Med bestämda steg hade den lilla rosa valpen rört sig emot Junos smedsplats. Han ville lära sig allt hon kunde och mer därtill, Aurora hade berättat fantastiska saker om dom tjocka små kargsystrarna. Hur dom skapade fantastiska saker och Lupin gillade fina saker men än mer ville han lära sig att kontrollera sin kraft.
Det tog inte lång tid innan han kom till systrarnas tillhåll och det stora leendet blev till en lite missnöjd min så han såg att Juno inte var där, istället så befann sig Minerva där som jobbade på något i läder. Den runda kargen hade ett mjukt leende hängandes i mungiporna och såg emot Lupin och undrade vad han ville. Han stod tyst i vad som kändes som en evighet och bara studerade henne med dom ljusa ögonen tills han hade samlat mod och sagt vad han hade kommit för. "Jag vill lära mig kontrollera metaller!" sa han bestämt men insåg lika snabbt hur löjlig han hade varit. Minerva tittade på honom med ett litet chockat uttryck men log mjukt igen och fortsatte att arbeta med sin metallbit emot lädret. "Metaller säger du." hon la undan sitt hantverk och gick till ett bord bakom henne och kom fram till Lupin med en avlång metallplatta. Hon sa åt honom att sträcka fram ena benet och Lupin gjorde nyfiket som hon sa och innan han visste ordet av det så satt metallplattan runt hans framben likt ett armband. "Kom tillbaka när du kan forma denna platta som du önskar, eller när du håller på att klämma av benet." den gröna runda kargen återgick till sitt arbete och den rosa lilla valpen kunde inte låta bli att stirra på metallbiten runt hands framben med stora ivriga ögon. Snabbt bockade han och tackade så hemskt mycket för hjälpen och skyndade sig tillbaka hem, väl påväg hem så kom han på. Han hade ingen som helst aning om hur han skulle lyckas bända upp denna bit ifrån benet, men var han påväg att tappa benet så skulle ju Minerva hjälpa honom så fick han aldrig lös den så får väl tiden lösa det.

[Ensamroll där Lupin får en metallbit att öva med]