Tjo alla fina numoorinissar!
Nu kommer jag här igen och skriver ett förklarande inlägg om min inaktivitet. Först av allt vill jag bara be som jävla mycket om ursäkt! Jag är ärligt ledsen för att jag kommer hit, drar igång och sen bara försvinner igen och lämnar massa folk mitt i rollspel och med planer hängandes lösa osv. Ett extra förlåt till de vars valpar jag fått spela och sedan lämnat vind för våg med svåra och sega familjeroll och tidslinjer som följd!

Det flesta som känner mig här vet att jag har ett väldigt instabilt mående, det rör sig troligen om depression eller någon form utav störning som borderline eller till och med bipoläritet. Jag har varit i början av utredning i över två år som inte kommer någonstans, lägg ner och tas upp igen, skickas till en annan psykolog osv och börjar ge upp på att någonsin få veta vart felet ligger, men resultatet vet jag om. Jag funkar inte riktigt, ibland gå allt väldigt bra och ibland så är det en kamp att ta sig upp ur sängen över huvud taget. Jag kan inte riktigt få till rutiner pga detta och ja, det gör att det blir svårt att ha ett långvarigt intresse som Numoori, som kräver att jag regelbundet och kontinuerligt skall göra något.
Jag har börjat lära mig att hantera detta. Jag mår väldigt dåligt ibland men även om det i stunden känns omöjligt vet jag ändå någonstans att det går över, att det blir bättre. Men sen kommer det också tillbaka. Det är väldigt påfrestande men har i och med denna insikt blivit hanterbart iallafall. Och det är inte för att gnälla över min psykiska hälsa som jag skriver här. 
Jag vill bara ge en förklaring och en uppdatering i vad som händer i mitt liv. Jag känner att jag är lite skyldig er det, dessutom är många utav er bland mina bästa vänner, trotts att vissa av oss inte ens träffats, och jag vill att ni ska veta! 

Så en kort liten recap:
Jag pluggar en kurs allmän psykologi på högskolan i Gävle. Har flyttat till en större etta med ett faktiskt fungerande kök. Har min första solo-utställning nu i oktober och saker går ganska bra. 
Det har varit en svajig sommar. Jag har mått väldigt dåligt och har fortfarande stora problem med ångest och panikångest men har helt slutat självskada och äter normalt när jag har råd (vilket är nästan jämt). 
Jag har börjat träna thaiboxning och är utbildad sexualupplysare för RFSU.
Jag är extremt politiskt engagerad och tror att jag och mina kamrater kommer kunna göra en reell skillnad på hur världen ser ut. Jag är medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet, SUF, och det tar upp nästan all mina fria tid. Just nu hjälper jag till vid en hungerstrejk här i stan, vaktar tältlägret om nätterna, ser till att det finns rena filtar och varmvatten, försöker fixa advokathjälp osv. Det är slitigt och tidskrävande och det händer nya saker hela tiden som verkligen tar upp all tid och ork som jag har. 
Så till den stora nyheten.
Jag skall bli mamma. Eller iallafall typ. Det är inte jag som gått och blivit på smällen utan en mycket nära vän till mig som åtminstone då och då även är min flickvän. Jag kommer anta någon form utav mamma/moster roll och det är huvudorsaken till min stora inaktivitet här.
Hon bor inte här utan i Falun, 1,5 h härifrån, och jag är väldigt mycket där och hjälper henne. Födelsedatumet är satt till den 9:e oktober och jag skall närvara på förlossningen. Nästa vecka kommer jag flytta dit för att bo där tills barnet, som skall heta Love, kommer. Sedan kommer jag stanna någon månad till innan jag börjar pendla dit på helger. 

Om jag har lite tid nu så kommer jag absolut ingen tid då.


Jag vet inte om det här är ett hejdå.
Jag loggade in här igen för att jag fick en helt ofantlig lust till att rolla och ett helt inlägg bara skapades i mitt huvud medan jag lagade mat. Jag har skrivit ett 3 A4 sidor långt inlägg med Fiero som jag inte postat än, och känner en pepp men också en väldigt press och prestationsångest kring att komma igång här. 
De senaste veckorna har jag börjat tänka att jag skall lämna Numoori. Att jag faktiskt inte saknar det så mycket, jag saknar er, men inte rollspelandet. Att min livssituation har förändrats så mycket att Numoori inte får plats längre. Först kändes det väldigt sorgligt att tänka så, men efter att tag så började de kännas mer naturligt. Självklart.

Jag vet inte hur jag gör än. Jag känner mig inte alls naturligt självklart klar med Numoori längre. Jag känner mig peppad och sugen på att köra. Men jag är också ganska övertygad om att det kommer vända och att jag kommer få slut på tid och ork ganska snart. 
Tills vidare är jag kvar här iallafall, om än väldigt inaktiv.
Och alla ni som är involverade i rollspel med mig: bestäm själva vad ni tycker blir bäst. Ni får PPa till en viss grad för att ta er ur stillastående tidslinjer, och ni får besluta hur ni vill kring mina vargars positioner i flockar osv. Jag har ingen rätt att hålla på att domdera kring det när jag loggar in fem gånger om året!

Om jag beslutar mig för att lämna numoori så kommer jag givetvis säga hejdå till er alla, och skaffa skype igen så jag kan prata med er fortfarande! Samt skriva ett inlägg med en förklaring till vad som händer med alla mina vargar. Någon stans tänker jag mig att jag kanske skall ha kvar en varg, en varg som kan få lulla runt ensam och som jag kan rollspela när jag har lust men inte annars. Vi får se. 

Kram på er tills vidare! 
Vi hörs <3