Saskia var noga med att bekanta sig av platsen hon tänkte stanna på ett tag, se till att hon visste om olika flykt vägar och vilka träd som höll för hennes vikt och vart det fanns tillgång till vatten. Hon hade även hittat det perfekta stället för att bygga en liten hydda i ett träd, bra utsikt och inte långt till vattnet. Men var hon på jakt på bytesdjur som hon kunde använda fällarna att sova på. Hon hade mest fått tag på harar, och det räckte inte, hon skulle hitta ett rådjur eller något annat som var större denna gång. Det hade hon bestämt sig för. Hon drog upp i skyn och började speja efter större byten. Det tog en stund men det led hon inte av då hon älskade att flyga, men till slut fick hon syn på en hjort. Hon landade en liten bit bort för inte skrämma iväg den smög sig närmre, hon skulle inte låta den här chansen försvinna. Den smala kroppen nästan gled framåt men hon glömde bort att sina vingar skrapade i marken och hjorten hörde henne och sprang iväg. ''Helvete!'' sa hon irriterat flög upp i skyn i jakt på hjorten men den smet in bland täta träd som hon inte kunde ta sig in i från skyn. Hon slog ilsket i luften med ena tassen och flög till närmsta öppna gräsplan och landade. ''Hur kunde jag vara så dum?!'' jämrade hon när hon gick i cirklar, ''såklart att den skulle höra mig! Jag måste komma uppifrån, korkat! Korkat! Korkat!''. Hon sparkade omkring på marken och huffade små eldflammor. Vad mer kunde gå fel?!

Den stora hanen hade lugnt vandrat i höstskogen. Hans stålgrå fläckiga fäll stack ut i höstskogens färg skiftande skrud. Han hade en avslappnad gång och svansen svepte mjukt bakom honom men de klart blå ögonen visade på att han var fullt medveten om vad som hände runt honom. 

Hans blick hade fallit på skepnaden av en hjort och han hade dragit sig in i en dunge med några unga träd som dolde honom tillräckligt väl för att inte störa hjorten. Han skulle just börja fundera hur han skulle kunna fånga den då en liten bevingad varg slog ner och började röra sig mot hjorten men vingarnas fjädrar svepte över marken och hjorten flydde. Han kunde inte låta bli att skrocka lite för sig själv. Nybörjar misstag. Lätt skakade han på huvudet innan han klev fram och gick efter den mindre vargen. 

Han såg snart den mindre vargen där hon gick och muttrade för sig själv, uppenbart frustrerad. Den stora hanen stannade upp oh satte sig ner och betraktade scenen innan han åter skakade kort på huvudet. "Du måste hålla upp vingarna så de inte tar i marken.." Den dova rösten hade en neutral ton även om ögonen hade en smått road glimt. Att jaga från luften i denna skog var allt ifrån idealisk lika väl som han inte bara kunde förlita sig på sin storlek.

Saskia fortsätte muttra för sig själv och hon var så fokuserad på sig själv att hon inte hade märkt att någon hade sett hela hennes fiasko, när hon hörde en röst komma bakom henne blev hon överasskad och hon slog runt snabbt med stå ragg. När hon så den mycket större gråa vargen blev hennes ögon stora som tefat, hur kunde hon har missat denna jätte?! 

Honan fortsatte att stå i försvars postion med visade tänder, ''Vem är du?!'' frågade hon och morrade. Hon granskade den större vargen, en hane och han verkade ha varit i många slagsmål med tanke på hans ärr. Hon tittade även runt omkring sig, det var öppen himmel ovanför henne så hon hade en flyktväg om detta skulle sluta illa. 

''Hur länge har du tittat på mig?'' frågade hon anklagande, har han följt efter henne? ''Jag tycker inte om att bli spionerad på!'' fortsatte hon irriterat. Hon tänkte inte låta den här främmande vargen skrämma henne, detta var hennes hem nu!

Tiken vände sig mot honom och den blicken han fick kunde han inte låta bli att dra lite på munnen åt. Han var van att många reagerade på hans storlek men det var ett tag sedan han fick en sådan påtaglig reaktion. Raggen restes på ryggen och hon visade tydligt att hon inte gillade hans närvaro men han stod kvar nästan lite nonchalant. 

"Demo kallas jag.. Och du?" Svarade hans på hennes första fråga. Sedan då hon hon frågade hur länge han hade tittat på henne tippade han huvudet lite å sned. Öronen vinklades mot henne. Han reagerade på att hon tyckte han spionerade på henne. Ett kort litet fnys lämnade honom. "Hade jag spionerat på dig hade jag väl inte stått här fyllt synlig och att du inte har ögonen med dig och missade att jag var här i skogen det är väl inte mitt fel" Han `ryckte´ lite smått på axlarna. Visade dock inget på hennes hotfullhet. "Jag såg tillräckligt" Var dock allt han svarade om hur länge han tittat på henne. "Du är inte van att jaga markbyten eller var du bara ovanligt okoncentrerad denna gång?" Han var rakt på menade egentligen inget illa med det han sade.

Den unga fakargen synade främlingen som presenterade sig som Demo. Hon svarade inte på hans fråga om hennes namn, hon ville hålla honom på avstånd. Den större hanen skulle lätt kunna skada henne ordentligt om han fick tag i henne och hon tänkte inte låta det hände. 

Saskia rykte lite obekvämt när hanen påpekade att han hade inte spionerat eller gömt sig, men istället måste vara hennes ögon det var fel på. Hon fnyste åt honom. ''Jag är en utomordentlig jägare om du nu måste veta, jag.. jag hade bara lite otur denna gång'' sa hon med ett fnys, raggen la sig ner men hon stod fortfarande i en defensiv position. '' Så Demo...'' hennes röst var varsam, ''tänkte du stå och titta på mig eller tänkte du dra... jag behöver inte ha en publik'' sa hon kyligt. En vind blåste förbi som fick hennes fjädrar att röra sig i takt med vinden. ''Nå vad blir det?!'', rösten var otålig.