Stenslätten badade i blekt solsken, och morgonluften var isande kall.
Han brukade inte gå upp så här pass tidigt, men idag var någonting annorlunda.
Någonting hade väckt honom.
Fått honom att stelt sätta sig upp, ruska den frusna daggen ur pälsen.
Det var någonting, men det var bara det att... han inte hade en aning om vad det kunde tänkas vara.

Han suckade frustrerat, där han satt på en klippa, och skakade på huvudet.
Sedan reste han sig upp, vinglade till, och hoppade ner från stenen.
Han landade mjukt, om än lite ostadigt, på tassarna.
Efter det såg han sig omkring.
Sten, sten, lite fruset gräs, sten, sten och... sten.
Fint ställe, det här.

Han började gå, helt utan mål eller tankar om de kommande timmarna.
Bara gick, vandrade, promenerade.
Kalla det vad du vill.
Han hoppade från sten till sten, och även om han hade svårt att avgöra hur långt bort nästa sten var, klarade han det hyfsat bra.
Han föll åtminstone inte.

Han råkade trampa rakt på en tuva gräs, och frosten stack i tassen.
Han svor till och lyfte tassen från marken.
Syra droppade, av ren instinkt, från trampdynan och landade på gräset.
Det fräste till och krympte ihop, vissnade, dog.
Han rynkade på nosryggen, snärtade till med svansen och gick vidare.
'Vart ska det här ta vägen, det blir kul att se..' tänkte han och kisade mot solen så att det gnistrade i de gröna ögonen.




(Pax till Nirvana! :'D)



_________________________________________


"Look into my eyes and say three things that makes your life valuable.


No, exactly."

Silverskimrande vingar arbetar i ett lugnt tempo och den lika skimrande kroppen hålls uppe av vindarna. Stjärtfjädrarna är särade och bildar en lång vacker plym bakom kroppen. Benen är mjukt vikta mot kroppen. Försvinner nästan i det mjuka dunet på buken. Silverglittrande ögon studerar piggt landskapet som ligger utbrett under henne.

Vingarna viks in mot kroppen och hon störtdyker mot marken. Mot en minst sagt stenig plats. En bra bit ovanför marken bredas vingarna ut igen och vinden fångar upp henne. Hon har siktat in sig på en stor sten. Snart får tassarna fäste på underlaget och vinden leker i den mjuka vargpälsen. Öronen klipper till på huvudet och den tillsynes blinda blicken studerar området omkring henne.

Men denna tik är allt annat än blind. Hennes ögon är lika silverskimrande som hennes rasnamn. En vit pupill kan skymtar i den silvriga irisens mitt. Tiken ruskar lätt på huvudet och tar ett smidigt skutt från stenen hon stått på till en annan sten alldeles i närheten. Skuttet är elegant och precist. Hon landar säkert och ler glatt. En lätt suck efter att hon har andats in den friska höstluften. Det är en härlig dag.

Vinden drar mjukt i pälsen och den längre mankammen och luggen. Vinden för även med sig ett knippe dofter för varje svep. Nosen separerar enkelt alla dofter. Då uppfattar hon lättare doften av varg. Tiken blir nyfiken och ser sig omkring.

En tung suck lämnade honom.
Det här började bli tråkigt, och rastlösheten nafsade honom i hasorna.
Hanen höjde nosen upp en aning och blickade samtidigt ner på marken.
Han såg fundersamt på mönstret i stenen.

Plötsligt spetsades hans öron, han sänkte inte huvudet utan vände bara kvickt upp smaragdögonen.
En flygande gestalt tog mark en bit bort.
Han lade huvudet lite på sned.
"Who are you?"
Hans smått raspiga röst fyllde den kalla morgonluften, och en tanig kråka lyfte och flög iväg med ett kraxande läte.


(Rätt kort, men ska sova snart... Ursäkta<3)

Nirvana, som är tikens namn, hoppas smidigt ner från stenen och tassarna tar mark i det mjuka gräset och med spetsade öron börjar hon röra sig i riktning mot doften av varg. Man skulle inte kunna kalla Nirvana för översocial. Men det är ändå roligt med sällskap till och från. Någon att samtala med en stund kanske stifta någon form av bekantskap. Så länge främlingen inte visar sig vara aggressivt lagd. Nirvana är ingen tik som njuter av stridens hetta och smaken av blod. Hon vill inte slåss. Vill inte åsamka någon annan smärta på något sätt. Hon vill att alla ska leva i harmoni med varandra. Men hon vet att det är en omöjlig dröm. För så länge det finns skiljda åsikter vart man än vänder sig så kommer det alltid att finnas gruff och gräl. Snart får hon syn på en brun hane en bit bort. Nirvana spetsar öronen och går sakta närmare. Hon stannar snart. På behörigt avstånd från hanen. Hon är alltid noga med att inte komma för nära. En del gillar inte det. Hon ler lite lätt.
"Good day". Hälsar hon sedan. Hennes röst är mild och mjuk. Kan liknas med flytande silver på något udda sätt. En vacker röst i alla fall.

[Talar han engelska? Då får Nirvana göra det här med. ^^]

Han lade huvudet på sned när hon svarade.
Hon lät så... snäll.
Han rynkade pannan, sänkte huvudet och tog ett par steg i hennes riktning innan han satte sig ner på ett stenblock.
Där betraktade han henne med sina gröna ögon.

"You did not answer my question, milady."
Han drog på munnen.
Svansen svepte bakom honom.
"I'm Aro." tillade han sedan.

Vinden drog över stenslätten och fick det att susa i håligheterna i en stor sten.
Honan var ljus och hade en vacker röst, och hon morrade inte när hon såg honom.
En skapligt bra början, bättre fick man leta länge efter.
Han höjde ett ögonbryn men log ändå prövande medan han inväntade hennes svar.

"What question?" Frågar hon lite lätt och lägger huvudet på sne. Hon hade inte märkt att hanen talat till henne sedan hon funnit honom.

(Trodde han snackade med kråkan. x3 Och Nirvana var alldeles för långt bort förut för att han skulle ha sett henne då. :P)

Hon skjuter snabbt undan den och ler lätt när hanen presenterar sig. Hon nickar lätt för att bekräfta att hon hört honom.
"I'm Nirvana". Presenterar hon sig och sveper lugnt med svansen. Nirvana uppskattar sällskap. Men om andra är aggressiva mot henne så tar hon sig helst snabbt därifrån. Hon är inte den som skulle vilja slåss mot andra. Att spilla varandras blod ser hon ingen mening i. Men hon är heller inte den som försöker tvinga på andra sin syn på saker. Hon vet att det inte är lönt någonting alls. Så för att förhindra något onödigt bråk så tar hon sig helst därifrån. Hon har heller inte lätt att lita på andra. Hon vet hur världen ser ut. Hon har sett ondska även om den inte varit riktad mot henne själv. Hon vet att alla bär mörker i sina hjärtan. Hon själv är inget undantag. Man väljer själv hur man vill leva sitt liv. Denna hane verkar dock inte vara hotfull. Inte ännu i alla fall. Alla kan vända på en femma och visa sig aggressiva. Men fram till det skadar det inte att lära känna varandra.

[Jag avslutar det här rollet nu. :) De kan träffas igen senare om du vill. ^^ Behöver göra lite plats i min tidslinje just nu. ^^]

OFF: Det är heöt lugnt för min del :3 Förresten har han blivit vit nu xD Vinterpäls ftw<3)