Gräset svajade i vinden, böjde sig mjukt för vinden. Det var ljusgult, som om det vore visset. Ett tunt lager frost vilade på stråna, med jämna mellanrum mellan iskristallerna. Solen hade precis gått upp, doldes halvt bakom ett tunt lager moln. Över marken vilade ett lager ånga, ringlandes upp mot skyn. På vissa platser var marken lite uppskjuten, med små vattenhål i, och då och då sprutade kokande vatten upp ur gejsrarna. Frosten som funnits runt gejsrarna hade smält av vattnet. Här och var stod smala barrträd som placerat sig en bit från gejsrarna.
Mitt bland allt detta travade en kritvit varg, en hane som inte tycktes passa in här med sina rena färger. Han hade gula tecken över det mesta av sig, på ryggen, vristerna, ansiktet och öronen. Hans smala Naktakikropp rörde sig mjukt när han gick.
Han log, hans charm var igång. Charmen förfinade honom, slätade ut de felen han hade både kroppsligen och psykiskt. Han älskade det.
En liten rödräv höjde huvudet, stirrade rakt in i hans ögon. Det var som om räven frusit till is, inte av rädsla utan av chock. Charmen påverkade det lilla djuret att nyfiket gå framåt till vargen, som om den ville se om denna vita varelse var sann. När räven var inom bara någon meters avstånd lade Zarec huvudet på sned, flinade elakt, och en illusion bara han och räven kunde se trädde fram. Mörker. Svart. Det fanns inget att se, inget att inte se. Räven rusade runt i cirklar, pipande. Vargen lät en liten illusion av ljus synas, räven rusade skrämt mot den och märkte inte när sitt liv tog slut. Gejsern hade precis fått ett utbrott med räven stående på den.
Ett rått skratt ekade ur hans mun, räven hade blivit vettskrämd av lite mörker. Fjantigt, enligt honom, men det var roande att se i alla fall. Han fortsatte gå, siktade in blicken på en liten varm källa. Han var noga att inte gå för nära gejsrarna, rädd för att flyga i luften.

[Pax till Crepsley :D]

Han höjde huvudet, sniffade med nosen i luften. Ingen speciell doft, som visade på annat liv, men luften runt dem verkade lite annorlunda. Som om någon såg på honom bakifrån, och han inte såg ögonens ägare. De ljuden som hördes var hans djupa andetag, de vita tassarna och ljudet av småkokande källor och sprutande gejsrar. Han såg sig omkring, känslan av att vara iakttagen höll sig kvar. Hans blick for förbi en vit hane med svarta tecken, inget hade avslöjat dennes position om det inte varit för synen. Som om främlingen vore en av hans illusioner.
Han tappade fattningen först, hade inte träffat någon innan som han inte känt doft eller hört något ifrån. Men strax därefter bredde sig ett stort leende på hans läppar, visade tänderna på att sätt som sitt utseende till trots inte verkade hotfullt utan bara charmigt. Charmen ökade lite nu, upphetsad över att testa gränserna på en ny vargs känslor.
Han snurrade runt ett halvt varv, så han stod rakt mot främlingen, som tydligt var en hane. Hans gula kattögon betraktade främlingen, munnen fortfarande leende.
"Väl mött, främling," log han, började få igång charmen när han talade.
Vinden flyttade runt hans kritvita päls, men de gula tecknen verkade inte förflytta sig eller byta form i rörelsen. En svag, lätt illusion han oftast behöll för att göra sig så perfekt som möjligt. Illusionerna rättade till hans fel till utseendet, och charmen fick andra att inte bry sig om de felen illusionerna missade.


[När någon tittar på mig bakifrån tycker jag man känner av det lite, haha, vet inte om jag är ensam med den känslan, men min lilla wolfis får vara som jag där xD]

Crepsley's blick smalnade då den andre främling lade märke till honnom, svansen piskade till bakom honnom och ett öra klippte till på hans huvud. nosryggen rynkades en aning då denne hällsade? Crepsley höjde sitt huvud, han höll det halvt högtburet, sedan nickade han bara utan att öppna sin mun. Det var ahns sätt att hällsa, visst kunde han också ha yttrat sig med ett enkelt 'hej' men det var ingenting som han förmådde sig göra jusst nu, så istället för att svara, med ord, på hans hällsande frågade han istället -Vem är du? Rösten var väsande, skärande och hes förståss. Den svarta, onaturligt långa och starka tungan, som nu såg normal ut, gled ut emellan käftarna, de kritvita tänderna syntes till en viss del då tungan gled över nospartiet och läpparna, sedan in igen. Den kritvita men samt bäcksvarta kroppen var blickstilla, det enda som rörde sig på hanen var pälsen då vinden då och då slet i den.

Han höjde leende ett ögonbryn åt främlingen. Denne hälsade inte riktigt tillbaka, gick rakt på sak och ville veta vem han var. Han lät charmen slingra sig runt dem, försöka nå in till främlingens känslor. Hans öron var vända ett åt varje håll, ett åt främlingen och ett som lyssnade runt omkring honom.
"Visste du inte att det hör till artigheten att man presenterar sig först innan man frågar vem någon är?" fnös han, och gjorde en konstpaus. "Jag är Zarec, av ingen flock." Mer sade han inte, men han lät charmen fortsätta krypa sig in i främlingens medvetande.
Hans röst var föraktfull, men charmen låg som en hinna över den och lät den uppfattas som perfekt, skön och trevlig. Som om han vore någon form av helgon. Ganska mycket av motsatsen till sanningen.

Svansen svepte inte längre över marken, var bara stilla. Inte som om han var rädd, nej, men som om han vore neutral till vad som hände.
Hans älskade charm försökte få tag om främlingen, få denne att gilla honom.

Hans charm var inte inställd på kärleksfronten, mer åt det vänskapliga, trevliga hållet. Han var inte intresserad av att leka med en hane, det var han verkligen inte. Den delen av hans kraft tillhörde hans möten med varginnor, inte hanar.
En fråga om han försökt ansluta sig till en flock någonsin. Han gav till en liten fnysning.
"Nej, jag vill inte behöva vika mig under någon som kallar sig själv för 'ledare'. Jag vill hellre vara min egen ledare, gå vart jag vill, säga vad jag vill. Göra vad jag vill."
Han såg bort mot gejsrarna, en nära dem sprutade upp en kaskad av kokhett vatten. Han tog ett steg åt sidan, så han inte kunde träffas av vattendropparna som skvätte när vattenmassan stötte på marken.
"Du då? Har du försökt ansluta dig till någon?"

[Ehm, jag tvångsavslutar det hära nu... :/ Sorry, men vill få lite mer lediga platser i hans tidslinje ^^'' Om du vill att de ska mötas igen så bara maila på pm:et<3]