"Alla här?" frågade Blair och såg ut över de samlade, försökte räkna utan att ha en aning om vilken siffra han borde nå. 
     Det var tidig eftermiddag, och solen stod fortfarande högt på himlen. Om de hade god takt kunde de komma långt innan det blev mörkt, även om de skulle ta omvägen runt Ken-Yak istället för genom. Han såg fram emot den tanken. Mystikens tempel hade blivit som ett hem för Blair, och nu hade han hemlängtan.
     Efter en halvminut av förvirrad diskussion med de närmaste bestämde sig Blair för att de hade väntat färdigt. Om någon inte var här kunde de nosa sig till gruppens position. Ett litet, förväntansfullt leende låg på de mörka läpparna när Blair vände sig mot gruppen.
     "Då går vi!", och så satte de fart hemåt.

[Nu är B-gang på g till Arkona!!!]

Det hade gått en tid sedan Yrjö lämnat Kawazatri. Han trodde att han skulle sakna skogen och skyddet det gav mer, men när han såg på samlingen och tänkte på vad som låg framför dem kändes det inte så hemskt. Det kändes faktiskt rätt bra.
Yrjö kastade en blick över de samlade. Det var sannerligen en blandad skara - varav vissa Yrjö kände igen, andra inte. Hans syster var själfallet med dem, och han gav henne en broderlig blick innan han såg mot Blair. De hade väntat länge nog nu. Det var dags att ge sig av.

Då går vi!

Och så lämnade de Skuggfall, och Yrjö satte tassarna mot något nytt och främmande som kittlade hans intresse mer än han ville erkänna.