De båda helveteshundarna låg och såg på medan deras pojkar härjade omkring tillsammans med de andra valparna. Det var knappt att Naira kunde kalla dem för valpar längre även om hon visste att de var långt ifrån vuxna. Det hade gått otroligt snabbt. Allt för snabbt enligt henne. Hon suckade djupt och lutade sig mot Zayev.
    "Vad?" frågade han mjukt och strök mjukt nosen mot hennes hjässa.
Naira skakade på huvudet med ett litet leende på läpparna.
    "Jag tänkte bara på hur stora pojkarna blivit. Det var gått så snabbt..."
Det kändes underligt. För inte så länge sen hade hon kunnat ha dem båda i sin famn, men nu hade de båda så gott som vuxit om henne.
    "Jag antar att jag bara saknar att ha småvalpar."
Hon såg upp mot honom. Han mötte hennes blick med höjda ögonbryn innan han vände sin egen mot de lekande valparna. När han inte svarade började hon överväga om hon sagt någonting dumt. Hon lade huvudet mellan framtassarna.
    "Glöm vad jag sa." mumlade hon tyst.
Hon kände stora labbar låsa sig om henne. Ett mjukt leende spred sig på hennes läppar och hon suckade nöjt.
    "Vi kan väl vänta ett litet tag till."
Klumpigt snodde hon runt i hans famn och såg förvånat på honom.
    "...du menar...?"
Han nickade roat åt hennes reaktion. Ett lycklig pip lämnade tiken och hon tryckte sitt ansikte mot hans. Zayev skrattade mjukt åt henne och höll henne närmare. Hon kunde höra hans hjärtslag.

[Kort och töntigt ensamroll bara för att ha lite story, vänligen svara inte~]