Ljudet skulle nog inte undgå någon i det närmsta kvarteret, inte för att det gjorde något nu när staden kändes så oerhört tom. Tillställningen var nära och alla visste att det var något man inte skulle missa ifall man var någon. Detta var även ett faktum som Viol var väl införstådd med, och han var inte nöjd att få stanna hemma. Han var minsann också Någon! Moderns planering med teatern och föreställningar, fina utstyrslar och massa festligheter hade han hört, och hade varit jätte uppspelt att få se, och nu fick han inte ens följa med?
 Han var faktiskt Viol Stjärnsten, han förtjänade att se på! Men faktum var att han, med resten av hans syskon, blivit lämnad hemma, med en barnvakt.
 För säkert tolfte gången hade han tagit sig in i en av garderoberna och dragit ut en av de färgglada fällarna, den hade fina gröna snirkliga mönster på en silver bas i olika nyanser. Den ljusa rösten av deras barnvakt, en Sannistäppare åt det litet rundare hållet, ropade efter hans namn, med klumpig steg virade han in sig i tyget och skrattade förtjust åt sitt upptåg. Skulle han vara hemma skulle han göra det värt det!
 Den mörka tiken rundade hörnet och suckade djupt åt åsynen av den lilla valpen.
 Viol bannade hon lugnt och närmade sig den knubbiga valpen som pep och försökte ta sig förbi henne i utstyrseln. Till hans stora förtret fick hon tag på tyget och han snurrade runt ur det. Vingligt och något yrt for han iväg för att inte också bli fångad och krockade hårt i väggen precis bredvid dörren.
 Med en förvånad flämtning föll han bak och landade med en tyst duns på golvet och stirrade i ett par sekunder bara på väggen. Oförstående hur den kunde ha dykt upp där dörren skulle vara.
 Han såg mot sin barnvakt som hunnit vika in plagget i garderoben igen och kom emot honom och pratade lugnande. Vad har vi sagt om att springa inne? Se så det kan gå uppmanande hon med en mjuk men bestämd röst. Han reste sig tjurigt och den förvånande minen blev en bistert ihopskrynklad sur min och han stampade ut ur rummet.
 "Jag vill inte vara häj, jag gå till Majma" uttryckte han lika tjurigt och stampade emot ytterdörren.
 varje minut var det något nytt dumt han fick för sig, och ibland drog han med syskonen i sina upptåg. Den stackars barnvakten hade händerna fulla med de bångstyriga valparna, alla upprörda över att ha lämnats hemma, när allt de ville var att följa med.