Lupin hade följt med några av sina syskon ner till Skuggfall men sen lämnat dom för att se hur själva teatern är byggd, mer ordentligt ingående. Tanken att inte kunna skydda sin flock som han hoppats på rev honom honom men om han inte kunde skydda och rädda dom så kunde han iallafall få dom att le. Kanske till och med skratta.
Det var fullt av små stånd runt det lilla torget utanför teatern och Lupin fick mer eller mindre knuffa sig fram, det var antingen det eller bli knuffad på. Ingen tycktes bry sig så länge du inte trampade dom på svansen eller tassarna. Med en tung suck slet han sig ifrån mängden och lyckades hitta fram till en av stånden som verkade ha mat och drickbara saker. Det lös lite i dom ljusa ögonen då Lupin såg över det som fanns på bordet framför honom men efter några ögonblick stördes han av något som pep och lät bredvid honom. Lupin såg ner på sin sida och kunde se en liten, ja han tror att det var en varg men utseendet sa nästan någonting annat. Vad tittade han egentligen på, en förstorad ödla? Oavsett vad det var så kunde den lille inte se upp ordentligt på bordet och Lupin la fram lite finare metallbitar och bad om att få köpa en fruktjuice.
"Här." Dom färgade pupillerna såg på valpen medans han räckte fram vätskan.

Ydris hade haft en relativ lugn dag. Han hade lekt med Gwyn, rotat fram ett och annat ben med lite köttslamsor på och tagit sig en vända till arenan. Men nu var han tillbaka till bytesstånden igen och sprang runt benen på folk, kanske skulle han få stulit något litet smycke från någon förbipasserare? Efter en del letande gav han upp och gick och ställde sig vid en av borden som han visste böt metaller. Han såg på några skedjor som hängde ner från kanten men han fick verkligen sträcka på sig för att få en syn på allt som såldes där. Han gav ifrån sig några irriterande huffande och buffande i sina försök. Öronen veks bakåt och han råkade smälla till någon med sin svans, han vände blicken åt sidan och fick syn på en rosa hane med två riktigt fina horn. Kanske hade han lite drakarg blod i sig? Den rosa tittade på honom och verkade fatta att han hade lite problem och lyfte fram en och annan metallbit så Ydris kunde få en bättre överblick. Ydris sa inget utan stirrade istället stint på de nya metallbitarna som var så blanka så han kunde se sin egna smutsiga spegelbild. Han borde verkligen ta och tvätta sig nån dag, han ville verkligen inte ha loppor igen. Här ordet fick Ydris att haja till och han tittade åter upp på den rosa som nu räckte över en fruktjuice, han hade aldrig smakat på en fruktjuice i hela sitt liv men han visste vad det var. Ydris såg lite misstänksamt på hanen då han satte ner skålen med vätskan på marken, men den söta doften fick drägel att börja droppa från munnen och det fanns inget mycket som hindrade honom efter det. 

Ydris började lapa i sig vätskan och den var lika söt och behaglig som den smakade. När han kommit sig igenom halva skålen så höjde han huvudet och den vita pälsen runt munnen var nu missfärgad gul och det droppade från hakan. Misstänksamheten var som bortblåst och istället fanns ett brett leende på läpparna. “Det här är det godaste vattnet jag någonsin druckigt!” sa han godkännande. “Ska du också ha?” sa han lite osäkert, inte riktigt säker på vad hanen menat med gesten. Sen plirade han fundersamt upp på den andres horn “Är du en drakarg? Mina horn kommer också bli sådär stora nån dag.. om inte större”

Lupin visste inte riktigt vad han tyckte om den lilla valpen. Den såg ut som en förvuxen råtta som har rymt från arenan, fast inte ens dom såg så hemsk ut. Men Aurora hade uppfostrat honom rätt och han sa inget utan höll det för sig själv och log mjukt istället. "Jag kan köpa mig en egen, oroa dig inte." sa han i en mörk lugn stämma och lyssnade på den lilla saken. "Låt oss gå någonstans lite lugnare." om valpen var så korkad som han trodde så skulle han kunna leda den var han ville men ett litet samtal skulle inte skada och dom rörde sig bort mot ett större träd där Lupin la sig ner. "Jag ä ingen Drakarg, så vitt jag vet. Däremot är jag del Hellhond. Min farsa har sex ben så det ä lite fräsigt." stoltheten över hans far hördes tydligt. Ivo var nog den coolaste individ i detta land, om inte värld. "Va ä en Drakarg?"

Jag kan köpa mig en egen. Ydris gav den rosa ännu en granskande blick men det fanns nu också förundran där. Hanen var bara en ungvarg men hade ändå inga problem med att skaffa sig vad han behagade, ett stygn av avundsjuka gjorde sig påmind. Men istället för att säga något ryckte han bara lite på axlarna och slängde i sig det sista av drycken. Ydris nickade när hanen föreslog att de skulle gå någonstans lugnare, han kunde inte säga nej till en pratstund nu. Han började följa efter medan han slickade sig runt munnen, det var sött och kladdigt och han ville inte att något skulle gå till spillo. Ydris stannade upp när hanen tagit dem till en del av grönområdet och placerat sig under ett träd, Ydris stoppade raskt in tungan i munnen igen när främlingen vände uppmärksamheten till honom. Det var först när han började prata igen som Ydris lade märke till det lite konstiga sättet den pratade på, kunde det vara de små hornen vid munnen som ställde till det för den rosa? “Va? 6 ben?” sa Ydris förvånat, kunde det vara så att hanen bara lurades med honom? “Han måste ju se jättekonstig ut.. som en spindel” fnissade Ydris när han försökte föreställa sig en varg med 6 ben. Var skulle han ens ha dem då? Nä, han måste skämta. 

När Ydris fick frågan vad en Drakarg var lös han glatt upp. “Åh, vi har horn, fjäll och.. och häftiga vingar! Mamma sa att vi är de vargar som ser mest ut som drakar, från sagor och sånt.” Ydris svepte nöjt med svanen bakom sig och höll i ren reflex på att veckla ut sina vingar men de brända stumparna påminde honom att inget fanns där. Ydris leende bleknade och han himlade med ögonen åt sig själv. Roten till vingarna var det enda som skulle vara kvar när de lekt färdigt men det fanns fortfarande kvar svarta förkolnade vingslamsor som skulle falla bort vilken dag som helst, helt värdelösa.

Lupin gnuggade tänderna hårt emot varandra och funderade lite. Ja nog såg Ivo lite konstig ut men aldrig hade han förknippat honom med en spindel. "Han, ser nog lite ut som en ja." sa han lite tanklöst och ryckte på axlarna. 
När den lilla berättade om vad en Drakarg är och hur dom ser ut så spetsades dom rosa öronen och han lyssnade med spänning i blicken. Vingar, ja vingar hade varit något. Att få se ut över landskapet på ett helt annat sätt, snabbt kunna lämna Malva eller någon av dom andra syskonen när dom skriker och har sig. Bara fälla ut ett par vingar likt en fågel och sticka ifrån dramat, se allt. Lupin drömde sig vidare och försökte se hur han skulle se ut med vingar, ett par stora ståtliga fjäderklädda vingar med rosa och röda sinslag. Vackra och praktfulla så att till och med Malva skulle tappa hakan. Det tog mycket för att väcka Lupin ur sitt drömmande och han såg ursäktande ner på valpen igen. 
"F'ölåt." den lilla hade knuffat honom i sidan. "Ni låter ganska häftiga ni Drakarger. Säg mig är du här själv? Du är lite väl liten för att vandra omkring här själv."

Ydris fortsatte att titta nyfiket på den rosa och gav honom en lätt knuff av otålighet då han inte yttrat sig på ett tag. Ydris leende blev ännu bredare när han verkade uppskatta vad han berättat, Ydris nickade glatt. Men när han fortsatte att undra vad han gjorde här helt själv kunde han inte hålla tillbaks en lite väl dramatisk suck. Det var så ofta han fick den frågan när han träffade på någon ny, han hoppades att han snart skulle växa upp så alla slutade fråga. För han hade märkt att ingen frågade en ensam vuxen varg vad de gjorde ensamma. “Jag har vandrat runt här själv i många dagar och känner till varenda litet hörn!” sa Ydris med en trotsig röst medan han höjde på hakan. “Men, jag har min syster och vi klarar oss finfint.” han var ju trots allt inte helt ensam.

“Och jag har inte sett dig i skuggfall förut. Är du här för att bli en gladiator?” undrade Ydris, det var mycket ungvargar som gillade att testa sitt ego och styrka ute på arenan, han kanske var en av dem. “Jag heter Ydris annars” flikade Ydris in med ett lätt smackande, namn föll så ofta i glömska.

Lupin höjde lite på ett bryn när valpen förklarade att han kände till varenda lilla hörn. Det gjorde den säkert men Lupin hade ändå svårt att tro det, nog var stället lagomt stort men vad som fanns under och runt om arenan var nog mer eller mindre oändligt. "Va bra, va bara försiktiga. Elakheter finns där du minst anar det." hade den lille fula varit själv så hade han inte haft en chans. Dock så var det få här som kom hit för att söka gräl, dom som var här hade sitt mål. Lära sig stridens konst eller byteshandel. Han hade sett några som övade skådespeleri men den skaran var inte speciellt stor denna tid på året.
Gladiator? Lupin såg lite undrande ner på den lille som kallade sig Ydris. Han hade svårt att se sig själv inom arenans väggar, stridande för underhållning. Brodern Tibast hade flyttat hit redan som mycket yngre för att öva, kanske skulle han leta upp brodern och prova på. Skillnaden mellan dom i storlek var inte så stor. "Ja, kanske det." 
"Trevligt att träffas Ydris, Lupin Stjärnsten."