"Gå och utforska eller något bara ni håller er ifrån mig, jag står inte ut!" 
Så hade deras mor sagt när hon kört iväg valpskaran från deras tillfälliga hem. Förvisso hårda ord, men Chander kände sig ändå nöjd och belåten. Magen var äntligen full, och han hade återfått lite av den energin han ägt innan vandringen.
   I en enda stor klump svassade valparna iväg, men bredde snart ut sig lite mer när mor inte längre kunde se dem. Hecate dansade iväg för att undersöka en särskilt vacker blomma, och Lune hängde nervöst på. Chander brukade ofta känna liknande som systern, men i den här skogen kunde han omöjligen vara rädd. Den var fantastisk!

På ett av de närliggande träden växte en vit svamp. Han hade sett liknande frodas på stammar i området, men den här var en av de största. Trots att de var matchande vita, så passade de inte riktigt in i den magiska atmosfären. Det skulle väl inte göra något om man... Hm. Ett ljus tändes i de gula ögonen när en lek tog form. 
   Eftersom två av tre systrar hade försvunnit, vände han sig om mot Mika. En busig glimt fanns i ögonen.
   "Mikaaa", sa han och drog ut på hennes namn. "Vill'u leka en leeeek?"

Likgiltigt hade hon följt efter syskonen när de blivit bortsjasade av modern. Hecate hade glatt skuttat iväg för att utforska när hon fått chansen och Lune tultade efter. Mika såg efter dem en stund men kände inte för att följa efter. Hon stannade istället för att nosa på en av de glödande blommorna. Är det månen som får dem att glöda? Det var väl något sådant mor sagt. Att det är månens kraft som kan få saker att glöda. Lite avundsjukt har valpen ibland sett på sina syskon som ärvt måntatueringar som mor kallat det. Själv verkar hon inte ha fötts med något som utmärker henne. Hon är bara en i kullen. Den tysta som helst håller sig i bakgrunden.
Öronen vrider sig bak mot rösten när hon hör sitt namn dras ut på ett väldigt irriterande sätt. Trött vänder hon sig om och fäster den likgiltiga blicken på Chander. Vill'u leka en leeeek? Mika suckar tyst och sveper till en gång med svansen som svar för att visa brodern att han har hennes uppmärksamhet. För en stund i alla fall. Det får verkligen vara något bra han har att komma med.

Mika svepte med svansen. Ett helklart ja. Chander såg hoppfullt glad ut, genuint exalterad inför sin planerade lek.
   "Serru svampgrejsimojsen?" Han skuttade upp för att slita loss parasitsvampen från trädet. Sedan slängde han ner den framför deras tassar. Den smakade unket i munnen. Han gjorde en grimas, men såg upp på Mika.
   "Försten till tjugo vinner!!" Med ett uppsluppet tjut gav Chander sig iväg mot närmaste träd för att samla svamp till sin egen hög.

Samla svampar? När Chander far iväg helt klart exalterad över hela idén så ser Mika efter honom. Samla svamp? Tikvalpen går fram till nästa närmaste träd och ser på svampen som växer där. Chander hade lyckats få ner dem med tänderna. Tungspetsen sticks ut mellan läpparna. Den här svampen ser allt annat än aptitlig ut. Mika öppnar ändå munnen och biter tag om svampen. Hon känner tänderna sjunka ner i vad det än är svampen är gjord av och smaken är hiskelig. Hon vrider än dock på huvudet och försöker få ner svampen från trädet.

*en stund förflyter*

Efter en stunds stretande så lyckas hon få ner halva svampen åtminstone. Det får duga. Hon går tillbaka till platsen. Hur lång tid stretade hon med den här svampen? Hon sätter sig ner på fläcken fortfarande med halva svampen i munnen och väntar på Chander.

Som en galning ilade valpen fram och tillbaka mellan träden. Ganska snart upptäckte han att ju större svamparna var, desto lättare var de att bryta av. Han övergav snart de mjöliga svamparna som vara föll ihop i munnen. Istället siktade han in sig på de knapriga - som han kallade dem - och slet enbart loss dem.
   Alldeles skummig runt munnen av ansträngning susade han fram och tillbaka. När han fått ihop ett dussintal av svamparna, stannade han upp för att se hur han låg till. Mika satt stilla och tittade på honom, med en halv svamp i munnen.
   Chander såg misstänksamt på Mika. Dolde hon en hel hög med svampar? Det kändes mycket otroligt.
   "Vaffö' sitter du ba' där?", frågade han tveksamt.

Redan vid starten var hon uttråkad av leken. Samla svamp? Mika är ingen svampsamlare. Hon sitter där stilla och väntar på brodern. Han kommer snart tillbaka. Tydligen har han själv samlat många. Bra, då vinner han. Är leken slut nu? När det gäller sådant här är Mika inte särskilt tävlingsinriktad. Fast å andra sidan så visar hon inte direkt någon sida av henne alls. Hon håller allt hemligt. Hon släpper ner svampen mellan framtassarna och svansen dunsar till en gång på marken och blir sedan stilla igen. Säg att leken är slut nu. Chander vann. Jubel och stojj. Woho!! Mika sitter tyst och stilla och den mörkblå blicken är fäst på brodern.

Mika släppte sin svamp och stirrade tyst på honom. Den entusiastiska glöden falnade. Åh, vad hon var tråkig! Upprört snärtade han med svansen. Hecate, eller till och med Lune hade säkert samlat svamp med honom! Han såg sig om efter systrarna, men visste redan att de var långt borta.
   "Meeeh", gnällde han och slokade med öronen. "Va' vill du leka'rå?"

Mika tippar huvudet på sne när Chander blir besviken på att hon inte leker med honom. Hur kan hon göra för att han ska bli glad igen? Va' vill du leka'rå? Mika tänker efter en stund, sedan reser hon på sig och ruskar smutsen ur pälsen. Hon går fram till Chander och nafsar puttar sedan på honom varefter hon går därifrån. Hon stannar upp och kastar en blick bak på brodern om han kommer med. Sedan går hon längre in bland månblommorna. Där i en glänta kryllar det av eldflugor. Det är nog en vacker syn men Mika ser bara likgiltigt och känslolöst på scenen. Sedan reser hon sig på bakbenen och snappar efter en eldfluga med munnen. Hon fångar den. När hon landar på alla fyra igen vänder hon sig mot Chander och lägger ner den nu döda eldflugan vid hans tassar. Fånga eldflugor är mycket roligare än att samla svamp.

Mika ledde honom längre in bland blommorna, till nästa glänta. Luften surrade av ljus. Chander insåg att det måste vara eldflugorna, som verkade dominera skogen. Han undrade vad Mika tänkte göra. Sedan reste sig Mika upp och snappade efter en eldfluga. Förvånat, nästan chockat såg han hur systern släppte ner den lilla döda insekten på marken.
   Chander hade inte något emot att jaga insekter, men eldflugorna... De kändes för speciella. Inte kunde de väl döda dem?
   "Men..." Valpen såg tveksamt på sin syster. Öronen låg tveksamt vinklade bakåt. "De är ju så fina..."

Fina och fina? De är insekter. Och de flyger. Och de lyser. De är perfekta måltavlor. Men Chander bara ser osäkert på henne. Mika gör helt om och galopperar bort till en stor grästuva och hon tar ett språng. När hon dyker ner i den flyger otroligt många eldflugor upp från grästuvan och hela gläntan lyses upp av deras sken. Mika reser sig och ser upp mot skådespelet. De är så många av dessa eldflugor. Att fånga några stycken skulle inte göra någon skillnad. Hon reser sig på bakbenen igen och börjar snappa efter de närmaste och rör sig så graciöst det bara går för en klumpig valp som går på bakbenen. Det skulle kunna se ut som att hon dansar med eldflugorna som hennes ljusridå.

Mika svarade inte, utan fortsatte att jaga efter eldflugorna. En hel drös lämnade en liten grästuva. Så många! Gläntan badade i ljuset de tillsammans frambringade. Det skulle väl inte skada... De var ju så många. Att valparna fångade några kunde knappast göra någon skillnad i populationen. 
   Försiktigt snappade han efter en fluga. Den flög undan, och han försökte igen, denna gången med mer inlevelse. Och igen. Och igen. Snart var även Chander inne i leken.

Chander nappade än dock på leken när han fick se hur många eldflugorna faktiskt var. Det var precis Mika's mål med det hela. Hon lyckas fånga någon eldfluga till men de flesta hinner väja för henne käftar. Hon stannar till mitt i leken och ser på Chander som försöker fånga någon eldfluga utav alla som flyger omkring honom. Han ser roligt ut. Ett fniss undslipper den lilla tiken innan hon tar ett skutt mot brodern och försöker hjälpa honom att fånga eldflugorna som dansar i luften omkring dem.

Det visade sig att Chander var ganska duktig på att balansera på två ben. Han behövde inte gå ner för att fånga balansen lika ofta som systern. Istället vinglade han runt och bet efter insekterna. Mika kom för att hjälpa honom, men tillsammans verkade de snarare skrämma bort eldflugorna än att fånga dem. Det hindrade dock inte valpen från att försöka.
   Chander började ta små skutt för att komma ännu längre upp i luften. Hade han inte sett fånig ut innan, så såg han definitivt fånig ut nu.
   "Hur länge tror du att mamma vill att vi är borta?", frågade han. Orden blev lite ryckiga emellan snappandet. Inte heller visste han om han kunde förvänta sig ett svar.

Det är så kul att fånga eldflugorna. Snappa efter dem i hopp om att fånga dem i alla fall. Hur länge håller de på? Tiden spelar ingen roll. Men Chander öppnar munnen och det roliga är slut. Mika stannar upp och därefter sätter hon sig ner. Den mörkblå blicken vilar på Chander. Svansen slår till en gång i marken och blir sedan stilla. Sedan reser hon sig upp igen och börjar gå därifrån. Vill mor att de kommer tillbaka borde hon väl ropa på dem eller åtminstone leta efter dem och banna dem för att de varit borta för länge. Vilket som är det inget som Mika oroar sig för.

Ånej. Han borde nog inte ha sagt det där. Ett litet, besviket gläfs lämnade hanvalpen när Mika stannar upp, sätter sig ner för att sedan dra sig därifrån.
   "Vänta!", ropade han och skyndade efter. Han bara frågade ju! Det var inte meningen att avsluta leken. Ändå verkade det vara över. Med systerns ryggtavla i sikte travade han fram.

[Kan avsluta här om du vill (:]