Solen steg på andra sidan land och hav och fyllde lövskogen med ett rosaskimrande sken, hon undrade om det var Aurinko som jagade den över himlen likt i legenderna. En gud kunde troligen ockupera sig med mer än en syssla åt gången, så att hålla solen gående skulle inte vara ett hinder för att skapa andra underverk. Hon log åt tanken, visste inte om den var dum eller inte men visste att den värmde henne.
Det lilla samhället som var Yanamore hade precis vaknat och hon vandrade in bland dem vita stenbyggnaderna med nyfikenhet i blicken. Det kändes som evigheter sen senast hon varit här, även om det antagligen inte var speciellt längre. Att komma till Arkona hade verkligen varit en milstolpe för henne, hon var säker på att hennes liv i fortsättningen skulle kunna delas in i före och efter Templet. Hon kände också djupt inom sig att det inte var det största som skulle hända henne under denna livstid, än större händelser låg strax inom räckhåll. Det var en lugn och skön känsla av visshet som hon aldrig upplevt förut.
Egentligen hade hon inte velat lämna templet, hade bara gjort det för att söka material i skogen och för att jaga sen Blair först visade henne platsen. Men nu krävde hennes plikt att hon sökte sig hit. Hon sökte med en svårläst, svart blick över marknadsstånden och alla främmande vargar. Resenärer med djurhudar att sova på eller klä sig med för att skydda från den allt snabbare flyende kylan, nykomlingar likt henne själv och vargar som uppenbarligen hade sitt hem här. Medlemmar i flocken som grundat denna plats. Hittills fann hon inte vad hon sökte, men hon tvivlade inte på att det fanns här. Detta kändes som helt rätt plats att finna kreativ kunskap.

[Kasai]

Det var som att springa in en vägg, att få en murbräcka rätt in i ansiktet. All luft slogs ur lungorna på honom och i samma sekund infann sig en smärta i bröstet och en knut i buken.
 Dagen hade precis börjat och vargarna i staden hade börjat dra sig tillbaka till sina vanliga platser på torgen och sådana intresserade i de många hantverken hade anslutit sig kort senare för att se över varorna. Vissa som var mer vana hade till och med stått och väntat på sin favorit säljares plats för att vara först att se eventuella nyheter. Kasai hade varit en av dem som var uppe innan gryningen, och så fort han slagit upp ögonen började han åter med sysslor, det var så hans dagar såg ut nu. Vakna göra sysslor tills dess att han inte hade mer att göra och sedan vandra genom staden och se till att allt var lugnt och visa upp Isil Anars närvaro på området, för att trygga och avråda att något hände.
 Det var inte riktigt som skett nu. Medan han var i full färd att tända morgonens eldar, de brann bara på morgonen och natten under vår och sommar tid, så hade han sett en brun fäll som såg misstänksamt bekant ut.
 Han hade blivit lamslagen, han var inte beredd att träffa honom nu. Han var inte beredd att inse att han ens kände sig säker nog att bara vandra in på området. Smärtan han förnekat sig att känna genom att begrava sig i arbetet hade blossat upp som om den aldrig varit borta. Som om det var igår Blair lämnat honom där, ensammare än vad han någonsin känt sig.
 Det tog alldeles för många skräckslagna sekunder för att inse att det inte var Blair, för främlingen var slående lik. För lik. Trots att han egentligen inte ville närma sig fakragen, så kände han att det var en del av hans plikt, och om han var ärlig med sig själv så var han faktiskt straffbart nyfiken. Hon kunde inte vara annat än släkt med den varg som ägde hans brustna hjärta. Med mer självsäkerhet än vad han kände närmade han sig den främmande tiken med ett vänligt uttryck i ansiktet. Han skulle itne säga att hoon såg vilsen ut, men hon såg ut att leta efter någonting.
 "Var häslad, Jag är Kasai, Beta över Isil Anar, letar du efter något?" Han log ett vänligt leende och utstrålade ett lugn som stod i skarp kontrast emot det kaos som egentligen härjade inom honom.

Få saker undkom Bambras falkögon, och så heller inte den mörka hanen med eldröd man. Han såg henne och i samma ögonblick gick en liten skälvning genom honom. Som att alla muskler spändes lite och ryggen sträcktes. Och det var inte få muskler, hon såg på hon med ett snett leende då han närmade sig. Muskler spelade under hans gråsvarta skinn. Totally IsilAnar. Hon kvävde en impuls att himla med ögonen, nickade istället en hälsning mot honom då han började tala.
"Jo.."
Svarade hon fundersamt.
"Faktiskt gör jag det, rart av dig att fråga."
Ett kuttrande skratt. Dem svarta ögonen glänste och när solljuset träffade exakt rätt kunde man skymta mossgröna toner i dem.
"Jag har hört mycket om Yanamore och jag har förstått att detta är en fristad och också en plats fylld med kreativitet"
Ett mjukt leende låg på dem mörka läpparna, hon var precis så artig som någon kunde önska sig. Orden vänliga, kroppshållningen glatt avslappnad men trotts att hon borde ge ett varm intryck fanns där en kyla. En bitter eftersmak som var omöjlig att sätta fingret på. Hon verkade inte medveten om det själv, tycktes fullständigt genuin och ärlig med sina avsikter. Egentligen var hon det också.
"Jag söker någon kunnig inom färg, om jag vill blanda egen eller byta till mig för att måla min päls, stenar och mina egna små skapelser."
Det frasade från hennes täta fjäderdräkt då fingrarna på vingarna rörde sig något. Otåligt greppande efter mer där dem låg hopvikta över hennes rygg.

Det var inte en stor överraskning att hon faktiskt letat efter något, hon hade inte direkt försökt dölja faktumet. Förutom det hade även Kasai utvecklats till att känna igen skillnaderna, emellan vargar som bara gick och tittade lite slött, i väntan på att få syn på något som tilltalade dem, och vargarna som gick emellan stånden för att de sökte efter något specifikt. Sen var det många som kom till Yanamore för handeln, förutom Shendu var det en av de handelscenter som var närmast vattnet. För glastillverkare var närheten till vatten och sand ovärderlig.
 Trots att tiken till tonen och rösten var vänligt låg det något annat över henne. Sen om det var för att hon inte ville ha sällskap, eller hjälp(vissa verkade vilja hitta allting själv medan andra var tacksamma), eller om det var över något annat visste han inte, men hennes närvaro tedde sig avmätt kylig.
 Det vänliga leendet på läpparna breddades på och blev mer genuint då hon talade vad hon hört om staden. Han var stolt över vad flocken hade åstadkommit på platsen, och att det varit så lyckat. 
 "Det är mest besökarna och invånarna som ger stället liv" den tvefärgade blicken gled över området och staden som sakta vaknade till liv i takt med vargarna som huserade i den.
 "Vi ser bara efter det så allt sker på ett rättvist och säkert sätt" Egentligen gjorde flocken så mycket mer, men det var inget han tänkte stå och diskutera med en främling, speciellt inte när det mest troligt var ett syskon till Blair. De flesta brukade uppskatta att han gav så mycket av äran till dem som besökare.
 Färger. Det hade varit en relativt ny uppsving på dem, speciellt för pälsen. De flesta som gjorde egna smycken med stenar, vars speciella stil enbart var på grund av färgen var nästintill krigiska om att skydda sina hemliga recept, som han gissade de flesta var de andra lika.
 "Färg är inte en så vanlig vara" tonen eftertänksam medan han gick igenom de flesta av Yanamores försäljare i sinnet, han kände till och mindes de flesta.
 "Och tyvärr tror jag du har slut på tur där" han såg beklagande mot henne innan han fortsatte.
 "Du ser ut som en morgon fågel, men tyvärr är Yorgriff något av de sömnigaste vargarna på området" han log genuint igen, försökte skaka av sig den olustiga känslan av att hon var så lik hanen som likgiltigt och utan så mycket om en axelryckning krossat hans hjärta.
 "Han brukar inte vara upp med sina varor fören långt efter solen gått upp, men han är en av de få som har färg till salu. De flesta är väldigt beskyddande om sin färg, vill inte ha mer konkurrenter antar jag" Många var öppna för att samarbeta med vissa smycken eller områden de själva inte kunde, eller helt enkelt göra föremål bestående av flera olika material, men att helt enkelt ge bort en av sina fördelar var inget de gjorde lättvindigt.

Återkommande kuttranden lämnade honan medan Kasai talade, fjädrarna i henne nacke burrade upp sig lite vid varje subtila komplimang kargkorsningen kom med. Det var oklart om hon faktiskt tog åt sig av sådant trams som att det var besökarna som gjorde Yanamore till vad det var eller hon hennes beteende var rent skådespel. Att bli kallad fågel gillade hon dock, och nog hade hon iallafall sedan hon funnit Templet närt en vana av att stiga upp tidigt. 
Hon fortsatte lyssna till hanens ord med ett allvarsamt uttryck. 
"Attans då"
Yorgriff alltså. Hon kunde inte hindra ett snett leende från att spräcka den seriösa fasaden. Om han inte ville dela med sig så kunde hon tänka ut andra sätt att få det hon ville ha. Något beräknande låg i den mörka blicken då hon åter synade igenom vargen framför henne. Det var viktigt att inte stöta sig för mycket med Isil Anar, det hade Blair betonat, men detta muskelknippe kunde inte vara allt för svårt att villa bort. Om hon såg sig om på marknadsplatsen blev det förbluffande uppenbart för henne vilka som tillhörde flockens säkerhetsvakter och vilka som var vanliga, intet ont anande besökare. Hon skulle kunna både sno och hota sig till allt hon behövde rakt under nosen på de alla, det var hon säker på.
"Då får jag roa mig med annat tills vidare, jag är säker på att det finns gott om tidsfördriv här.."
Hon blinkade flirtigt med ena ögat åt sin samtalspartner, tog ett mjukt steg närmre honom.
Men lika snabbt som hon blivit blossande intim och flirtig såg hon nu bort från Kasai, lät blicken skanna av området med ett avmätt ansiktsuttryck.
"Och det finns ju säkert annat jag är intresserad av bland stånden också."

Något av det han sagt verkade ha ha resonerat hos tiken, som såg aningen mer nöjd ut i några sekunder, innan ett mer allvarsamt uttryck åter tog plats i hennes anlete. Något kalkylerande låg i blicken, och med ens såg hon mer ut som Blair än vad han velat se.
"Lite för tidig morgon fågel tyvärr" svarade han bara kort och smått roat på hennes beklagande uttryck. Men inom honom kunde han inte släppa den där nya blicken, som om hon hade värre saker på tankarna än lite handel. Kanske kunde han be några av vakterna hålla ett extra öga kring Yorgriff, han ville inte att något rykte skulle startas att saker stals, eller värre.

Plötsligt var hon där, innanför hans personliga sfär, en flirtande ton hade letat sig in i hennes röst, och hon blinkade med ena ögat. En del av värmen i hans leende föll undan, som vattnet på en gås, även om han fortfarande höll en vänlig ton och uttryck.
"Om du söker ett bra.... tidsfördriv" han betonade ordet likt hon gjort. "Så skäller du emot fel träd gumman" han fnös roat och sneglade på henne. Kanske låg chansen här. Öppen för honom.
"Din bror hade haft större chans" han blinka med ena ögat och ett snett flin drog på läpparna. Stark kontrast emot smärtan som högg i bröstet. Han lämnade hennes närmande, och avvisande där. Helt ointresserad av vad hon kunde erbjuda. Mer intresserad av vad han kunde få veta. Kanske.

En tydlig förvirring drog över Bambras ansikte och hennes öron drog bakåt på nacken.
"B..."
Började hon men hindrade sig själv.
"Bror? Min bror?"
Hon hade nästan försagt sig, visste att Blair ville hålla låg profil kring dessa Isil Anar. Hennes huvud tippades något på sned och de mörka markeringarna över hennes ögon förstärkte bekymmersrynkan i pannan. Hur visste denne Kasai om att hon hade en bror? Alltså, de flesta vargar hade väl en bror men på något vis kändes detta mer personligt. Skeptiskt synade hon hanen framför sig.
"Mhm.. så du är.."
Fortsatte hon sedan medan det ena ögonbrynet sköt i höjden. Visste att hon framställde sig som en total idiot men något var hon ju tvungen att knyta chocken till, för att hanen inte skulle se hur väl hans kommentar faktiskt träffat.

Hur fort hon än försökte tygla chocken i hennes ansikte så var det för sent, han hade sett den, och henne stakiga mening infriade så många misstankar han hade. Så detta var Blairs syster. Egentligen visste han inte ens att Blair hade en syster, men så förvånande borde det egentligen inte vara för honom.
 "Ja, det var länge sedan jag såg Blair nu" tillade han med en lättsam ton, sedan Blair så brutalt förkastat honom hade han blivit bättre på det där med skådespeleri, för inom honom kunde han verkligen känna smärtan vid minnet. De hade inte träffats sen dess. 
 Hon försökte släta över sina felsteg, och han låtsades inte om som om han ens märkt dem.
 "Kasai, som sagt. Jag kände Blair bara ytligt, jag tror inte han lär ha pratat om mig" Det smärtade honom hur sant det egentligen var, men viftade bort tanken effektivt. Han visste inte riktigt vart han skulle gå härifrån, det fick Tikens reaktioner avvisa. Han ville inte avslöja sig för mycket.

Ja okej det gick ju totalt åt Chaibos grottor med den stealthy taktiken. Förbannat. Bambra visste inte riktigt hur hon skulle ta sig ur den här situationen. Hade betett sig fullkomligt blåst och den rödluggade kargen bara pladdrade på om hennes tydligen inte alls inkognito brorsa. Kunde han bara ge sig? Stressen syntes tydligt på Bambras utsida. Hon ville varken höra något om sin brors misslyckade dejtingförsök eller över huvud taget erkänna att hon visste vem Blair var. Och framförallt vill hon inte ha något med denna viktigpetter till främling att göra mer. Men hur skulle hon kunna backa ur den här konversationen utan att verka extremt misstänkt? Hon ville verkligen inte få IsilAnars vakters blickar på sig, speciellt inte som hon var här på ett viktigt handelsuppdrag. Hon skulle ha tag på färg till sitt tempel oavsett vad, kosta vad det kosta vill. Det skulle hon se till, med alla till buds stående medel. Typiskt den här Kasai att snoka.
I några ögonblick var hon tyst, verkade fullkomligt ställd.
"Aa okej, eeeeehh.. har bah aldrig träffat nån som typ du.. asso.. kille typ.. som gillar aa hanar förr bara."
Ett totalt pucko var vad hon såg ut som. Kunde hon snälla droppa den här taktiken, den fungerade uppenbarligen inte. Hanen såg rakt igenom henne, och vem hade inte träffat samkönade par förr? Det var det dummaste hon någonsin hört, och ändå tvingades hon höra sig själv säga det. Gud, hon behövde över på det är med takt. Hade all träning hon fått i Draugai bara runnit av henne så fort hon valde att desertera eller? Vid gudarna, hon var en sån total idiot. Och dessutom totalt gjort till åtlöje. Hoppas hon och denna Kasai aldrig någonsin träffades igen.
"Men eh förlåt. Asso, det var ju dumt sagt eh. Och verkligen tack så mycket för din assistans va."
Kanske skulle den här absoluta förnedringen på något vis hjälpa till att kollra bort hanen. Hon hade iallafall undkommit att behöva bekräfta att Blair faktiskt var henne bror. Det var ju alltid.. något. Inte för att hon för ett ögonblick trodde sig ha lyckats bedra den andre. Hennes tassar var antagligen fullkomligt blöta av svett.
"Men Yorgriff sa du? Det ska jag lägga på minnet, får kanske försöka hitta honom fram emot lunch någon gång då."
Hon skrattade till med det fungerade inte som överslätande element. Stämningen var otroligt stel.
"Asso verkligen jättemycket tack för hjälpen, den var ovärderlig va."
Bambra mindes inte när senast hon varit under en stress likt denna.
"Jag ska gå o kika på dem olika små hantverkskurserna nu, kanske anmäla mig, finns säker mycket bra att lära sig där. Vem vet, kanske något om färg också om jag inte ömsat min lyckofjäder än hehe"
Det hade hon ju dock tveklöst gjort.
Med tveksamma rörelser backade hon undan från hanen, vände sig om med en sista blick på honom - vad hade Blair ens sett i den där? - och så slank hon iväg mellan stånden. Hade verkligen önskat att det varit lite livligare i området så att hon kunde försvinna in i en folkmassa. Vid denna tidiga timme var det fortfarande glest befolkat på marknadsplatsen och Bambra kunde svära på att hon kände hanens hård blick i sin rygg enda tills hon hittade en husvägg att slinka in bakom.
Det här var det värsta hon någonsin varit med om i hela sitt liv.


[Utgår från att homofobi rimligen inte finns i Numoori, så Bambra ser ännu mer korkad ut med andra ord. Kände stark för att låta henne lida lite ok.]