Xejja hade obehindrat tagit sig från Kaiwoods gräns till Döda skogens gräns vid Eldskogen, under loppet om några ynka dagar utan särskilt mycket vila. Det var på tiden att hon lämnade Kaiwood. Hon hade stannat där mycket länge, vilket var okaraktäristiskt av henne. Xejja hade inte ens tyckt om Kaiwood. Det var bara tack vare de hon träffat på sin väg in och sedan bort därifrån, som hon stannat lite för länge. Inget hade annars hållit henne kvar, att döma av hennes snabba framfart genom Kaiwoods utkanter och Eldskogen i in helhet. Hon hade nu återhämtat sig någorlunda efter en natts vila och ett mål hare. Xejjas ben värkte men hon var äntligen klar i huvudet. Eldskogen lockade inte heller. Även om det här strilade ner ljus som gav henne energi hela vägen genom solens timmar. Xejja hade inte mött någon på sin färd, vilket kändes konstigt. Hon hade ett underskott på den sortens energi som kommer av att socialisera. Förhoppningsvis hade inte hela vandringen dömt henne till ensamhet. Hon började närma sig Döda skogen vilket märktes någorlunda när landskapet förändrades något, särskilt en bit bort.

[Nagini]

De hade lämnad reviret och rört sig mot Eldskogen. De där Det Mörka ville komma ur dimman en stund. Den svarta tunga tiken hade lyssnat och de hade styrt stegen mot Eldskogen. Vem som styr är svårt att avgöra. Förmodligen ville de båda bort en stund. Bort från träning och plikter och bara vara en stund.

Någon är i närheten. Doften av varg slår mot den känsliga nosen. Den svarta tiken stannar upp. Öronen spetsas på huvudet och nosen vädrar i luften. En främling.
Intressant Den svarta kroppen sätts i rörelse. Snart får se syn på den fläckiga gestalten längre fram. De gör halt. Står stilla och den blodröda blicken studerar främlingen.

[Derp. Men kursivt är bara tankarna som Nagini och Mörkret delar. Hon är även mörkervarg och är man i hennes närhet kan man få obehagskänslor. Det får du rolla hur du vill. :'P]

Xejja uppfattade figur i ögonvrån som hon inte noterat något om. Hon stannade upp. Sedan nickade hon för sig själv. Hon kände solen i ryggen och säkerhetskänslan spred sig genom henne. Typen där framme såg inte jätteinbjudande ut. Xejja bannade sig själv i att ha dömt efter utseende. Känslan slog helt runt. Känslan blev positiv. Inte inbjudande? Pfft. Xejja skuttade i riktningen. Om inte annat så sprang hon snabbare än de allra flesta samtidigt som hon kunde försvara sig med kraftyttringar. Det var kanske lite oroväckande att skepnaden, som nu fanns rakt framför, inte visade upp något särskilt kroppsspråk. Xejja ville inte anta att humöret hos denna skulle slå om till något mycket negativt. Hon höll humöret högt och huvudet lika så. Hon plirade mot främlingen genom sin skelettmask. De röda ögonen studerade henne, de lyste mot det svarta. Fascinerande. Inte unikt, men alltjämt intressant.
  "Wow. Hälsad", sade hon när hon väl stod nära, men på behörigt avstånd. "Och hur står det till?"
  Xejja fnissade mycket kort och snarare symboliskt. Hon anade sedan fler dofter än främlingens, runtomkring denna. Kunde det vara så att tiken där tillhörde en flock? Xejja ville inte råka på någon flock, men hon backade inte. Hon tappade inte modet.
  "Första jag har råkat på, på flera dagar", kommenterade Xejja muntert och hennes bruna ögon var nyfikna.
  Xejja studerade den främmande vargen. Det var något olustigt som höljde tiken. Något som inte skrämde Xejja, men som fick henne att hålla garden högre än med de flesta. Vaksamt men samtidigt tillmötesgående nickade hon efter att hon synat främlingen färdigt.

Främlingens skuttande i deras riktning får det Mörka att båda inom den svarta tiken. Utåt står hon stilla och bara studerar främlingen. Det verkar som att de har mött på en sådan där löjligt positiv och glad varg. Av skuttandet att döma.

Wow. Hälsad. Och hur står det till?
En sådan där pratglad varg. Kanske extra pratglad efter att ha varit ensam en längre tid. Om man ska gå efter vad den fläckiga främlingen berättar.
"Jag kan väl inte klaga". Svarar hon bara likgiltigt och studerar oblygt främlingen från topp till tå, med blicken.
"Varför har du den där?" Frågar hon och nickar åt skallmasken som främlingen bär.
Löjligt. Det Mörka är redan uttråkad av det här mötet. Har de inget att vinna på det så är det av ringa intresse.

Xejja synade främlingen. Verkligen ingen solstråle, denna heller. Mörk och med röda ögon. Xejja borde inte döma denna efter håren, men hon såg ju inte ut att vara material för att bli Xejjas bästa vän. Hon kunde inte klaga. Xejja såg sig omkring utan att vända på huvudet, vilket var mycket svårt eftersom att hjälmen begränsade synfältet. Hon kunde se främlingen i alla fall. Det var huvudsaken. Ingen följdfråga i stil med Xejjas kom, vilket var helt och hållet OK. Den mörka frågade istället varför Xejja hade masken på sig. Hon hummade till svar.
  "Min syster bar den först", sade Xejja.
  Det blev fel. Det målade inte upp den rätta bilden, men Xejja hade svårt att förklara detta, denna gång.
  "Åh, du, jag plockade egentligen bara isär hennes skalle."
  Hennes uppsyn var oberörd, vilket var hemskt nära sanningen. Xejja saknade sin syster lite grand. Hon hade gärna haft en färdkamrat, men systern hade inte dugt i det tillstånd Xejja funnit henne i. Xejja suckade. 
  "Vad är du för en?" frågade Xejja. "Vad heter du och vad hade du för dig innan ... det här?"
  Hon kunde inte säga att den främmande vargen fick henne att vilja stanna mer än en kortare stund. Fast å andra sidan hade mötet just börjat.


[Edit (2017-12-04): Avslutar rollet så att Xejja kan röra på sig!]