Gudarna skulle veta att Malva hade gott om egna problem, men aldrig hade det hindrat henne från att erbjuda lyssnade öron och råd till de hon älskade. Dessutom fanns det få saker som så effektivt distraherade från den egna sorgen som att ta del av andras skvaller. Så det var med stort nöje som hon förberett för Viols ankomst. Bäddat fram mjuka fällar att sitta på, dekorerat med blommor och till och med tänt ett av de dyra ljus hon bytt till sig förra hösten.
Med vana rörelser hällde hon upp en varsin bägare vin från sitt förråd och såg sedan djupt i broderns ögon.
"Se så, berätta Allt om honom."
Hennes favoritbror hade varit på dejt, eller det var iallafall vad hon fått höra. Med någon som faktiskt tycktes ha fångat hans intresse. Malva ville ha varenda liten detalj.


[Viol <3]

Såklart hade Malva varit den som sett att Viol kommit till sin bonad sent natten innan, och krävt att han skulle förklara sig. Det lätta hade varit att säga att han varit på en dejt. Hade han såklart trott i stunden i alla fall, nu var han inte lika säker. För det hade lett till att hon nu ville höra allt om den mystiska "mannen i hans liv". Hon skulle bara veta hur rätt hon hade om det påståendet i alla fall. Mystisk var ordet.
Så nu, en dag senare, efter dagen nått sitt slut var han nästintill nedtryckt i fällar och hon slösade ingen tid med att skjuta över en bägare vin. Han himlade dramatiskt med ögonen vid hennes krav. Försökte vifta avfärdande med tassen men hann inte ens öppna munnen för att prata innan hon avbröt honom med ett harklande och såg på honom med en sträng blick.
"Det är inte som om jag aldrig varit på Dejt förut Malva" yrkade han diplomatiskt. Vad som fått henne inse att det var skillnad på hans korta flingar, och hanen som närmat sig honom natten innan visste han inte, och helt ärligt var han smått misstänksam på om hon visste mer än vad hon visade. Men han ville tro att hon bara var desperat efter distraktioner ifrån sina egna tankar, det skulle vara lättare då.

Hon mötte broderns förhalande med en bister min. Kunde han inte spela snällt för en gång skull, gå henne till mötes lite. Hon ville vältra sig i detaljer här, inte lirka och luska.
"Det vet jag väl, din slampa."
Kontrade hon med en lekfull retsamhet.
"Men nu frågade jag om hur precis den här dejten, med just precis den här mystiska främlingen var - okej?"
Hon gav honom en menande blick.
"Kom igen, jag känner dig, jag ser väl på dig när det är något speciellt!"
Exakt vad det var som var så speciellt var svårare att avgöra, men redan igår kväll hade det gått att se och broderns försök till undanflykter gjorde det bara tydligare. Något med det här mötet hade nått fram till honom på ett sätt som inte var helt vanligt. Det hade inte varit en dejt som alla andra.

"Ouch" flinade han tillbaka vid hennes kommentar. Den hade egentligen inget tryck bakom sig. Viol var flirtig av naturen, men han hade standard, och det var inte många som levde upp till den. Men sen var han inte den som någonsin riktigt hållit kvar vid någon heller, så det kunde väl se så ut. Han brydde sig inte nämnvärt.
 Ser på honom när det var något speciellt? Det skulle vara en lögn att säga att inte tvivlade på det. Men samtidigt. Han visste inte riktigt hur han kände för den mörka hanen han träffat natten innan. Vad han egentligen borde kalla tiden de spenderat tillsammans. Dejt var inte riktigt ordet, och morbid nyfikenhet var en närmre beskrivning av hans känslor än faktiskt attraktion.
 "Mystisk" ekade han och lekte med tanken att faktiskt berätta, han visste att det var saftigt, något som skulle kroka fast Malva med hull och hår. Men det var också ett känsligt ämne, vad skulle hon göra med informationen när hon väl hade den?
 "Han bara gick raka vägen fram" började han efter att hon otåligt harklat sig och gestikulerat att han skulle komma igång någon gång.
 "Ingen dans runt ämnet, som om han känt mig i hela sitt liv" just där och då hade Viol bara varit road av hans högmod, säker på att det inte skulle leda någonvart. Bara ännu en som trodde de kunde få en Stjärnsten på fall genom att vara Macho. Ironiskt hur fort Leani fått honom att käka de tankarna. Vänt på situationen inom bara två meningar. Viol kunde inte låta bli att flina smått.
 "Nämnde mig vid namn och hela charaden" han såg på henne med en talande blick, hon skulle veta vad han menade, det var inte första gången det hänt någon av dem. För dramatiken tog han en paus och drog en djup klunk ur fruktvinet.

Malva synade sin bror noggrant över kanten på deras vinbägare. Efter en frustrerande lång evighet verkade han iallafall besluta sig för att prata, om än fortfarande återhållsamt. Hon log igenkännande åt scenariot han målade upp, men något vasst gick att återfinna där bakom.
"Men vadå, inte föll du för den gamla? Om det är allt som krävs för att räknas som mystisk i dina ögon, och få dig att tappa fotfästet såhär så är du faktiskt simplare och lösaktigare än jag kunnat föreställa mig."
Man hörde tydligt skepticismen i hennes röst, men och en ton av retsam humor. Hon älskade Viol, på sitt sätt, han var hennes favoritbror trotts allt men det var svårt att hindra sig själv från att munhuggas lite.

Malva tog betet, kanske skulle hon inte tycka hans lilla plottwist var lika dramatisk som han hoppades, men aja, hon var inte alltid den skarpaste.
 "Såklart inte" han himlade med ögonen åt henne, vilket avslutades med att han blängde på henne med en vad tror du om mig? min. Han gav inte luft till frågan för hon skulle säkert komma på alla möjlig osmakliga kommentarer.
 "Jag skulle just till att be honom dra till Chaibos ska du veta, men" åter en paus, bara för att han gillade hur mycket hon retade sig på det, och för att hon verkade mer intresserad nu, hängde sig på orden. Men ekade hon uppmanande.
 "Det var såklart innan han nonchalant nämnde hans fascination av Nattbarnets följare" det hade varit de orden Leani använt, men det behövde inte Malva veta. Han sneglade konspiratoriskt emot henne över bägaren och drog i sig en djup klunk av vinet.

Brodern tycktes verkligen njuta av att hålla henne på halster idag, och även om det var irriterande så byggde det helt klart upp dramaturgin i hans berättelse riktigt snyggt.
"Meen"
Manade hon honom otåligt. Men då han faktiskt kom till saken kunde hon inte tro sina egna öron. Hastigt fick hon svälja den fruktdryck hon hade i munnen för att inte spotta ut den i förvåning. Tusen tankar rusade i hennes huvud: hur kunde en utomstående ingen av dem kände till veta om något sådant, var det en spion som försökte sålla fram information genom vilda påståenden eller ännu en av helgonets hemliga bundsförvanter?
"Vad svarade du?"
Var det enda hon fick ur sig, andlöst. Kunde själv inte tänka sig in i situationen, eller kanske kunde hon det allt för väl. Hon hade fått panik, skulle man spela med - anta att den andre var på ens sida, eller spela dum för att inte bekräfta hemligheter den andre kanske bara gissat sig till? Bara att föreställa sig det fick det att kännas som att huvudet skulle överhettas, och sanningen var att hon inte visste om Viol riktigt hade förståendet till att sondera en så svår diplomatisk terräng.