Slätten brede ut sig framför henne. Landets hjärta. Fåglarna kvittrar i skyn och solen skiner varmt. Så det är förmodligen mitt på dagen. En frisk vind ligger i luften. Den lilla tiken snubblar fram mot den lilla sjön. Hon är så törstig. Hon sänker huvudet och dricker i djupa klunkar. Det är gott. När hon har druckit sig otörstig så kliver hon ner i vattnet. Det har hon längtat efter. Att få tvätta av sig blodet som torkat i pälsen. Att få känna sig ren. Slippa deb tjocka bloddoften som följer henne vart hon än går. Det är kallt men det spelar ingen roll. Det känns skönt. Det piggar upp henne.

Hon försvinner under ytan. Håller andan och rör sig obehindrat i vattnet. Så bryter hon ytan och kravlar sig klumpigt upp på land igen. Hon ruskar av sig vattnet som rinner om henne. Skakar hela kroppen. Så hostar hon. Blod skvätter på gräset framför henne. Hon slickar sig om munnen och går en bit bort. Där lägger hon sig ner i gräset och börjar stryka sig och rulla över gräset. Det kliar skönt. Sen blir hon stilla. Ligger kvar där och lyssnar på ljuden omkring henne.

[PAX TILL CHISISI]

Den stekande solen sken över Chi o ångan steg från hans korta våta päls. Han såg sig omkring med sina fyra guldgula ögon och fick syn på någonting vitt vid den sjö han nyss tagit sig ett dopp i. Nyfiket tassar han tillbaka dit och håller koll på vargen på en bits avstånd till att börja med. Han tog upp nosen i luften och drog in dofterna som kom emot honom, och av att döma på dofterna från vargens håll var det en tik, en skadad tik.
Hon rörde sig relativt klumpigt, som att hon inte såg någonting, och det gjorde Chi ännu mer nyfiken. Vad kunde detta vara för en som kommit hit?
Smidigt gled han ner i vattnet som vänligt famnade om hans päls och klistrade den mot hans hud. Det enda som stack upp över vattenytan då han simmade mot tiken var hand fen liknande öron och de övre fenorna på hans två svansar. Inte förrän han närmade sig andra sidan tog han huvudet över ytan och synade tiken, som rullade och strök sig i gräset framför honom. Han klev ur vattnet och noterade blod i gräset, och att döma på hennes tillstånd var det utan tvekan hennes blod.
"Du där, är du okej?" frågade han vänligt och tittade på henne med huvudet lite på sned.

Hon var inte beredd på rösten som bröt tystnaden någonstans bakifrån. Hon lyfter huvudet från gräset och tar sig snabbt men mödosamt upp på tassarna. Hon vänder sig åt det håll rösten kommit ifrån och nosar lätt i luften.
"Jag har mått värre". Hon ler ursäktande och klipper till med öronen. Hon vill inte lasta över sina bekymmer på andra. Hon har mått värre. Men tack vare den vänlighet som Theia visade henne så känner hon sig lite bättre och lite starkare för var dag som går.
"Mitt namn är Mugen. Vem är ni?" Frågar hon och tippar huvudet lätt på sne. Hon är lite mer försiktig av sig nu. Men tron på att ser finns gott i alla finns ändå kvar. Förhoppningsvis behöver hon bara stöts på ett nattens barn en gång i livet.

[AVSLUTAR då det här rollet har stått stilla så länge]