Naphula hade tillbringat mycket tid uppe vid hennes och Ushas verkstad på sistone. Som inte egentligen var mycket mer än en öppen plats just vid skogsbrynet som gränsade till Snöslätten som de fyllt med diverse isblock i olika former och storlekar samt en och en annan färdig skulptur som de var extra nöjda med. Temperaturen här var perfekt för ändamålet, sällan över fryspunkten annat än under de varmaste sommarmånaderna.
Att spendera tid här var ett bra sätt för henne att komma bort ifrån alla tankar och känslor, allt tungt, och bara sitta ner och pyssla med något en stund. Hennes senaste projekt hade blivit lite mer ambitiöst än vad hon tänkt sig, och hon hade lagt ner pinsamt mycket tid på det under de senaste dagarna. Framför henne reste sig en ståtlig hjort i is, större än henne själv. Hon hade skulpterat den ur minnet, så det var alltid någonting som hon hittade som såg fel ut med dess kropp eller horn som hade dragit ut på tiden så, men nu var den nästan klar. Hon hade tillåtit sig att ta sin tid med den, för att få den just precis som hon ville ha den.
Hon lade tassen mot en punkt på ett av hjortens ben för att mjuka upp och forma om isen, förbättra formen av dess led, för att sedan låta den frysa igen. Det blev bättre, såg mer naturligt ut, trodde hon. Hon skulle nog behöva söka upp en hjort till middagen för att riktigt kunna studera hur de var formade, men det fick duga för stunden. Hon behövde ta en paus och vila upp sig, speciellt sina iskalla, stela tassar som envist protesterade genom diverse stickande känslor. Hon var inte direkt överdrivet känslig mot kyla, tack vare sin kraft, men förr eller senare så påverkade det henne.
Hon vände sig om för att gå till den bäck som rann i närheten för en välförtjänt drickspaus, men hon hade inte mer än svalt vattnet innan ljudet av en hög krasch ljudade mellan träden och fick henne att abrupt vända sig om och skyndsamt bege sig tillbaka till verkstaden. Måtte det bara varit ett av isblocken som fallit...

| Kato-Britt |