[ Möte mellan mina karaktärer Rengar & Temari. Ensamroll, svara ej, tack ]

Den stengråa hanen studerade Rengar med ett förvånansvärt lugn i blicken.
"Ni är inte riktigt normal, va?"
Rengar flinade bara vid frågan. Han hade hört det så många gånger tidigare, och det gav aldrig någon effekt på honom. Denna hanen verkade dock inte ha för avsikt att vara nedlåtande, han lät mest bara... undrande.
"Definiera normal", svarade Rengar istället och lät ett högt, gällt skratt lämna honom. Han fortsatte att fnissa tills dess att hanen svarade igen.
"Det har ni en poäng i", svarade hanen tankfullt.
Rengar fnissade till igen. Han hade en poäng i mycket han sa eller gjorde, men folk verkade bara vara för trångsynta för att förstå hur perfekt han egentligen var. Inte ens denna hanen verkade vara så pass bildad att han kunde se hur strålande Rengar faktiskt var.
"Namnet är Rengar", presenterade han sig sedan och drog upp mungiporna så långt det bara gick i ett brett, tandvisande flin.
"Temari", svarade den gråe hanen, och log lite kort mot honom. Rengar förblev sedan tyst en liten stund och stod bara och studerade den andre. Temari. Av hans tecken att döma så borde han vara en Månvarg, om Rengar inte misstog sig fullständigt - vilket han sällan gjorde!
"Säg mig, Temari, vart är ni på väg? Ni verkar ganska beslutsam i era steg?" frågade Rengar sedan, nästan genuint nyfiken över att få veta svaret. Han trodde dock inte att hanen skulle ha något vidare bra svar, liksom många andra strövade han säkert bara dit benen bar honom, men han förvånade faktiskt Rengar med sitt svar. Han berättade att han var på väg mot Ötamon, ett speciellt ställe för de som härstammade från Månvargarnas släkte. Rengar hade aldrig hört om det stället innan, men tydligen låg det endast bortanför Silverpile. Med andra ord så Temari och Rengar inte alls långt ifrån. Till skillnad från Temari dock, så hade Rengar inget behov av att ta sig dit.
"Varför är ni på väg dit?" frågade han Temari.
"Jag hoppas på att min syster befinner sig där"
Rengar förvånades över att hanen så febrilt verkade söka efter sig syster. Han själv skulle aldrig komma på tanken att leta upp någon i sin familj igen, men, alla var väl olika.
"Då ska jag inte uppehålla er mer på er resa", sade Rengar sedan. "Lycka till", han ville ogärna hålla kvar Temari längre än nödvändigt, och hanen hade säkert sagt adjö snart ändå.
"Tack", svarade den grå med ett litet leende, och försvann sedan iväg bort mellan Silverpiles pilträd. Rengar själv fortsatte sin resa, vart än den nu må leda.