Hon gick med lugna långsamma steg längst dom grönskande blommorna och växter. Hon hade tagit ut dom små på en lärande upptäcktsfärd i revirets skogar. "Kom nu Hassel." den lilla mörka hannen hade fastnat vid ett litet vattendrag och plaskade med utan innan han sprang ikapp och bet Lurlei i örat i farten. "Vi ska plocka lite granskott idag barn." trotts den bristande synen så kunde hon klart och tydligt se var dom fyra små befann sig och vad som fanns runt dom. Än hade dom inte riktigt kommit till dom rätta träden. "Titta på denna, det är en Malva. Dom är användbara till mycket, så gör ni er illa någon gång och ingen är i närheten men du ser malvor. Dom förhindrar inflammationer."  Alla fyra små valpar tittade och inspekterade den högväxta blomman innan dom med fnitter skuttade iväg. Ayira visste att dom inte skulle komma ihåg så mycket men det var bättre att börja i tid och upprepa det istället tills det sitter. Ingen av dom verkade speciellt intresserade av växter förutom Poppel som tycks ha gröna små tassar. 

Poppel
Den lilla ljusa tiken skuttade runt med Lurlei och Timo, busade och puffade i dom. I mellan stannade hon upp och såg sig omkring med stora ögon, det var första gången dom alla var så långt ifrån fästningen. Det pirrade i den lilla kroppen innan hon såg Hassel springa förbi som en liten oxe, med ett busigt uttryck skuttade hon efter och bet efter hans ljusa svanstipp. När Ayira stannade upp och berättade om en av många växter kom Poppel fram och tittade på den noga, drog in sig alla små detaljer så hon senare skulle minnas hur den såg ut. En söt vit blomma som sträckte sig över dom små. "Malva." mumlade hon lite för sig själv.

[Familjeroll ]

Äntligen hade han fått ta sig längre bort från fästningen. Visserligen var det under uppsyn av mamma Ayira, men det var ändå väldigt spännande med alla nya intryck. Nya dofter och så mycket nytt att se på. Träden tornade upp sig högt ovanför de små, och stod så ovanligt tätt mot för vad han hade sett tidigare. Skulle han vara ärlig så föredrog han nog egentligen den här omgivningen jämfört med all sten. Även om fästningen i sig var magnifik så kunde det lätt bli enformigt. Speciellt för en liten valp med äventyr och spring i benen.
Då Poppel än en gång knuffade in i hans sida så vaknade han upp från sina tankar och nafsade efter hennes svans då hon passerade honom. Han missade. Just typiskt.
Ayira påkallade kort därefter deras uppmärksamhet, förklarade vad en viss blomma kunde göra och vad den hette. Han lyssnade och studerade blomman intresserat, i ungefär femton sekunder. Sedan tappade han intresset och hoppade istället på Hassel som stod bredvid honom med avsikt att brottas lite.

Kom nu Hassel.
Han hade stannat vid ett vattendrag och glatt plaskade omkring när mammas röst drar i hans uppmärksamhet. Fnittrande hoppar han upp ur vattnet och ruskar vattnet ur pälsen innan han skuttar efter mamma och syskonen. Ett busigt leende leker på hans läppar när han siktar in sig på Lurleis öra och nafsar till innan han lika fnittrande springer vidare. Hassel är mer intresserad av att busa med syskonen än att plocka kottar. Men mor får en instruerande stämma när hon börjar prata om en planta och Hassel lugnar ner sig. Han traskar nyfiket fram till plantan och kastar en snabb blick på mor innan han åter fäster blicken på plantan. Malva. Förhindrar inflammationer. Han känner på sig att det är viktig information och nosar på plantan för att även lägga doften på minnet. Hassel försöker sig på att göra en mental anteckning om plantan men avbryts abrupt av att Timo hoppar på honom. Hassel ger ifrån sig ett överraskat men definitivt glatt tjut och börjar sedan skratta samtidigt som han försöker få övertaget och naftas öron eller päls eller tassar. Vad han än kan få fatt på som är närmast. Busigt morrandes lyckas han komma loss och springer tjutande av skratt en bit bort. Där vänder han sig mot Timo och sjunker ner i lekinvit. Sedan reser han sig på bakbenen och kastar sig fram mot brorsan igen.

Träden som växte i dalarna mellan Norspirets vassa bergstoppar var förhållandevis små och krumma, men för Lurlei var de fortfarande de största hon sett. Fascinerat tog hon in alla nya detaljer i området som var längre hemifrån än hon någonsin varit förr. Hon försökte sitt bästa med att hålla fokus på uppgiften modern deklarerat men det var svårt. Syskonen var minst lika vilda som henne och alla var otroligt uppspelta över att ha fått lämna fästningen. I ett försök att samla sig överlät hon uppgiften att terrorisera Timo till sin syster ett slag men kände i samma stund Hassels tänder i sin svans då han galopperade förbi. Till sin stora förtret hann hon inte hämnas innan mamma krävde hennes uppmärksamhet.
Storögt såg hon på blomman modern talade om, alla valparna verkade försöka koncentrera sig i några sekunder iallafall. Lite darrig ställde hon sig på bakbenen för att nå upp att nosa i de klockformade blommorna. Det doftade sött och kliade lite i nosen. En nysning fick henne att tappa balansen och hon föll till marken men var snabb upp på tassarna igen. Belåten över att syskonen verkade vara för upptagna av lek för att ha sett henne. Det var lockande att ta del i Timos och Hassels brottningsmatch men istället skuttade hon fram till sin mamma.
"Vad är kottar o granskott bra för då?"
Frågade hon med en genuin nyfikenhet.