Det hade varit en mindre tillställning i Skuggfall ett par dagar innan, och nu hade en stor del av besökarna tagit sig till Civitas, efter ett par dagars vandring. Gatorna var mer fyllda än vanligt och många handlare ödslade ingen tid på att nyttja tillfället. Många höga röster som förkunnade vad de hade, ett par andra som försökte övertala någon att om de hade den där, bara måste de också ha den här. Den olivgröna blicken drog över vargarna som samlats, ett litet leende skevt över betarna. Detta var hans klimat, han älskade bruset och mumlet. Hur många igenkännande blickar föll på honom, Stjärnsten.
 "Nä det är väl som vanligt" svarade han handlaren med en glimt i ögat.
 "Inte många vargar värt sitt salt i dejting scenen" beklagade han sig teatraliskt. Dejten Wyrmen fixat hade varit bortom bortkastad tid. Viol orkade inte ens räkna alla problem han haft.
 "Ibland funkar det bara inte" suckade han, och såg återigen bort ut över vargarna. "Men men jag ska inte hålla dig, jag skulle inte kunna med gott samvete hålla dig ifrån affärer när de är såhär gynnsamma" ett varmt leende, och en beklagande blick. Skulle han vara ärlig hade han egentligen inte velat stanna upp alls när hon stoppat honom. Den grålila Wrymen var väl alltid trevlig, men han kunde inte riktigt stå ut med henne, eller hennes preppiga nasala röst, han hade tillräckligt sånt runt sig ändå, som han inte bara kunde vifta bort och bli av med. Sen var hon alltid så nyfiken och intrusiv, och väldigt besatt med att sätta upp henne med en perfekt partner. Det var nästan lite förolämpande, som om att Viol Stärnsten inte kunde hitta någon intressant själv. Det var bara itne många värda att behålla senaste, men men han skulle väl komma ur svackan han med.
 När hon vänt sig för att återvända till sina prylar rättade han till västen och smyckena som hängde över den, och slätade till pälsen. Nåväl. Han hade inte lyxen att vara otrevlig på gatan, så han lät henne hållas. Med väl inövade steg började han röra sig mellan samlingen vargar för att ta sig mot ett mer öppet torg, som alltid brukade ha försäljare med mat och dryck. Han hade lyckats byta till sig lite salt emot hantverk han gjort, och det var definitivt något handlarna med mat och dryck brukade vara intresserade av, han kunde säker säkerställa dricka för hela kvällen om han spelade korten på rätt sätt.

 Innan han hunnit särskilt långt blev han åter igen stoppad, denna gången en drakarg, något mindre än han själv. Alldagligt blek grön, inte nämnvärt speciell. Åh vilket sammanträffande att se dig här igen. Igen? Viol kunde sig inte minnas att han sett hanen förut, han träffade många intetsägande vargar i Civitas, och som en del, och en representant, av Tenebris var det många av dem som han haft samtal med. Han försökte lägga de flesta ansikten och namn på minnet, men det fanns en gräns för även honom.
 "Du får ursäkta mig" rösten en beklagande men vänlig ton.
 "Men jag måste ha tappat bort ditt namn Mr...." Han fiskade uppenbart efter namnet med en menande blick.
 Leutwin, så klart minns jag dig Stjärn....berg. Viol fick använda all viljestyrka och självbehärskning han kunde mustra upp. Det hade nästan varit bättre om han inte kom ihåg alls. Att han frågat om namnet. Med mycket anstränging låg uttrycket lika slät och vänligt i anletet som innan.
 "Viol Stjärnsten" rättade han med en vänlig ton, ett falskt leende.

Han gillade staden. Även om han ofta kände ett behov av att lämna den och fara iväg för ett månvarv eller två. Alla vargar som centerades i staden triggade igång hans nyfikenhet och handlarna var vänliga medan de svarade på de flesta av hans frågor innan de insåg att han inte hade något direkt att byta och snabbt föstes vidare. Det gjorde sällan något för hans humör i staden. Det fanns alltid mer att upptäcka och fråga.

Det var inte förrenst han nästan gått in i honom som han såg den stora röda vargen. Det drogs i mungiporna när han kände igenom honom.
"Åh vilket sammanträffande att se dig här igen." Hans leende bibehölls när den andre i ett par snabba sekunder såg förbryllad ut. Enda problemet nu var att han kunde inte minnas den andres namn. Det var något speciellt namn. Och det hade med stjärnorna och himlen att göra. Han skulle säkert komma på det snabbt.

Du får ursäkta mig. Men jag måste ha tappat bort ditt namn Mr....
Leutwin skrockade lite lätt innan han talade. För hans del gjorde det inget om hans namn vart svårt att minnas. Sådant var livet. Men nu kom problemet snabbt tillbaka. Vad hette den andra? Stjärnor och något mer. Stjärnsand? Nej han var rätt säker på att det rimmade på något annat ord. Han fick helt enkelt gissa lite bestämde han sig.
Han gissade fel.

"Juste." Svarade han med ett genuint leende. "Att jag kom ihåg en tredjedel är ett nytt personligt bästa." Han skakade till på vingarna som knuffade till de flesta vargarna runt omkring honom som redan försökte göra sitt bästa med att undvika att trampa på hans svans. "Du har växt in dig ordentligt i namnet ser jag, från han som tvättade pälsar nere vid vattnet. Starstone."

Darkargen fortsatte muntert, verkade inte läsa sig in i det stela i Viols leende, och han lyckades släta ut det medan Drakargen pratade. Tvättade pälsar? Viol hade visserligen en hel del pälsar, och sen modern dog hade syskonen fått delar av hennes samling, men han kunde sig inte minnas tvättat pälsar och mött en grön drakarg. Starstone, Viol kunde Nimoorian, mycket väl, men det var ändå inte många gånger han översatt sitt namn. Vid vatten hade han sagt? Det klickade. Hanen som hade växter i pälsen. Om Viol mindes rätt hade han arbetat med att flå en orm, men han kunde ursäkta hannens missförstånd.
 "Jag kan bara hoppas du har rätt" ett mer genuint leende den här gången. Det var ett stort namn att fylla, och han tvekade att han skulle kunna leva upp till standarden som varit hans mor. Hon hade varit större än någon av dem.
 "Så, Leutwin, du hann hela vägen in i staden den här gången?" det hade gått lång tid sedan dess, och han kunde anta att hannen varit in i staden åtminstone en gång sedan dess, men han kunde ju alltid retas lite. Ett flirtigt snett flin över de mörka läpparna, än mer skevt av de långa betarna.

Så, Leutwin, du hann hela vägen in i staden den här gången?

Han log brett åt kommentaren.
"Ja tänka sig att de kunde släppa på säkerheten så illa." Svarade han med en okarakteristisk skämtsam ton. De flesta skämten flög över hans huvud, men ibland lyckades han trots allt få tag i ett och annat skämt, även om varenda fiber i hans kropp ville gå in i detalj över det faktum att han varit i staden ett flertal gånger innan och chattat mycket mer de olika fösäljarna om det mesta. Men han lyckades hålla det nere. "Så mycket liv." Hans bröstkorg expanderade av ren spänning när han talade och vingarna läts öppnas smått omedvetet. "Så mycket folk. Så många erfarenheter och all information, samlad på en plats." Hans blick fastnade lite ute på alla vargar innan han med ett lätt skak drog tillbaka sin uppmärksamhet till Viol.

"Jag hade gärna sett mer av stadens drickeshål och gärna höra mer om dig, om du känner för det?"

(lmao låtsas att den där sista meningen var bra upplagt )