Hanen andades in den varma höstluften. Gräset hade ändrat färg en liten aning, hade inte samma klargröna färg längre. Längre fram fanns en liten damm, klar och ren. Flera djur, de flesta hjortar, drack av den fiska vattnet, fåglarna badade lite och kvittrade lyckligt. Hela slätten var glad, trevlig.
Kage, som hanen hette, gick med avslappnade steg framåt, luften runt honom var lite mörkare av skuggorna och en aning kyligare. Inte märkvärdigt svalare, bara någon grad. Runt honom smög sig tunna skuggor omkring, höll sig tätt mot honom. Han styrde sina steg så han ofta hamnade under något av trädens skuggor, och man såg hur skuggan som alltid följde honom blev starkare och mörkare.
Solen lyste, några få, fluffiga moln flög omkring på himlen. När solen gick i moln då och då kunde han inte låta bli att le en aning.
Hanen var mycket stor, kolsvart och vingbeklädd. Han hade stora, tunga tassar som dunkade i marken när han gick, samma takt hela tiden. Han hade ingen anledning att varken öka eller minska.
När han närmade sig dammen, småtörstig efter någon dag utan vatten, lyfte en av hjortarna på huvudet. De stora, chockade ögonen såg förskräckt på honom och gav till ett litet ljud. De andra lyfte på huvudet, sökte faran och såg på honom. Bara någon sekund senare ryckte de till och galopperade de därifrån skrämt. Kage bara fnös, han hade ändå inte tänkt skada någon av dem. Just nu, i alla fall.
Han drack det kalla vattnet, glad över att den kylde ner honom lite. Hans öron var vridna så de hörde åt alla håll, ett åt varje sida, men vinden var stark och gjorde det ganska svårt att höra längre bort.

[Pax till Malvado :)]

Malvado hade avbrutit sin tilldelade uppgift i Qu för tillfället för att göra något annat, något som kanske skulle vara roligare än det han egentligen skulle göra nu. Han gick med hukad ställning och spetsade öron, han ville inte råka stöta på Mivria eller någon annan i Qu som skulle undra varför han inte gjorde det han blivit tillsagd.
Men så fort han hade kommit utanför revirets gränser så sträckte han på sig och satte av i snabbare fart.
I samma stund som ett gäng hjortar galopperar förbi en bit bort så känner han lukten av en annan varg, inte så värst långt bort från var han själv befann sig.
Men spetsade öron och med smått spända muskler så går han vidare, i riktning mot doften och vargen. Hjortarna är borta, men istället så skuttar en hare förbi. Han slickar sig runt munnen, även om han inte är hungrig så skulle en hare inte sitta fel. Han ruskar på huvudet och går vidare, och funderar på om han ska ta med sig något litet byte hem till reviret sedan.
Vid en damm så får han syn på vargen, en bevingad varg dessutom. Senast han såg en sådan var nog Azazel hemma på Devils revir. När det gick upp för honom att han hade tänkt på det reviret som hemma så skar det hjärtat på honom, men han skakade bort känslan så gott han kunde.
Istället så traskade han fram en bit och höjde huvudet.
"God dag."

Shikage hörde stegen av en annan varg bakom sig, men vände sig inte om när främlingen närmade sig. Han lyfte huvudet först när vargen talade, såg på honom snabbt och nickade svagt åt denne mörka varg.
"Väl mött, främling," hälsade han, med en röst som inte passade in på den unga varg han var. Rösten var mörk, lät erfaren och hade en neutral ton som inte gick att tolka som någon känsla. Han var stolt över sin lite äldre röst, den gjorde hans sanna ålder mer mystisk, och avslöjade inte heller att han dolde en vanlig unghannes känslor inom sig.
Sanningen var, att denna ganska stora varg var motsatsen till den han låtsades vara. Bakom den skuggiga fasaden fanns en varg som precis vacklat över gränsen från valp till vuxen, en ganska osäker individ som dolde en massa känslor. Han kämpade hela tiden med att försöka uppfattas äldre, mognare och kyligare än han var, och misslyckades hela tiden.
Han funderade någon sekund om han skulle ignorera vargen och fortsätta dricka eller inleda ett samtal, han var i själen ganska social och vänlig, men ville inte visa sina känslor av ren ytlighet. Och varför skulle man uppfattas som en omogen valp när man kunde vara en stor, känslokall varg?
Han tog mod till sig, livet blev trots allt mer intressant när man mötte andra, och fortsatte tala med de vanliga ritualerna när man mötte en annan varg, man hälsade och frågade därefter om namnet.
"Jag är Shikage av ingen flock, men de flesta säger bara Kage." Han smålog lite, ett misstag enligt honom, då den lilla känslorörelsen visade hur ungt hans ansikte var. Kanske arton år inte var särskilt ungt, men jämfört med de flesta vargar han stött på var det väldigt ungt. Han fortsatte. "Och du, främling? Får man be om ditt namn?"

Malvado granskade hanen, som, lite mot hans förvåning, faktiskt var artig. Vad som förvånade honom ännu mer var att hans röst inte riktigt passade honom. Han såg att vara mycket yngre ut än Mal, men hans röst lät väldigt mogen, vilket gav Mal ett smått förvånat uttryck.
"Trevligt att råkas, Kage" svarade han stilla. "Mitt namn är Malvado," han tvekade lite. "...medlem i Qu."
Han visste inte om hanen skulle förstå att han faktiskt tillhörde rasen mörkervarg, det var det få som kunde se nu för tiden. I och med att åren hade gått för honom i Numoori så hade han blivit mycket hövligare och trevligare utåt sett än vad han var i början när han kom till Numoori. Men nog låg ondskan där inom honom, precis under ytan av ett vänligt ansikte. Det spelade ingen roll om han hade levt med Qu, som han gör nu, eller om han hade levt kvar i Devils. Han var i grund och botten ond, även om han hade sina ärligt goda sidor.

Han kunde inte låta bli att höja ett ögonbryn, denne Malvado verkade inte vara den typiska Qu-vargen, men man kunde inte döma vargen efter håren. Hanen var ju artig, hade inte visat några tecken på fientlighet alls. Kanske han bara var född med ett utseende som inte stämde med resten av honom. Han nickade bara för att visa att han uppfattat det.
Han blickade ut över slätten, en grupp rådjur betade inte långt därifrån. Vattenhålet låg spegelblankt, han tog och doppade tassen i vattnet, såg bort från hanen. När han lyfte på tassen frös vattenpartiklarna till is, som små, perfekta kristaller fastsatta i hans päls. Alla kristallerna hade sitt egna unika utseende, ingen var lik den andra. De var vackra.
Han såg upp mot hanen, vågade på ett litet leende. Inget stort, det var svårt att märka, men fortfarande ett leende.
"Jag är inne på ert revir nu va?" frågade han, han visste att Qu hade sin mark på stor del av slätten. Exakta gränserna visste han inte, lite därför han frågade. "Jag kan gå, om det är det ni vill," tillade han, osäkert. Om han nu var på deras revir, gjorde han nog bäst i att lämna om de ville det. Att starta ett bråk med en flock var inte precis något han hoppades på.

Malvado studerade hanen när hans tass sänktes ner i vattnet. När de små dropparna av vatten frös till is i hanens päls på tassen så höjde han aningen förvånat på ögonbrynen, men han sade ingenting.
Så hanen hade is som kraft? Med tanke på att Mal själv bemästrade det elementet så blev han väldigt nyfiken. Men han höll sig för att säga något; han var inte bekväm med att ge ut information till vargar han aldrig mött tidigare.
Vid Kages fråga så skakade Malvado på huvudet. "Nej, du är inte inne på reviret, dock lite onödigt nära kanske. Men jag har inte i avsikt att jaga bort dig." svarade han lugnt. "Men jag är lite nyfiken på att höra vad dina avsikter är här?" tillade han sedan. Det kändes inte troligt att hanen var en spion av något slag, men man kunde ju aldrig veta. Och det var kanske bäst att vara på den säkra sidan och höra vad som lockat hanen hit.

Han ryckte på axlarna vid Malvados ord. Hans liv bestod av en lång vandring, ingen riktigt början och inget riktigt slut. Aldrig hade han haft en plats han stannade på under en längre tid, han hade högst varit på samma plats i tre dygn en gång.
"Jag vandrar bara omkring, ser var jag hamnar," förklarade han, funderade på vad han sa. Han tog varje dag för sig, vandrade lite åt något håll och såg vart som låg där. "Jag har väl ingen riktig avsikt med vart jag går, antar jag."
Isdropparna på hans tass smälte långsamt, både av solen och av värmen av huden. Han orkade inte frysa dem igen, även om han gillade vatten mer när det var fast, men ifall denne hane bara spelade trevlig och skulle försöka attackera, var det inte särskilt smart att ha is som tyngde ner foten. Visserligen skulle den lilla vikten iskristallerna gav inte sinka honom precis, men lite långsammare skulle han bli.
Han sade inget mer, hade inget att säga. Hellre hålla tyst än säga något fel, det var en av reglerna han följde. Och visst, det hade ju fungerat än så länge.



[Blir inte längre än så ^^ Vet inte vad jag ska skriva, så han vet inte vad han ska säga xD]

[ Petar upp lite här, du har inte svarat på en och en halv månad... Har du glömt bort det här rollet eller bara inte orkat? ^^' ]

[ guud vad bra att du petade upp det så jag såg det på "Latest Topics". Först så orkade jag inte svara, men sen glömde jag bort det istället xD ]

Malvado studerade Shikage kort innan han svarade.
"Akta bara så du inte vandrar in på ställen där du inte bör vara. Eller flyger in." han kastade en blick mot hanens vingar. Han kunde inte låta bli att undra hur världen såg ut uppifrån. Han vände blicken tillbaka till Kage.
"Jag är bara tvungen att fråga; hur kommer det sig att du är här, i Numoori, när du kan ta dig i princip var som helst?"

Han nickade svagt åt den äldre hannens ord. Han försökte att alltid hålla sig i utkanterna av folks revir så att han inte störde någon, men när han träffade på en främling ur en flock i närheten var det ganska vanligt att han blev osäker om han gått in på reviret eller inte.
"Jag trivs i Numoori, personerna man stöter på här är oftast mer intressanta än i de flesta andra länder." De gånger han faktiskt hälsat på någon, och inte bara hållt sig i skuggan och iaktagit.
Han hade inte varit utomlands mer än en gång, och den gången hade de vargar han stött på varit kraftlösa och utan tankar på något annat än mat, sömn och mer mat. Visserligen fanns det väl många intressanta vargar där med, om man tänkte på hur många numoorianer som hade sitt ursprung från andra länder, men majoriteten bestod av vanliga vargar.

[Det har gått fyra månader sen vi startade det här rollet, och du har inte svarat på typ två, så undrar; ska vi strunta i det här och avsluta rollet?]