"Aurora!" rösten var hög och den högbenta ungvargen sprang längst ingångarna. "Aurora!" ropade han igen och hoppade i en flygande fart in i lyan och såg sin röda lockiga moder en bit längre in. I hornen hade Lupin knutit fast en liten sten, den var inte speciellt vacker men gjorde sitt jobb som han snart skulle visa sin mor. "Jag måste få visa dig vad jag har lärt mig under dom senaste månaderna!" stämman var nästan lite statisk och det var tydligt att han var uppspelt, den långa svansen slog snabbt bakom honom och han trampade otåligt. Gud varför var hon så seg på att hänga av sig sina pälsar, skynda på för böveln! Dom hade tränat tillsammans varje dag men Lupin hade tränat själv så fort han fick chansen. Både med sitt ljus och metaller.

[Auroraaaa~]

Aurora njöt av ensamheten. Många barn, partner, syster och vänner tog upp mycket tid. Hon fick sällan vara ensam, så när hon väl var det passade hon alltid på att flyta ut, vara sitt bästa, ensamma jag-
     "Aurora!" Aurora suckade, men log och vände sig om.
     "Åh men Lupin, så du gastar", sa hon roat, men satte sig ner framför honom. "Jag tittar."

Ivrigt trampade han på samma ställe tills modern gav honom den uppmärksamheten han behövde och förtjänade. Leendet sprack enda upp till öronen när hon äntligen såg emot honom och talade med sin ljuvliga stämma. Snabbt rörde han sig för att försöka göra rummet så mörkt som möjligt innan han bestämt ställde sig framför Aurora. Det stora leendet försvann och ansiktet fick en allvarlig min, dom ljusa ögonen började vagt lysa och Lupin slöt ögonen. Koncentrerade sig för att flytta ljuset dit han ville. Upp till den gräsliga stenen som hängde mellan hans små horn. Det tog inte mer än några sekunder så började den ljusa stenen att glöda i ett gräddvitt sken och rummet lös upp för ett ögonblick innan han lyckades samla ihop ljuset mer kompakt, likt en eldflamma lös stenen nu upp rummet och Lupin öppnade ögonen. Dom lös inte längre och det stora stolta leendet kom tillbaka och det glödande ljuset försvann.

Det var en ljusshow han hade kommit för att visa. Aurora följde stenen med blicken, och log brett när det åter blev mörkt.
     "Fantastiskt, min blomma!" berömde hon. Det låg en svag hinna av ljus över henne, som om Auroras ljus drogs till sonens. "Kan du rikta det från dig själv? Eller behöver du stenen?"

Den långa krulliga svansen viftade stolt och lyckligt när modern berömde honom. Han hade tränat så hårt och att höra hennes ord värmde inom honom och ett litet vagt sken lös om den rosa lilla hanen. När Aurora frågade ifall Lupin behövde stenen tittade han upp mot den och kände lite skam och misslyckande. "Jag kan få mina ögon att lysa, och från hela kroppen." stämman var låg och lite skamsen. Han hade tränat så mycket att få det att lysa från stenen, ett skräp till hjälpmedel att han glömde bort sig själv.

"Nåja", Aurora kunde se att han såg nedslagen ut och log för att muntra upp honom, "det är en början! Jag är så stolt." Han hade faktiskt gjort framgångar - det enda hon krävde av honom var att ljuset inte skulle läcka ut utan kontroll. Mer än så brydde hon sig inte, det var bara ett plus. Hon reste sig upp och buffade honom med nosen. "Kom. Ska vi inte gå och se vad Ivo har för sig?"

Trotts att det kändes som att den lilla ljusshowen hade varit för inget så kunde den lilla skära valpen inte låta bli att le när modern berömde honom. Åter igen började den långa svansen slå när hon frågade om dom skulle gå och se vad Ivo har för sig, dom små tåklädda tassarna trampade ivrigt och han nickade på huvudet och det sken lite lätt om honom i ett ögonblick innan dom begav sig av.

Avlsutat