De första dagarna i staden hade hon spenderat med att vara ute på äventyr, upptäcka och klättra på saker med Timo, kolla handelsstånd med Hassel och träffa nya vänner. Men idag, när det bara var någon dag kvar till deras hemresa tillsammans med nya rekryter, hade hon bestämt sig för att stanna hemma med sin storebror medan de övriga syskonen gav sig av för att göra gatorna farliga.
Lurlei idoliserade verkligen Lev, han var så stor och vuxen i hennes ögon och hade dessutom ett supercoolt uppdrag som informatör i Civitas. Hon förstod inte allt i flockpolitiken, men visste att flera medlemmar försvunnit i dessa trakter och att flocken som styrde inte var vänner till Cirkeln. Det kändes som att hans uppdrag kunde vara farligt, och det ökade ju bara på coolhetsfaktorn något ofantligt.
"Vad kan jag hjälpa till med?"
Frågade hon då de tillslut blivit ensamma. Den spralliga, studsiga Lurlei var borta. Ersatt av någon som var samlad och målmedveten. När det verkligen gällde så kunde hon, och det ville hon visa sin bror.

[Lev]

Det var alltid lättare att uträtta ärenden på egen hand, men han hade det inte i sig att neka dem när de så gärna ville hjälpa till. Lev hade just packat iordning en slags bärsäck enligt Veras instruktioner. Det var egentligen inte han som behövde hjälp idag, utan hon. Men så blev det deras jobb för dagen ändå. Alldeles lagom med tanke på den nyfikna följeslagaren.
     “Lurelei,” hälsade han. Han kunde höra på hennes ton att hon var redo för arbete. Det drog svagt i hans mungipa åt hennes benägenheten.
     “Har blivit beodrad av Vera att lämna av det här paket till någon,” han höll upp det lilla knytet framför henne. Rösten var allvarlig, mest för att det skulle låta viktigare än vad det egentligen var. Det var inte ett speciellt spännande ärende, men han kunde ju åtminstone få det att låta som det. Lureleis fantasi kunde göra det till vad hon ville.
     “Vet inte vad det är för typ vi ska möta,” erkände han och kastade fram det lilla byltet till henne så hon kunde bära. “Så inga konstigheter, Роджер?*”

*uppfattat