Egentligen fick väl Zak alla möjliga kunder, men det här tog nog priset. Med en skeptisk min betraktade han vargen som kommit fram och betraktade hans kristallvaror. En ganska tunn och liten varg, näpen och iklädd något typ av huckle som gjorde det svårt att se hennes ögon ordentligt. Zahari undrade om syftet med tyget var att hålla insekterna borta från ansiktet och gjorde en mental notis att prova det själv ifall han någon gång kom över att byta tyg.
     "Hallå. Hej. Ja, bara att se om där är nåt du gillar, men glo inte för länge om du inte tänkt ha nåt, där är många som vill ha kristaller från Wintera och som du kan se är här begränsat med plats. Och tänk inte ens TANKEN på att sno något, har nolltolerans för stöld och om jag inte bräcker dig så gör säkert vakterna här det."
     Det var viktigt att vara tydlig och Zahari erhöll en min som talade om att han var allvarlig. Men när reglerna förtydligats för den potentiella kunden gjorde han en gest med tassen mot sina varor, och log ett tyglat leende som om han inte alls precis givit ett hotfullt löfte.
     "Finns stora, små, slipade och oslipade, så klart ju större kristall desto dyrare, men det fattar du väl förstås."

[Till Rani!]

Rani var utklädd och helt inkognito. Hon hade sotat pälsen för att ge sig själv ett äldre utseende och knutit en tygbit på huvudet för att dölja hennes klara blå ögon, att det skyddade från både sol och irriterande insekter vad bara en bonus. Över ryggen bär hon en grönmossig päls som inte för många andra förmodligen skulle var alldeles för varm i Sanctevras fuktiga värme. Men den lilla ökenvargen har inget emot hettan, tvärt emot så trivs hon i den. Det är bara fukten som hon stör sig på, van vid öknens torra hetta.
Försäljaren bakom varorna hon just stannat till vid pockar på hennes uppmärksamhet genom att verka strikt. Förmodligen har han mött på många lurendrejare och tjuvar i sina dar. Har han mött på någon som Rani förut?
”Min gode herre har ett öga för vackra ting.” Rani förställer rösten för att få den att låta darrigt ålderdomlig. ”Det kan gamla Magda se minsann. Ack ja, det ser hon.” Rani synar de vackra stenarna som ligger på visning mellan henne och försäljaren. ”Mycket vackra.” mumlar Rani tankfullt medan hon noga studerar varorna utan att röra. ”Men det är något han inte har i sin samling, det kan Madga allt se med sitt öga.” Huvudet nickar i guppande rörelser när Rani ser ut att leta efter något specifikt. Hon lutar sig närmare försäljaren men behåller blicken nedslagen och höcklet döljer hennes intentioner.
”Har han någonsin vilat ögonen på stjärnglas från himlen som landat i öknens hetta? Det är det inte många som har.” Hon nickar igen. ”Skulle han vilja byta till sig en att lägga till i sin samling?” Rani fuktar nosen med den lilla tungan och plockar fram en bit färgat glas ur den mossfärgade fällen hon bär på ryggen. Hon trevar närmare och sänker den darriga rösten så att endast försäljaren ska höra. ”En kronjuvel i hans samling skulle det bli minsann. Mycket eftertraktat och mycket kraftfullt. Har han hört om de starka energierna som glas från stjärnorna besitter? Nog har han det.” Rani nickar igen. ”Det är vida känt.” Rani sitter på hasorna och håller glasbiten mellan sina framtassar, vrider och vänder på den så att solstrålarna fångar i utan och får de fantastiska färgerna där i att spraka. ”Berätta för gamla Magda. Har han någonsin sett något liknande?”

När främlingen talade blev det mer uppenbart hur gammal hon var. Tankarna drogs mot hans egna föräldrar hemma i Eriinari, båda gråa om nosen och alltmer nära sin ålders höst. Plötsligt skämdes Zahari för att han varit så burdus.
     "Eh, tack," fick han lite lagom skamset fram. Hota en gammal gumma, vad var han för en usling? Hon babblade på om ett öga för vackra ting, så klart han hade det, men ju mer hon pratade desto sämre kände han sig.

"Men det är något han inte har i sin samling, det kan Madga allt se med sitt öga."

Zak rynkade på nosen åt detta. "Va? Vad menar du med det? Har allt, kristaller i alla färger och former. Vad fattas"
Stjärnglas från himlen. Det lät nästan för bra för att vara sant. Zak hade hört rykte om nån stjärna som fallit i Öknen men det var säkert bara rykten, och han var ingen idiot som föll för falska företeelser. Men om gamla Magda faktiskt hade stjärnglas i sin ägo... Det vore en lögn om Zak påstod att han inte var åtminstone lite nyfiken. Mycket riktigt plockade Magda fram något från den mossiga fällen hon bar (för ett förfärat ögonblick hade Zak nästan trott hon var så gammal att det växte mossa på henne) och det skimrade vackert i det vita ljuset. 
     "Energier? Kraftfullt? Det är en glasbit." Men han såg hur solen fick färgerna i glaset att glittra och skimra. Nej, han hade inte sett något liknande innan. Och han ville desperat ha glasbiten, äkta glas från stjärnorna. Spänt lät han fukta nosen medan han snabbt funderade på hur han skulle svara. Han behövde göra en bra deal, helst utan att bli överkörd av en gammal tant. "Och hur vet jag att det är äkta stjärnglas?" frågade han skeptiskt. "Och varför skulle det vara likvärdigt kristall? Den är väldigt liten. Jag har riskerat livet för att bryta de här kristallerna, det är LIVSFARLIGT där uppe i kristallskogen och jag har sett många dö. Och en kristall skulle vara värd lika mycket som en bit glas?"
     Om han så kunde övertyga gamla Magda att ta en av de mindre kristallerna för glasbiten vore det en perfekt deal.

Hon hade fångat hans uppmärksamhet ögonblicket hon plockat fram den lilla glasbiten. Större än hennes små tassar men en liten bit jämfört med många av försäljarens kristaller. Om han bara visste vad hon höll i tassarna. Hon gupp-nickar när han talar, såklart vill han ha mer information. Något som intygar att det skulle vara äkta.
”Det är lätt att stöta på förfalskningar. Min gode herre gör rätt i att vara misstänksam.” Under från hucklets skugga sneglar hon på honom innan hon vänder på glasbiten i sina tassar.
”Han tycker det är farligt att bryta kristaller. Försök bryta kristalliserat glas från stjärnorna. Dessa bitar av glas är olikt något annat som kan finnas på denna jord. Kraften och hettan i nedslaget krävde månget liv. Deras själar är för alltid inglasat i öknens hjärta. Inge många kan ta sig till denna plats. Det sägs att öknen är sval i jämförelse och sandvargarna vaktar den väl. Endast sandvargsblod kan komma nära, detta vet gamla Magda.” Rani ser sig omkring som för att varse sig om att ingen tjuvlyssnar.
”Man kan känna värmen från inuti glaset. Han kan känna själv.” Rani sträcker fram glasbiten så att försäljaren kan få känna på den där den vilar i hennes tassar.
”Energierna ger näring till hettan, energierna från stjärnorna. Tror man på det så är dessa glasbitar starka helare av energi. Tror man inte är det ändå ett värdefullt tillägg till samlingar och kollektioner. Månget smycke får sig en utomjordslig glans.” Hon lägger glasbiten mot bröstet och håller den där med ena tassen. Den fria tassen lägger hon mot den stora hanens sida för att riktigt be om hans uppmärksamhet, hon ser fortfarande inte rakt på honom. Den darrande och ålderdomliga rösten får sig ett myndigare inslag, som om hon vet vad hon talar om.
”Färgen avslöjar dem snabbt ska han veta. Lita på gamla Magda när hon säger att solen och öknens värme är fångade där i liksom himlens alla färger. Mycket svårt att efterlikna.” Rani har börjat bli lite av ett proffs på att få det så verklighetstroget som möjligt. Tack vare att hon haft tillfälle att studera Stjärnkratern då hon är uppvuxen i öknen. Dock är hennes alster inte helt perfekta men det är inte många utanför sandvargarnas flockar som ens vet om hur originalet ser ut. Det är bara sandvargarna som kan kalla sig experter.
”Stjärnstofts silver och svart, grönt och gult från själva Aurora som om en liten del av himlen är för alltid fångad däri. Ju grumligare den är desto närmare stjärnkraterns hjärta kommer den ifrån." Hon låter glasbiten vila mellan båda sina små framtassar igen.
”Denna sällsynta bit stjärnglas är obehandlad av vargatass. Rå i sin renaste form. Nog kan ha själv se detta.” Rani lutar sig tillbaka.
”Men tror han inte på gamla Magda kan hon gå vidare, hitta någon annan att göra affär med. Inte ska hon uppehålla honom från hans försäljning inte. God lycka önskar hon honom minsann.” Så för Rani glasbiten mot den mossgröna fällen igen för att lägga tillbaka den i tryggt förvar.

Zahari försökte verka som att han inte brydde sig så mycket, men han lyssnade intensivt på varenda ord gamla Magda sa. Han såldes helt på idén av kristalliserat glas från stjärnorna. Något unikt och lite magiskt, från det väldiga mörkret ovanför. Rakt framför hans nos. Framför allt på en plats lika ogästvänlig som Wintera, inte bara att gå och ta för sig direkt. Zahari avskydde redan Kawazatridjungeln så han behövde inte gissa sig till att öknen var ett riktigt trögt ställe. Hetare, torrare, och sand. Nä.
     Han rycker nästan undan med ett stött "Hörru, kladda inte," när Magda sträcker fram en tass mot hans sida. Men han lyssnar ändå med stor uppmärksamhet, nu med blicken fastnaglad vid glasbiten. Den skimrade ju... väldigt vackert, faktiskt. Och unik, som hon sa. Månget smycke får sig en utomjordslig glans.
     Zak svalde varenda ord, trollbunden av berättelserna om stjärnor och stjärnstoft, om energier och det utomjordsliga mysteriet. Begäret trumfade snart hans skepticism, han var tvungen att äga den.
     Men så drog hon sig undan och tog undan glasbiten. Det vackra ljusspelet som den återspeglade försvann och det var som om Zak drogs ur en trans.
     "Hey hey HEY, vänta!" Han ssträckte en tass efter henne för att stoppa henne från att ta undan glasbiten. När han insåg att han överreagerat drog han sig snabbt undan med en torr hostning. "Jag menar... det är en unik glasbit du har. Intressant historia och sådär. Kan väl tänka mig att byta mot den. En kristall. Du får välja vilken."
     Zahari gjorde en gest över filten med alla kristaller framlagda. Glasbiten kanske var värd mer än en kristall, åtminstone kunde Zak tänka sig skiljas med mer än en kristall men det behövde Magda inte veta. Förhoppningsvis skulle det erbjudandet locka Magda till en överenskommelse.

Nöjd över faktumet att hon fångat försäljarens hela uppmärksamhet roar henne hjärtligt. Nu till att göra en bra affär också, hur som så gynnar det henne. Rani plockar fram glasbiten igen och lägger ner den bredvid hanens varor. Tydligt visar att hon är öppen för förhandling. Hon harklar sig innan hon talar med den darriga ålderdomliga stämman.
”Mycket skärpt är han minsann, ett gott öga för värdet i vackra ting. Gamla Magda såg det på långt håll.” Hon guppnickar igen på det där typiska sättet som vittnar om en gammal stelnad rygg.
”Hohoho." Rani skrockar roat med glimten i ögat.
”En kristall mot denna råa bit stjärnglas? Han tror gamla Magda är född i går.” Hon och plirar på honom från under hucklet och ett slugt leende krusar läpparna och får den sotade pälsen att framhäva illusionen av ett av ålder rynkat ansikte.
”Nog ser han att ett passande pris skulle ligga närmare 4 kristaller i utbyte. Han är slug! Vet vad han gör.” Rani talar som om Gamla Magda roat antar duellen som en byteshandel bjuder in till, visar att hon inte är född igår utan är en van orienterare as dessa domäner. Rani visat att hon antar utmaningen med spefullhet. En oerfaren byteshandlare hade förmodligen backat men intentionen är att locka hanen till att känna att det är han som ändå tillslut sätter priset. Och byteshandlare älskar att fäktas om priset.

Zahari snörpte missnöjt på munnen. Fyra kristaller? Det var mer än vad han tänkt gå med på. Men så låg där glasbiten, från en äkta stjärna, och glimmade så vackert i solljuset.
     "Tre kristaller," försökte han, utan att vika med blicken. "Det må vara en rå bit stjärnglas, men den är liten. Vet inte vad den har för värde på marknaden, utöver eh... samlarintresse. Du fattar att i Numoori är de flesta mer praktiskt lagda."
     Inte för att Zahari direkt planerat byta eller skiljas från glasbiten när han väl lagt tassarna på den. När han hade den var den hans för alltid.
     "Tre kristaller är mitt bud. Nå?"

Hon har honom lindad runt lillfingret. Rani behåller den lugna fasaden och guppnickar saaaaaaakta när hanen talar. Tre kristaller är mer än vad hon väntat sig och nu behöver hon bara slutföra affären.
”Gamla Magda hör och hon lyssnar. Tre kristaller i utbyte mot detta stjärnglas är ett byte både han och Magda kan ta i tass på.” Hon väljer att inte lägga till något på det han sagt om att vargar är praktiskt lagda. Det håller hon med om och just därför är små bita smidiga, går enkelt att infatta i smycken till exempel. Såklart kan hon få fram större bitar men det är väl genomtänkt som hon väljer att sprida ut lite mindre bitar. Mindre uppseendeväckande men bidrar ändå en del till mystiken och historien om att sandvargarna vaktar stjärnkratern väl.
”Vill han vara så vänlig att välja ut tre kristaller till Magda? Hon litar på hans goda omdöme.” Litar på att han väljer ut fina kristaller. Hur som så vinner Rani på det.

Zahari bet tillbaka ett flin. Nice, tre kristaller. Inte så illa, för glas från skyarna. 
     "Vad sägs om dessa tre?"
Zahari petade fram tre kristaller i varierande kulör, storlek och form men som alla skimrade där solstrålarna träffade dem. En var i en generös storlek medan de andra två var aningen mindre, men det var ändå tre kristaller.
     I väntan på gamla Magdas svar sträckte Zahari en girig tass efter stjärnglaset.
"Ett sant nöje att göra affärer med er."

Rani studerar hanen när han väljer ut tre kristaller åt henne. Han ger henne en lite större och två mindre. Rani håller tillbaka exalteringen över att det här faktiskt går hennes väg. Fira kan hon göra senare. Hanen presenterar kristallerna för henne och hon tar tid på att studera dem en stund medan hon lägger märke till att försäljaren hungrar efter att få lägga tassarna på stjärnglaset.
Ett sant nöje att göra affärer med er.
”Så sant som det är sagt, min gode herre. Gamla Magda tackar och bockar för en god affär. Hon vet att stjärnglaset är i goda och kapabla tassar”. Rani plockar åt sig de tre kristallerna och gömmer dem i den mossgröna fällen hon bär över ryggen.
”Mycket angenämt.” Med de orden tar sig Rani bort från platsen och försäljaren och försvinner i folkmassan.

[Avslutat]