Dom ljusa nätta tassarna bar honom snabbt fram i den djupa långa korridoren och det dröjde inte länge fören han såg hennes stora hydda träda fram i det varma ljuset. Han saktade ner och travade ikapp henne innan han stannade någon meter ifrån den mörka systern.
"Rakel?" sa han osäkert och såg emot henne.
Han ville bara veta vad det är som händer, om det verkligen är hans kära syster eller om han hade tagit fel men det doftade som henne. Varför kallade hon sig för Tyrvi, varför sa den svarta tiken att hon slogs för Tenebris.

Striden hade gått bra. Bättre än bra faktiskt. Blodet från den rosa hade börjat torka i hennes päls men det störde inte henne nämnvärt. Hon njöt på sätt och vis av sättet som vargarna flyttade på sig när hon stövlade fram.
En bekant röst hördes bakom henne. En röst som hon inte längre var släkt med, en röst hon inte längre kände. Hon behövde knappt stålsätta sig innan hon vände på huvudet. Ansiktet var som en nollställd mask när hon såg på den gula vargen, inte en ända känsla skymtade bakom de gröna ögonen.
"Vem?" sa hon, vände tillbaka huvudet och fortsatte gå.

Rakel var död