Hela dagen hade han spenderat med att kränga sina spådomar och briljanta textrader. Han hade till och med lyckats byta till sig ett rör som lät kul om man blåste i det. Så det blåste han numera i innan han ståtligt dikterade sina textrader inför den samlade massan, som i och för sig ofta var borta när han tystnade. Inte för att det hindrade Karl Johan! Han visste att han var jätteduktig på att texta, det har mamma sagt.
Men nu hade dagen blivit kväll och Karl Johan hade knött sig in i en grupp med vargar som suttit runt en eld. Märkligt nog hade flera av dem gått när han först blåste i sitt rör. Väldigt märkligt. Men en satt kvar! En blå brun varg med likadana fläckar som Kremlas kompis.
"Min syrra har en bror som ser ut som du!" sa han och plirade mot vargen som satt vid elden med honom "Fast mer blå! Och... du vet...." orden tynade bort och han såg uppfordrande på sitt sällskap.