chans, och blev räddad." Där fanns ett underliggande tryck i Prosperos röst. En kall vrede vilande precis under ytan. "Hon svek den chansen." Svek var ett för svagt ord. Hon hade aldrig varit värd chansen från första början. Prospero höll menande Leanis blick. Även om det varit för hennes familjs skull så hade Varya fått vampyrens gåva, och hade kastat det tillbaks i deras ansikten.
     "Vad vill Mishrail hälsa henne då?"
Prospero tog ett djupt andetag, och berättade.
 
"Bra." Han nickade kort. Prospero hade bett Leani upprepa meddelandet tillbaks till honom för att vara säker på att det blev rätt. Han drog fram packningen han delvis legat på för plats. "Här finns en del förnödenheter till när du är redo att ge dig av. De sista av Tenebris som ska dit beger sig till Skuggfall inom kort, och Han med dem. Du kan få en tydligare riktning från honom eller en av oss under tillställningen."