Zey-So var osynlig, som alltid när hon färdades genom okända för henne marker. Hennes smäckra kropp och försiktiga rörelser  var exakta och korrekta, inte ett löv eller grässtrå blev störd och därför var hon i princip ljudlös, omärkbar. Hon har för länge sedan lärt sig att det svåra var att bli osynlig för örat och nosen, inte för ögat.

En ny doft av främmande levande varelse fick karginnan att stanna till och sedan korrigera sin färd. Trots sin ålder var hon fortfarande nyfiken, allt okända skulle inspekteras. Zey-So ökade farten men var trots det säker på att ställa tassarna på rätta ställen för att undvika ljud och spår. Det var inte lätt att ta sig fram genom skogen snabbt och tyst men hon var vällärd och skulle lära sina döttrar detsamma. En liten varelse stod på stigen och verkade vädra efter något. Zey-So såg till att hamna med vinden mot sig för att inte bli upptäckt. En ung varg, smäcker sådan och väldigt liten om man jämförde de två. Zey-So slappnade av något.

(Tvångsavslutat)