Försiktigt klev hon steg för steg uppe på grenen. Marken nedanför var full med växter, att hitta en stig var helt omöjligt, och främmande djur hon aldrig tidigare sett levde där nere. Den medelstora fjortonåringen såg sig noga vad hon gick, rädd för att ramla ner från den tjocka grenen. Hon var en eldröd tik, med mycket päls och små tassar. Hennes ena öra var söndertrasat i toppen och tre järnringar var piercade i det örat.
Hennes gula ögon följde en liten, liten fågel med blicken. Fågeln var i en massa starka färger, och lika liten som hennes tass. Vingarna slog snabbt, svåra att uttyda i den hastigheten, och den flög fram mot henne. Hon log mot den, glatt, och den kvittrade lika lyckligt. Lika snabbt som vingarna slog var den borta igen. Förvirrat såg sig Nellaahh omkring, letandes efter fågeln men den var borta. Hon ryckte på axlarna, fortsatte gå. Grenen var bred, någon meter över marken och inte särskilt hal, men infernon gled hela tiden med sina små tassar.

Försiktigt fortsatte hon framåt, hade inget riktigt mål med sin lilla utflykt. Den lilla fågeln kom glatt tillbaka, lika kvittrande och lycklig som förut. Nellaahh formade läpparna till ett litet 'o' och blåste ut, en liten eldstråle sköt ut som om hon vore en drake. Fågeln hann inte reagera innan den flamberades. Glatt fortsatte hon, hade ingen aning om varför hon dödat fågeln. För att den lämnade henne några minuter kanske?
Hon klättrade lite högre upp, kämpade med att komma upp. Hon halkade lite med sina korta klor, men upp kom hon. Skogen var exotisk, varm, fuktig och full med färg. Gigantiska blommor växte här och var i alla regnbågens färger och träden hade en stark grön färg som på något sätt ändå var lite mörk.

[ Pax till X 8D ]

De brandorangea ögonen var fixerade vid den lilla varelsen som befann sig en liten bit ifrån resten av sin familj. De långa öronen på den rörde sig hela tiden vaksamt åt olika håll, och då och då ställde den sig upp och såg sig omkring.
Men X stod stilla där han var, noga med att inte göra ett ljud ifrån sig. Så tog han ett stort språng rakt ut ur busken och borrade in tänderna i det lilla hjälplösa djuret. Resten av hararna försvann med det samma ut i växtligheten. Han borrade in tänderna i sitt byte ännu lite till och ruskade sedan om det med en våldsam kraft.
Sedan så försvann han ljudlöst i tomma intet och lämnade efter sig en stickande svavellukt och dök upp tjugo meter längre fram, uppe på en stor sten. Han lade sig till rätta där uppe och började nöjt äta av sin måltid. Han hade ätit upp nästan hela när han kände doften av en annan varg. Öronen spetsades på honom och han satte sig upp med höjt huvud. Han såg sig omkring, men kunde inte se någon.
Först så tänkte han inte bry sig om vem det var som var i närheten, men sedan kunde han inte låta bli att känna en viss nyfikenhet över vem det kunde vara. Så han hoppade ner från stenen och började gå i den riktning som vinden hade fört doften ifrån.

Hon lyfte huvudet, sniffade i luften. Skogen var full med lukter hon aldrig känt innan, visserligen flera vanliga också. Men en svag, svag svaveldoft doftade i närheten, hon fnös lite åt den. Det stack en aning i näsan. Men det var inte svaveldoften som fick henne att försöka uttyda dofterna i skogen, utan en doft hon lätt kände igen. Varg. Hon stannade, doften blev starkare som om denna främling kom närmare. Ljudlöst tassade hon åt hållet doften av varg kom ifrån, försökte röra sig så tyst det gick. Nere på marken gick en ungefär lika stor varg, blågrå med en utterlik svans. Hon lutade sig nyfiket från grenen, tog ett steg framåt så hon stod lutad från grenen. Hon märkte först när tassarna började glida neråt, och när hon märkte det var det för sent. Med ett litet 'uff' landade hon på marken, rakt framför främlingen. Marken runt henne sveddes lite när hon dunsade emot den. Generat såg hon in i vargens orange ögon.
"Ojdå, förlåt!" försökte hon ursäkta sig, med huvudet på sned och ett litet leende spelande på läpparna, generat. "Ehm.. mumlade hon, "Jag är Nellaahh. Och du är..?" sa hon uppmanande åt den kargliknande hanen.

[Haha, jag kände för att skämma ut henne lite inför honom xD Jag hade först tänkt låta henne landa på honom, men tyckte det skulle vara att skämma ut henne för mycket xD

När en ung varghona plötsligt kom farandes uppifrån och landade med en duns på marken framför honom så hoppade X först förskräckt tillbaka. Han blängde smått irriterat på henne och klippte med öronen.
"Klarar man inte av att hålla sig kvar på högre höjder så bör man inte bege sig upp till dem." fnös han kort. När honan sedan presenterade sig så tinade han upp lite, men bara lite. Han hade aldrig gillat sättet som honan presenterade sig på. För honom så var det en stor skillnad på vem man var och vad man hette. Vilket gav X något litet föraktfullt i blicken, men han kommenterade inget. Istället så valde han att svara på honans fråga, trots att den var felsagd.
"Mitt namn är X." svarade han kyligt.

[ hahaha bara gulligt ^^ ]

Hon hukade sig generat när han talade först. Hon var ingen duktig klättrare, men det var fortfarande kul att vandra uppe på de tjocka grenarna. När han sade sitt namn höjde hon huvudet, höjde ögonbrynen.
"X? Låter mer som ett kodnamn för en spion," skrattade hon lätt och ljust. Namnet lät inte som ett vanligt vargnamn, det lät verkligen som om han inte ville avslöja sitt sanna namn. Kanske var bara ett kodnamn, kanske var det hans riktiga.
Hon lade huvudet på sned, funderade. Främlingens kyliga röst kändes ganska obehaglig, troligen ville denne X inte att hon skulle vara där. Men hon ville veta mer, och gav sig inte i första laget.
"Vad gör du i dessa skogar då, Mister X?" Det lilla mister var mest för att själv känna att det var ett namn hon uttalade, ingen bokstav.



[Haha, jag var bara tvungen att ha med Mr X ^^ Tycker det låter som... ETT SPIONNAMN! 8D]

Han blängde smått på henne.
"Spion eller inte så är X fortfarande mitt riktiga namn." svarade han kort. Han ögon smalnade av lite vid hennes skratt, även om det kanske inte var menat som ett hån.
"Jag ser mig omkring lite bara." svarade han sedan på hennes fråga. "Vad gör du själv här?"


[ haha tyckte bara det är fräckt med Mr X 8D Sorry för det kortaste inlägget någonsin, men har vart lite off och lite segt att komma igång med rollandet igen xD ]

Hon fnös åt hanens småtjuriga uppförande. Lite irriterad blev hon, men orkade inte påpeka det. Med ett litet leende försökte hon muntra upp sig själv.
"Jag är en sådan där varg som gillar att vandra runt, har inget annat att göra för den delen. Dessutom är det kul att se nya, ovanliga platser och att träffa nya, ovanliga vargar. Vissa är väl mer intressanta än andra, men fortfarande." Hon log åt det hon nyss sagt. Vissa vargar var så unika att hon lade dem på minnet för alltid, medan andra bara suddades ut i en rad med liknande. Denna kargblandras verkade vara ganska unik, inte bara i sitt utseende. Kanske inte unik på det sättet hon själv uppskattade, men hon hade fortfarande inte mött någon som honom.
"Den här skogen skiljer sig från de mesta andra platser i landet, tycker du inte? Den är så färgstark på något sätt, så grön. Och vegetationen är mycket större än någon annan plats jag har varit på i alla fall."
Hon visste inte vad hon skulle ha sagt, så hon tog ett vanligt kallpratssamtalsämne. Kanske inte det mest intressanta man kunde tala om, men det brukade vara ett bra sätt att väcka upp ett samtal. Kanske denne hane inte ville tala med henne, och det var därför han verkade så kyligt tjurig? Om han inte ville tala fick han ta och säga det, hon ville ha ett samtal, om det var med honom eller inte spelade ingen roll. Det fanns många andra vargar i landet, kanske inte inom de närmsta kilometerna, men de fanns nånstans.

[Gör inget om det blir kort, ett svar för mig att svara på är det ju fortfarande xD<3]

[Ska vi ta och avsluta det här rollet? Det har stått still i typ tre månader nu...]

Sorry, men tar och kallar det här rollet för TVÅNGSAVSLUTAT nu. Säg bara till om du vill att de ska mötas igen sen<3