En gassande het sensommardag hade bytts ut mot en kylig kväll och mörkret hade sänkt sig över Lövskogen. Syskonen hade spenderat denna dag i frihet med att bada i en av skogens floder och satt nu något frusna kring en svagt brinnande brasa. Ingen av dem var en allt för skicklig överlevare och att de fått liv i elden över huvud taget var helt klart ett under.
Som alla bra upptäckare spenderade de tiden innan sovdags med att turas om att berätta skräckhistorier, och just nu var det Shamira-Evas tur. Jabari-Joel fann sig själv förundrad följa hennes gestikulerande, det var svårt att inte leva sig in i berättelsen. Glöden lös upp systerns ansikte underifrån och hon kastade långa, fladdrande skuggor upp på björkarna runtom dem. Just då berättelsen var som mest intensiv avbröts de av en gren som knäcktes och ut på deras lilla lägerplats kom en främling med ljusa lysande ögon. Jabbe kände hur han ofrivilligt hoppade till, och bad en tyst bön om att Ekon inte märkt det.


[Wenona, Ekon]