Morgondimman låg som en slöja längs marken och ett par decimeter snö täckte grässtråna, där trädens skyddande kronor inte hindrat dem från att falla. En ljus varelse rörde sig i snabb fart genom snön. Delvis springande, och delvis hoppade där snön var som mest. Tanklöst sprang varelsen i cirklar, för att sedan helt plötsligt bryta mönstret genom att ändra riktning i en hastig sväng. Denna unga hona var helt sorglös, fri och lycklig. Magen var mättad, och ingen törst hindrade henne från att göra vad hon älskade mest av allt. Att springa. I närheten fanns en liten sjö, det visste hon, där hade hon varit tidigare på morgonen. Redan innan fåglarna som inte flugit till varmare områden börjat sjunga. Men nu hördes dem, fåglarnas olika melodier bröt skogens tystnad.

Den unga varghonan stannade tvärt upp, klippte med ögonen och såg sig hastigt omkring. Ett ljud ljud hade nått hennes trumhinnor, ett ljud som inte fåglarna hade åstakommit. Noga lyssnade hon efter fler ljud, som skulle avslöja bytets position.
Ett sprättande hördes, och Deino satte genast efter haren som skräckslagen gömt sig i snön. Den hade antagligen trott att den kunnat smita obemärkt förbi, men icke. Dock hade hon inte för avsikt att döda den, hon ville bara leka med den en stund.

[ Paxat för Bizarre ]

Solen täcktes av molnen som seglade förbi då och då, solens strålar var sköna att få i ryggen, morgondimman hade sänkt sig ner till marken denna morgon, snön var ett täcke över den mark som djur vidrörde, och de få grässtrån som stack upp hade lite dagg på sig - ytterst lite. Vingar som slog emot en skvalpande vind slog igenom fåglarnas kvittrande, många ögon riktades emot dessa enorma vingar. Den som bar dessa vingar var näst intill crémevit och ju längre ut man såg på vingarna blev de sandfärgat, denne varelses huvud liknade en tvättbjörns och ögonen var likt silvriga stenar.

Ett ljud av en hare hördes ifrån marken, den sprang för sitt liv ifrån något eller någon, dom små öronen som denna hona hade lyssnade ivrigt för att få höra mer ifrån den lilla haren, vingarna bar varelsen ned emot marken, i alla fall där vingarna kunde komma igenom. Dess tassar vidrörde snön, öronen lyssnade runt omkring sig, i otakt. Huvudet vred och vände på sig, och där borta, just där, sprang en mycket liten varelse efter denna haren. Hon log för sig själv då hon såg på den lille, den lille verkade vara en liten valp, då spärrade hon upp sina ögon och vingarna som fortfarande var utsträckta förblev det. Tassarna och benen satte fart efter den lille, hon var mycket nyfiken. Då hon var ikapp sa hon:
- Hallå lilla vän, mitt namn är Bizarre. Vad heter du?
Artigt sa hon detta och hoppades på att valpen skulle stanna, för hon själv stannade med racer-spår i snön med alla fyra tassarna och satte sig ned. Hon log emot den lille, följde den med blicken ifall den inte skulle stanna eller ifall den kom till henne.

När en röst bröt tystnaden stannade hon skrämt upp. Hon hade inte märkt att någon annan befann sig i närheten, hon hade varit så koncentrerad på haren. Hon snodde runt och sökte med blicken tills hon fann främlingen. Hon hade kunnat haft kul med haren ett bra tag till. Men sällskapet hon nu skulle få var antagligen bättre.

" Hej du. Jag heter Deino " Svarade hon och såg nyfiket på den bevingade vargen. Dess vingar var utsträckta och valpens ögon vidgades imponerat. Vad häftigt! Genast for hon fram för att nosa på vingarna, men sedan backade hon igen.
Hon lade till Bizarres doft i minnet.
[ Du får välja om hon nosar på vingarna eller ej ]

" Vad gör du här då? " Frågade hon nyfiket och grandskade den ljusa honan. Hon såg lite lustig ut, men blev hon imponerad av vingarna? Ja.

[ Förlåt för segt svar D: ]

[Du var inte seg! ;D Mitt mellannamn är seghet. xD]

Den lilla valpen som hette Deino var mycket söt, där Bizarre satt kom Deino fram till henne. Hennes vingar var fortfarande utsträckta och Deino gick fram till henne för att nosa, efter att Deino nosat färdigt drog hon in sina vingar tätt intill kroppen.
- Trevligt att träffas lilla vän.
Sa Bizarre artigt och log trevligt emot valpen, den lilla valpen Deino var grå och såg ut att vara mätt. Hade hon en mamma? Eller jagade hon själv? Ja, det vet ju inte Bizarre, men lite orolig blev hon, det var ju ingen annan i närheten direkt.

- Vad jag gör här? Hmm .. om jag minns rätt så flydde jag ifrån min partner .. om inte det var det så har jag flyttat till detta land, jag tror att det heter .. Numoori. Jag kom i så fall hit på flykt ifrån min partner, som jag nyss sa, eller så har jag flyttat hit, äh .. det hänger ju inte ihop!
Hon andades och fortsatte.
- Ja, vi kan väl säga att jag mördade min partner och jag flydde sedan hit, men han plågade mig .. så det var inte mitt fel .. och vi hade fyra valpar tillsammans, tre dödfödda och en som levde, han kastade bort den levande .. och jag bara skrek, han var starkade och slog bort mig, jag skrek .. och jag såg min levande valp flyga ut i luften ifrån ett stup, jag bara skrek, och sedan grät. Jag blev sedan helt plötsligt arg, och jag hoppade mig på honom vid ett tillfälle, jag dödade honom .. och lämnade platsen .. men jag vet inte om min valp ännu är levande, jag har bott här i ett år.
Sa hon ledsamt och ögonen myllrade av tårar, men hon drog tillbaka tårarna och tittade åt ett annat håll, hon tittade på en buske åt höger. *Det där var ju inte direkt en valphistoria .. inte tillåten för valpar, åh så dum jag är ..* Tänkte Bizarre.

" Trevligt att träffa dig med. Men jag är inte liten " Samtidigt som hon yttrade orden sträckte hon på sig. Nej, hon var inte liten. Det fanns många som var mindre än hon själv. Så det så!

Deino höjde ena ögonbrynet när honan började babbla om något. Hon fattade ingenting. Eller tja, hon orkade inte lyssna, istället befann sig hennes blick fäst på en fågel som satt på en trädgren och betraktade dem.
Blicken lades åter på honan när hon tystnat, hon hade tårar i ögonen. Varför förstod hon inte. Hade hon lyssnat hade hon antagligen fått reda på varför. Men hon var inte intresserad av andras problem. Så länge de inte drabbad henne själv.

" Sorgligt " Sade hon med dämpad röst, för att det iallafall skulle låta som om hon lyssnat.

" Är det kul att flyga? " Hennes röst var nyfiken. Åh, hon skulle vilja kunna flyga! Det måste vara härligt.

[Ojsan .. trodde hon var liten .. O.O Jag lägger in namnet i texten även om hon inte minns namnet, det är bara för lätthetens skull. Och när hon talar så säger hon aldrig namn, bara sitt eget då. x}]

Deino svarade, hon tyckte att det var sorgligt, sedan frågade hon om det var kul att flyga. Tja, Bizarre var allt tvungen att svara, hon vände sitt huvud och blick emot Deino.
- Ja, det är allt kul. Skulle du vilja flyga på min rygg tro?
Sa Bizarre trevligt och tårarna försvann, hon gjorde ett litet leende för Deinos skull. Bizarre ställde sig upp på dom långa benen med hjälp av dom mellanstora tassarna, hon bredde ut dom långa och stora vingarna. Vingarna gav ifrån sig en mycket stor skygga, likaså hennes kropp gjorde det, men vingarna gjorde skuggan så att hon såg dubbelt så stor ut.

- Ifall du inte vill så flyger jag och jagar, vi kan samarbeta i så fall.
Sa Bizarre och väntade på ett svar ifrån Deino, dom silvriga ögonen såg snällt emot Deino och leendet var kvar ..

På grund av min inaktivitet så avslutar jag nu rollet. Jag får sådana skuldkänslor för att min fantasi inte räcker till. Så förlåt för att jag tagit upp plats i din tidslinje så länge. D:

Du behöver inte få några skuldkänslor. (:
Det gör inget, vi kan avsluta rollet, men jag skriver ändå en relation. c:

AVSLUTAT!