[Fortsättning från rollet på gamla sidan. Key || Colosseum]

Key-
Vanligtvis fick man ett svar att vargen ägde en kraft tillhörande något av de vanliga elementen. Mörker eller gift var också någonting som man ofta hördes talas om. Men när hanen svarade hennes fråga så kunde hon inte låta bli att spetsa ett av de ärrade öronen och lyssna uppmärksamt på de ord som lämnade hans läppar. Förstod gjorde hon inte riktigt, hanen bar en kraft som hon aldrig hört om eller mött förut. Ändå så anade hon att den säkert skulle kunna komma till användning, och om hanen var villig att berätta mer om den för henne så skulle hon kanske kunna hjälpa honom att stärka den. Kanske skulle det finnas någon inom flocken som skulle lämpa sig perfekt att hjälpa honom med träning.
"Jag får en svag aning om vad det är för kraft du bär. Men jag har aldrig hört om någonting liknande, heller har jag aldrig mött någon annan som burit en sådan kraft. Mörker är någonting som är mycket vanligt, och det är det jag kommer att tänka på när du beskriver den kraft du besitter." Svansen snärtade till bakom henne och nacken kröktes en aning, men hon fortsatte att studera hanen med uppmärksam blick.
"Skulle du kunna demonstrera den för mig?" Om hanen gick med på att visa upp sin kraft så skulle hon kunna ställa honom frågor om den medan hon studerade den. Hennes mål just nu var att lista ut exakt vad hanen skulle kunna åstadkomma med den.

[ Förlåt min inaktivitet, men internet har kommit och gått för mig.
Men nu hoppas jag allting är fixat och att jag ska förbli aktiv 8D]




Slaughter is the only Medecin.




Colosseum-
Colosseum såg på henne, hon verkade intresserad av vad han hade haft att säga, vilket gladde honom.
Att ledarinnan intresserade sig för hans kraft var alltid ett gott tecken, en fördel.
Hon gav honom en uppmaning, och han nickade långsamt. AAtt demonstrera med kraften var något han inte var bra på, men han skulle försöka prestera så bra som möjligt och visa upp de bästa sidorna.
En Wage virvlade till, snett bakom honom till vänster.
Som en vindpust virvlade den, uppstod från ingenting och försvann efter nån hundradels sekund lika snabbt, en vind som man färgat svart på nått sätt. Man kunde se igenom den, massan var tunn, men synlig.
När den fäörsta Wagen virvlat till, som ett förspel, tog sig fler upp. Dessa nu större.
De samlade ihop sig, långsamt svävande ovanför marken, som rökmassor.
De bredde ut sig, i en lång rand som långsamt omfamnade Seu. Det blev en ända stor hop där han stod, och den växte. Inte på bredden eller höjden men i massan. Det svarta blev tjockare och fylligare och stängde snart ut omvärlden för honom, för en åskådare blev det bara ett ända mörkt svävande moln.
Koncentration brhövdes, men inte så pass mycket att hanen blev pressad av det. Han kunde lätt flytta ögonen från plats till plat och se sig omkring, tänka andra tankar och prata.




'Det jag nu gör är att jag låter Wagerna omfamna mig och dölja mig. I ti.ex ett krig kan detta vara användbart. Efter träning skulle jag kanske kunna breda ut molnet över en stor plats. Därinne skulle hela flocken kunna röra sig och dölja sig för fienderna. Om Wage-massan är tillräckligt stor, kan vi då ta oss från ena änden av den till den andre, och på så sätt vet inte fienderna var exakt vi befinner oss. De vet att vi är där ibland Wageerna men inte var.' försökte hanen förklara.
Demonstrationen hade påbörjats.
Långsamt lät han sen massorna tunnas ut och lösas upp. Kvar stod han med ett litet flin på läpparna.
'Att gå igenom en Wage kan vara mycket skadligt, men också helt ofarligt. Det beror bara på den så kallade "föraren". Vilket då är jag.
Jag kan befinna mig därinne, utan risk. Men jag kan producera en sorts gift som befinner sig i Wageernas så kallade rök, vilket gör att om man andas in detta är det väldigt skadligt.
Men, med min kraft kan jag få bort giftet, betyder att Wageerna då inte är skadliga.'
hans röst var stadig när han förklarade hur det hela funkade, han hoppades att Key skulle förstå hur det gick till och att hon också skulle förstå vilken nytta det kunde vara till för.
'Jag har inte testat det, men jag tror att jag kan producera ut gift i Wageerna men få så att det är ofarligt för vissa vargar.
Vilket gör att t.ex. flocken kan befinna sig bland massorna utan risk, medans fienderna tar skada av giftet om dom befinner sig där.'

Colosseum nickade med allvarlig min, men var inombords rätt stolt över sin kraft.
Key påstod att han kunde bli oövervinnerlig.
Tankarna virvlade runt och tog sig högre upp längs hans livtrappa, irriterat drog han tillbaka dem och koncentrerade sig på nuet.
Han skulle få hjälp, men det var inte lika enkelt som med nån annan kraft.
Key erbjöd honom sin flocks hjälp, men en var inte mycket när det gällde Wageerna. Han var den ende.
Hanen nickade igen, även om Key inte sagt något efter hans första nickning.
Den var mer som en konstatering och som en början till ord.
'Får jag fråga, detta du nyss sagt. Betyder det att jag är antagen som en flockmedlem?'
deras snack om krafter hade fått honom att fundera om detta bara var en utfrågning eller om Key redan i tankarna hade honom i sina händer som en medlem.
Det var svårt att avgöra med okända personer, att fråga var det säkraste.
Följande fråga dök upp ganska snabbt efter. Ligger The Dark Nation i krigsposition?
Hanen lämnade en liten tankepaus efter första frågan innan han framförde denne.
Han hade som ensamvarg inte hört om några flera krig förutom Qu's och THeBloodBlossom's, men allt sprids ju inte så snabbt.
TDN kan mycket väl ha några tappra fiender som de håller på och blossar upp sig mot.
Tanken på krig kändes långt borta, här stod han i Dödaskogen och förde fram en förfrågan om att gå med i TDN, och på samma gång kanske en annan flock inväntade perfekt tillfälle att anfalla denne flock.
Småirriterat skjöt Seu bort även dessa tankar. Varför kunde han inte bara fokusera på Key och The Dark Nation?
Med forskande blick lade han ögonen mot Key's för att visa att han inväntade svar.
När han såg in i de mörka ögonen tyckte han sig se en liten glans av iver i dem.
Iver över vad? Honom..?

Seu såg med kattgul blick på Key, tog ett steg fram.
Hennes ord böljade inom henne, likt en våg från nosen till svanstippen, en lättnad.
Han sänkte huvudet i en djup nickning, en tacksam gest mot sin framtida ledare. Tacksamhet över henens ord, tacksamhet över att hon gav honom en chans.
Då var det första färdigt, han var accepterad, men bara halvt.
Han fick inte ha för höga förhoppningar, under denna tid kunde egentligen vad som helst hända.
- Menar du nu att jag får vistas inom flockens gränser, eller måste hållas där?
Tanken hade slått honom nu i efterhand, och det var bäst att fråga så han inte började sin testning med att missförstå.
En Wage virvlade till just bredvid Seu, han kunde kontrollera sina Wager, men ibland, utan att han själv kontrollerade det, kunde en Wage vrivla till, bara för en sekund och sen lösas upp.
De brukade kunna viska ord till honom, det alltid genom korta virvlingar som denna, men ibland kunde de virvla upp genom hans kontroll ocslkså, för att påbörja en större Wagemassa, eller för att varna en annan att han hade en kraft med sig.
Wagarna tar upp känslor och vibbar,
det hade han lärt sig med tiden, hela tiden, var han än var, vad han än gjorde.
Ibland kunde de virvla till för att de tagit upp en information hade behövde känna till.
Hittills hade han bara luskat ut ett ord, ordet för varnning, fara.
Men fler har viskast till honom, såna han inte kunnat läsa av, han kände inte till språket.
Samma sak var det denna gång, under den korta stund virveln syntes vid hans sida viskades ett ekande ord i hans huvud.
~spes~, han slöt ögonen, försökte komma på om han hört ordet förut, i vilket sammanhang.
Han kom inte på bågot nu, men det var ändå kännt. Han hade hört det förut, han hade varit med om det förut.

| Gaah, kom inte på något att skriva..! >.< |

Seu lyssnad etill tikens ord och öronen klippte i små rörelser.
Han betraktade henne, hennes kroppshållning, hennes sätt och byggnad.
Så självklar och liksom lysande på sin plats.
Hon kom att bli hans ledare, så skulle det bli.
Så skulle det vara,
han kuden lätt acceptera det. Hon passade till den platsen.
Han nickade igen, som för att förtydliga för sig själv.
-Nej, det är bra såhär, sa han och flinade kort.
Det kändes som om han stått och haglat frågor över henne i en halv evighet, även om det kanske bara varit 2 till 3 stycken.
Han hade ingen koll på det, hade varit så inne i deras ämne.
-Självklart följer jag dig, har du något speciellt ärende ditt?, han sänkte huvudet och började sen gå upp för kullen med återigen lyft huvud.
Svansen svepte bakom honom, lugnt och harmonsikt.
Han stanande när ahn var ett fåtal meter ifrån Key.
Inväntade att även hennes kropp skulle sättas i rörelse, eller att hon skulle säga nått mer.

|kort, kom inte på nått att skirva. IT typ.. )= |

Att hanen tagit sin tid att ställa frågor till henne var ingenting som kunde ses som en nackdel. Det tydde på att hon fångat hans intresse, så som han fångat hennes, och ju fortare han fick reda på allting som kan kunde komma att undra över desto bättre.
Svaret som nådde henne fick det att rycka lätt i de svarta mungiporna, knappt märkbart, men inom sig flinade hon brett över den entusiast hon möttes av. Heller ingenting negativt, tvärtom.
"Lavaöknen är den största delen av reviret. Jag ska bara dra mig tillbaka för att kolla av gränserna, ingenting annat."
Svansen snärtade till bakom henne, rösten var lika skarp och stadig som tidigare.
Den enda förändring som skedde i hennes kroppshållning var när hanen rörde sig närmare, men stanna upp en bit bakom henne. Skulderbladen skjöts uppåt en bit, gav intryck av att vilja skära igenom det tunna lager hud som låg klistrat emot hennes muskler, medan hon vände huvudet för att kunna se honom ordentligt.
Sedan lutade hon huvudet åt sidan, en gest som såg ut att kunna välta hela henne med tanke på hur otroligt mycket huvudet måste väga prytt av hornen i jämförelse med hennes tunga med högresta kropp. Det var dock en avsiktlig rörelse, en uppmaning emot hanen att komma upp vid sidan av henne. Och när rörelsen fullföljts, så rätade hon stadigt upp huvudet igen, visade tydligt att det inte var någon konst för henne att röra det tunga huvudet som hon själv behagade. Nacken var kraftig, och trots att det såg ut som att den ägde mer muskler än resten av hennes kropp, fann hon sig vara starkast i rygg och ben. Den mesta kraften mådde sitta i hennes käkar som kunde klyva ben som tandpetare, men hon klarade av att bära mer än sin dubbla kroppsvikt, vilket tydde på att den taniga kroppen inte var svag.
"Jag har ingenting emot att gå sida vid sida med den jag samtalar med. Det blir dessutom lättare att avläsa varandra, men du gjorde inget fel. Man går endast upp vid sidan om mig om jag inbjuder till det."
De skarpa tänderna blottades för en sekund i ett kallt leende, innan hon återtog en allvarsam min, men behöll blicken på hanen i väntan på att han skulle vandra upp bredvid henne innan hon började röra på sig.

[ sorry för missförståndet, var nog aningen trött då jag skrev >w>"]

| Du missförstod hans rörelse. Han stod ju nednför en kulle och hon ovanpå den, han gick upp till henne och stannade några meter ifrån henne, BAKOM henne och gick därmed inte om henne och väntade att hon skulle börja gå! ='D |