Belåtet slickade sig Björk runt munnen. Den haren hon fångat var nästan uppäten. Det enda som fans kvar var dess skelett och lite kött runt dess ben. Inte ens huvudet var kvar. Den vita pälsen runt Björks mun hade färgats röd av blod.
  Hennes kamrat tittade på medans Björk började tvätta sig själv, som en katt. Valerie valde att inte kommentera hur konstigt hennes beteende var för någonstans inombords så ursäktade Valerie Björks beteende. Första gången Valerie mötte Björk så visste hon att Björk var... speciell. Björks svar och reaktioner hade varit en aning annorlunda från vanliga vargars beteende. Så Valerie lät henne va och accepterade henne. Honan var dock osäker på vad andra skulle tycka om Björk. 
  När Björk var färdig med att tvätta sig gick hon ljudlöst över till Valerie och satte sig bredvid henne. Sedan satt de så där en stund; tysta och stirrandes ut bland stammarna.

(Privat med Alfdis)

Alfdis svävade runt bland träden, hennes existens var en ganska sorglös sådan, vid liv hade hon ofta varit rädd, hon var itne den starkaste vargen, och hon hade lätt kunnat skada sig, men nu kunde ingen åsamka henne skada, och hon kände sig fri, på ett underligt, odödligt sätt.
Inget var på fullt allvar och hon fruktade intet, det fanns helt enkelt ingen anledning att frukta saker som inte kunde göra dig något. Ett ljud fångade hennes uppmärksamhet och hon flög sakta mot det, helt osynlig för blotta ögat av levande.
Snart fann hon källan, två vargar som satt bredvid varandra, hon flyttade sig närmre och lät sitt leende och vita ögon synas för de.
"Men, men men, vad har vi här då?"
Kuttrade hon förtjust mot de två vargarna, hon hade noterat skelettet och antog att de just ätit, det var givetvis något hon inte behövde, men något hon saknade ändå.
Hennes mun och ögon försvann och strax efter dök hennes huvud upp svävandes mellan de två tikarna.
"Hur smakade måltiden, om man får fråga?"
Fnittrade hon igen rörde sig framåt för att återigen kuna se på båda

Utan förvarning var de två inte ensamma längre. Utan en tredje individ valde att bjuda in sig själv och avbryta deras tystnad.
  "Men, men men, vad har vi har då?" Björks blick var fortfarande riktad framåt, liksom Valeries. De var endast parets öron som rörde på sig, liksom deras kroppar när de andades. 
  "Två vargar och en död kanin." Sa Björk simpelt, konstaterade det högt, som om främlingen var blind. Björks ton var seriös, dock känslokall. I hennes blick fanns det inget levande, inte ens pupiller. Valerie satt tyst och lät Björk tala, för stunden. Det var ovanligt att honan lät Björk tala, med hennes bristande kunskaper i sociala interaktioner så var det nästan Valeries plikt att göra så att Björk inte skaffade fler fiender till flocken. Björk hade en tendens att låta oförskämd utan att mena det. 
  "Hur smakade måltiden, om man får fråga?" Rösten kom mellan dem. Varelsen var nära. Björk satt fortfarande stilla och blickade utåt mot skogen men Valeria vände på huvudet, bara för att se ett huvud sväva. Valerie kunde inte förneka att hon var chockad av att inte se resten av vargens kropp men hon lät inte det visas utan stirrade lugnt på främlingen. 
  "Vad gör du här, främlingen? I en annan flocks revir? Är du kanske den nya medlemmen?" Valerie hade känt ,med hjälp av sina telepatiska krafter, hur Shady välkomnat två nya medlemmar. Valerie antog att det var honan framför som var en av de två. Valerie var osäker dock och var fortfarande på sin vakt.