Den unga honan rörde sig lugnt genom det is-slott som blivit hennes hem. Hon var noggrann med att inte väsnas allt för mycket, men de långa klorna klipprade lik väl mot golvet då hon rörde sig framåt. Hon gick till matkällaren, inte för att hon var hungrig utan av helt andra avsikter. Hon var ännu för ung för att lyckas jaga själv, och det var extra svårt eftersom hon inte tilläts gå ut. Men något inom hennes drog henne mot tanken av döda djur. Hon ville se dem, hålla i dem. Utan att hon märkt det själv befann hon sig blad alla de döda kropparna, avsedda för mat. Hon frustade svagt och såg ut över sin omgivning. Mamutar var stora och otympliga, de var inget för hennes smak. Men de var också det enda som fanns att tillgå. Meme rörde sig fram emot det stora liket och såg på dess uppsvällda buk.. Hon log. Ögonen slöts, och då de öppnades var blod det första hon såg. Med uppspärrade ögon tog hon ett steg tillbaka. Framför henne låg ett uppslitet tarmsystem utslitet i ett underligt mönster. Hon drog efter andan, inte över den trans där vidriga handlingen utförts, utan för budskapet hon såg framför sig. Det här var hon tvungen att berätta, och det FORT!