Usch. Med avsmak betraktade den ljust, ljust blå blicken dimman som hängde likt en het andedräkt i luften en kylig morgon. Detta fenomen hade aldrig fallit honom på läppen, nej, han fann det obehagligt på något sätt. Som om kalla kårar rev fram så fort man steg in i den. Just idag var det extra påtagligt, men varför kunde Yana inte avgöra. Det störde honom, något ofantligt. Nosryggen rynkades smått som den storväxte hannen fortsatte gå i den ovanligt tysta skogen. En och en annan fågel skar den tjocka tystnaden som tycktes suga åt sig allt syre. 

Även om dimman var något som föll på ogilla-listan så kunde vargen använda det till sin fördel. Med den ljusa pälsen kunde han enkelt smälta samman med omgivningen. Han gillade ju trots allt att ha övertaget i samtliga situationer. Men det var som om luften var blöt.

[Grendel c:]

Dimman hade kommit plötsligt och så gott som utan förvarning. Det var sällan Grendel befann sig i närheten av kusten, men fenomenet som uppstått var inte naturligt, och han förbannade sin egen nyfikenhet. Trots vindar rörde det sig inte en meter. Han hade legat och studerat det länge utan att våga ge sig in i det. Vad som kunde lura på honom visste han inte och bara en dåre skulle blint ge sig in på okända marker på det viset. Men en sak var säker: oavsett vad det var för onaturlig dimma tyckte han inte om den. De blandade känslorna av att vilja springa rätt in i den och samtidigt hålla sig på ett sånt långt avstånd som möjligt gjorde honom förvirrad, en känsla han inte uppskattade allt för mycket. Till råga på allt började ögonlocken bli tunga. Han försökte halvhjärtat att kväva ytterligare en gäsp innan han gav med sig. Smidigt tog han sig högre upp i trädet och böjde vant grenar och blad till en lya. Morgonens alla ljud dämpades något. Han var egentligen inte riktigt bekväm med att sova så nära dimman men kände att han inte hade mycket att välja på. Det skulle snart bli allt för ljust för honom att se ordentligt, och tröttheten skulle göra honom till ett lättare byte. Han snurrade ett par varv innan han halv lade sig till rätta. Nästa gäsp som kom försökte han inte ens att dölja. Trött smackade han med tungan innan han sjönk in i en ytlig sömn.

[Snabb fråga! Är detta dimman från sommar-eventet eller en helt vanlig dimma? xD För om det är sommar-event behöver vi lägga till SE i titeln :D Ooooch jag väljer att behandla det som om det är sommar-events-dimman just nu xD]

[Var man tvungen? Trodde de va valfritt ^_^]
Dimman omslöt kroppen och blev nästan ett med honom. Något kändes inte riktigt rätt, men vad det var kunde Yana inte riktigt förstå. Den skarpa blicken spejade så långt det gick. Kårar började löpa längs med ryggaden, vilket inte gjorde situationen direkt bättre. Tyst stannade den annars så modiga hannen upp. Som om han väntade på att någonting skulle hända, liksom som att allt detta ledde upp till någonting alldeles-
Ljudet av en stämma fick de ljusblå ögonen att vilt spärras upp. Det var som om en röst viskat alldeles vid högra örat. Just då så var det som de senaste åren var som bortspolade och kvar fanns en liten, rädd valp. Svansen drogs reflexmässigt in mellan benen och upp mot buken. Med ens förstod han ändå vad det hela handlade om. Ataro hade berättat lite grann, om de andar som höll sig kvar. Eller var det dom? Det måste de vara. Kunde inte vara någonting annat. 
"Hallå?"
Hoppet om att det ändå, kanske, var en annan varg fick honom att morska upp sig. Kanske skulle någon svara?

Han vaknade konstant till och började ångra platsen han valt att vila för dagen. Hade det inte varit så att det började bli för ljust för honom hade han utan tvekan övervägt att ta sig längre bort från kusten och dimman. Grendel vände på sig igen och suckade djupt. De ljusa ögonen såg ut genom springorna som bladen bildat. Det fanns endast vitt att se. Ibland kunde han ana rörelser, men slog genast bort det som ett av djungelns alla djur. Det kom aldrig nära och störde honom, så han kunde inte tänka sig att det var någonting annat. Trött slöt han ögonen igen.
    "Hallå?"
En främmande röst fick hans ögon att spärras upp. Kunde rörelserna i dimman trots allt varit någon? Han tryckte sig mot den tillfälliga lyans golv.
    "Vem där?" ropade han.
Om det faktiskt var någon som var där ute ville han åtminstone veta vem det var. Han litade på sig själv och sina krafter tillräckligt mycket för att kunna ta sig ur situationen om den skulle bli farlig.

[Nej nej, det är inget tvång xD Jag trodde bara att det var det i och med att du skrev om dimma och och att den var extra påtaglig xD Kan ha missuppfattat dig i och med att eventet denna gången var dimma xD]

[Tar och avslutar det här rollet för att jag inte har sett Kangis på evigheter. Skulle du vilja fortsätta rollet sen så hojta till så ska det nog inte vara några problem c:]