Numoorislätten var ganska vacker. Det var nog därför Rosie Q fortfarande var kvar. Han hade tänkt röra på sig flera gånger. Men innan han lämnat området hade han gått tillbaka till Numoorislättens hjärta. Rosie Q fann den idyllisk. Mycket trevlig. Vägen till Silverpile genom Ken-Yak var lång, och han visste inte exakt hur han skulle hitta. Anledningen till att resan kändes så lång var att han över huvud taget inte kände något av de där områdena. Så även om han nästan varit borta vid gränsen till Ken-Yak så hade han tills vidare gått tillbaka för att lagra energi på något sätt. Samla mod.
  Rosie Q hade vilat lite grand, och nu var han i full färd med att leta sork. Sorglöst sprang han omkring tills han fick upp ett bra spår. Det gick en stund innan man fick se honom i aktion. Snart nog stod han och grävde i ett hål efter en gnagare som just slunkit ner i. Han var snabb med att dra upp den igen, och snabbare på att ta hand om den sprattlande sorken. En sork skulle vara nog för att mätta honom ett tag framöver.

[Fabrali]

Fabtali hade vandrat planlöst genom Numoori, han hade inte riktigt nånstans att ta vägen sen han föll från himlen och det var et bra tag sen, hans kryp hade sedan länge dött och bytits ut mot nya lysande prickar som befolkade hans päls.
Han hade ingen aning om vad platsen han nu befann sig på hette, men den var väl relativt fin även om han sjäv föredrog träd och andra saker man kunde klättra i och teleportera sig upp längre upp i.
Han sniffade lite på marken och kände doften av en annan varg och självsäker, eller dumdristig som han var rusade han efter källan till doften trots att han blev tillsagd att nte göra det av några av hans små ljusprickar, för andra vargar så lät det inget dock, han hade en psykisk länk med de små krypen och de kunde därför samtala med varandra.
Snart kom han fram till en liten krabat som verkade vara i full fart med att döda ett litet djur och han fnittrade lätt och såg på den lilla filuren som var något mindre än han själv, den hade vingar som en insekt och stora ögon men en vargs kropp och ben samt huvud, han fnittrade lite igen och valde att samtala.
"Vad är du, ett enormt kryp eller en liten varg?"
Frågade han med ett litet skratt

Sorken hade kämpat sin sista strid. Kroppen låg lealös med nacken bruten och Rosie Q såg upp när någon hastigt närmade sig honom. Det var inte en jättestor främling, men en varg större än han själv. Det var inget som bekom honom. Att han fått sällskap, inte att sällskapet var större än honom för större var i princip alla. Ljus omgav figuren och Rosie Q såg förundrat på skepnaden som snart stannat en liten bit bort. Tassen vilade på den döda sorken men blicken vilade på artfränden. De små ljusprickarna verkade vara eldflugor. Kanske. Vad visste Rosie Q om något egentligen. Lite vetskap här och där, om ditten och datten. Främlingen tilltalade honom, frågade om han var en insekt eller en varg. Det var en fråga som han indirekt fått förr, men inte formulerad sådär.
  "Åh!" sade Rosie Q och tänkte efter. "Vad helst du vill!"
  Rosie Q föreföll sig vara glad. Hans mimik var glad. Tillmötesgående när han vred på sig så att han stod med nosen riktad mot främlingen. 
  "Vad är du för någon då?" frågade han och valde sedan att presentera sig. "Rosie Q till din tjänst."
  Han lade huvudet på sned med ett leende.

Främlingen berättade att han kunde vara vadhelst Fabrali ville att han skulle vara och han hummade tyst en sund när han försökte komma på vad han ville att den lille faktiskt var, en varg eller ett kryp.
Han flinade brett när han valde att svara.
"Du är ett Vargkryp, i precis lagom storlek"
Fnittrade han och rörde sig närmre för att dra in doften av den andre, mindre.
Denne frågade honom vem han själv var och introducerade sig sedan.
"Jag heter Fabrali och jag kom från stjärnorna!"
Sade han med en viss stolthet i bröstet som lyste lika klart som de små prickarna som rörde sig längsmed hans päls

Ett vargkryp. Rosie Q nickade. Varför inte. Lagom storlek. Det hade Rosie Q aldrig förr hört någon säga. Han nickade igen, ivrigare. Sedan kom hanen, som snart presenterade sig som Fabrali, närmare. Fabrali hade ett underligt namn men det klingade väldigt unikt och fint i Rosies öron. Han kom från stjärnorna, sade han. Rosie Q rynkade pannan förbryllat. Sedan sprack hans ansikte upp i ett leende.
  "Gjorde du?!" frågade Rosie Q roat och mycket intresserat. "Gjorde det inte ont att landa?"
  Rosie Q hummade lågmält. 
  "Själv heter jag Rosie Q!" sade han upphetsat. "Jag kommer inte från stjärnorna, så jag har inte någon sådan rolig historia att berätta. Men jag kommer från ett annat ställe istället! Ett magiskt land med gyllene vattenfall, pastelligt lila, blå, rosa och gröna moln, sprakande och gnistrande regnbågs blommor och allt sånt. Och vildhästar med horn. Eller, ja, jag minns ju inte så mycket, så jag ska väl inte säga så jättemycket. Men älvor och älvstoff fanns det mycket av vill jag minnas. Mycket trevliga saker. Förutom förlamande älvsand, det är inte jättejättetrevligt ju..."
  Han rynkade pannan igen och började själv misstro sin historia. Den hade kommit så spontant. Så den måste ju vara sann. Fast samtidigt lät det lite för bra.
  "Har du någon gång smakat regnbåge?" frågade Rosie Q för att byta ämne något med ett vänligt leende.

Den lille krypliknande vargen verkade ivrig och Fabrali fnissade litet, denne påminde honom om han själv på vissa plan, han frågade Fabrali om det inte gjort ont att landa och han log vänligt, han mindes hur han fallit för att krascha på en vargs rumpa vars namn han inte riktigt kunde minnas för tillfället.
"Jo det var inte direkt det trevligaste jag varit med om, kan jag inte säga, men jag landade mjukare på en vargs rumpa"
Den lille krabaten introducerade sig, igen som Rosie Q upphetsat och Fabrali fnissade litet.
"Du sade det redan"
Efter det började den starkt färgade vargen berätta en otrolig historia om sitt förflutna och Fabrali nickade upphetsat, det fanns ingen anledning för honom att inte tro den andra vargen och när denne kom tilll förlamande älvsand så grimaserade han litet för att visa att han var med i berättelsen.
Han blev frågad om han ätit regnbåge någon gång och han skakade på huvudet med en sorts upphetsning som annars var reserverad till små barn.
"Nej det kan jag inte säga att jag haft lyckan att göra... eller olyckan, om det är äckligt, hur skulle det smaka?"

Det var tydligen inte så smärtsamt att falla från himlen för honom, bra det. Mer smärtsamt för någon annan, verkade det som. Lite smärtsamt för honom, men mest för den andre. Rosie Q nickade ivrigt. Sedan sade Fabrali att han redan sagt det, något, tidigare.
  "Åh, jaha!" sade Rosie förvirrat.
  Han hade sagt något konstigt igen. Han hade inget minne av att ha presenterat sig förut, vilket troligen berodde på att han var så tankspridd. Sedan kom den slumpmässigt valda frågan okm regnbågar och Rosie Q såg alert på Fabrali som förklarade att han inte hade gjort det. Fabrali sade att det kanske var äckligt, men att Rosie Q kanske visste på något vänster.
  "Åh, det vet jag inte", sade Rosie Q halvt i falsett i pur upphetsning över att ha stött på en individ som var nästan lika underlig som han själv. "Men det ska jag nog allt ta reda på."
  Han tänkte efter. Lugnade ner sig ett par hekto.
  "Jag har ju aldrig riktigt sett slutet på en regnbåge", funderade Rosie Q högt. "Har du? Undrar hur den luktar... Som någon sorts blomma kanske?"