Den stora, svarta varghanen låg på vakt alldeles utanför lyans öppning med huvudet vilande på frambenen. Hans skära tunga löpte över nosen och de gröna kattögonen såg allt omkring honom. Djungelns alla ljud fångades upp av hans öron, både det oskadda och det halvt avbitna. 
Den svarta pälsen och bleknande ärren som täckte hans starka kropp glänste av fuktpärlor från den varma tunga luften. Solskenet silades ner genom det gröna lövverket men lämnade ändå marken i dunkel skugga. Alla växter strävade uppåt och kämpade mot dagsljuset. Vissa ljud hördes jämt och ständigt som en ström, andra dök upp då och då eller i perioder. 

Det var eftermiddag, och valparna sov bakom honom djupt inne i lyan, mätta efter dagens stora mål mat. De hade tur som hade en stridsduglig far, som både kunde skaffa föda och jaga bort rovdjuren. Samma morgon hade han slagits mot en hungrig panter som hade haft i avsikt att äta vargvalpar till frukost. Den pantern skulle aldrig äta frukost igen. Han släpade iväg dess kropp till asätarna nedanför slänten. Det var många timmar sedan, och förutom jakten hade han inte gjort annat än att ligga där och vakta lyan och dess små invånare.

Black hade hamnat i stirr, med de gröna ögonen fästa vid ett blad som var nedtyngt av fukt. Han kunde höra apor leka i träden ovanför, men de var harmlösa mot hans små. En kakadua skrek någonstans. Några andra fåglar flög förbi ovanför med snabba vingar som smattrade i luften. En tiger röt långt borta. Black, som nästan somnat, kvicknade till och öppnade ögonen som glidit igen. Han lyfte huvudet och ruskade på det. Han måste vara på sin vakt. Han var den enda som kunde vakta dem, eftersom han var partnerlös.
Måste hålla dem vid liv, tänkte han. Skärp dig.








(Pax till BloodQueen!)

Fåglarnas vackra kvitter vad så avkopplande, syrsornas sång likaså. En kakadua lockade till sig en hona leddes vackra sångröst. Men då..

En tiger var inärheten, det kunde denna kol svarta tik känns på doften. Hon rynkade nosen och blottade tänderna svagt. En främling som kom och hälsade på, så intressant.. Hennes massiva kropp ställde sig upp och hennes vingar flaxades två gånger upp o ner samtidigt som hon skakade på kroppen. Jag är redo kom din fega fanskap..
Ett dovt morr hördes precis bakom henne. Snabbt vände hon sig om och såg tigern, öga mot öga. Han såg inte glad ut och det var inte BloodQueen för den delen heller, hatade oväntat besök.

Tigern började ta massiva steg mot tiken för att verka större. Hon stannade kvar vid sin plats och intog position. Särade på bakbenen och frambenen, vingarna flaxade hotfullt och tänderna blottades samt att raggen restes, nu blev hon också stor.

Och så sa de...PANG och där var striden igång..

Doften av främmande varg samt ljudet av en strid fick honom att resa sig upp. Han kände sig tvungen att gå och se efter vad som hände, det kunde vara ett hot mot de små. Han kallade på sin lärling Thamani via tanken och sade att hon skulle vakta lyan medan han gav sig iväg. Han stannade inte för att se när hon kom, men hörde hennes steg bakom sig medan han smög in bland buskarna i riktning mot slagsmålet. När han kom ut i en öppnare del av djungeln, en glänta, fick han se striden med egna ögon. En tiger mot en mörk, bevingad hona. Han kände igen doften, men hade aldrig sett henne förut. Hon var inte Shady, men hon var från Occultos. Det kunde han känna på doften. Han stannade inte gömd utan gick rakt ut i gläntan med lugna steg med blicken på tigern. Han väntade tills de inte brottades utan stod på vakt mot varandra, och spände blicken i kattdjuret. Tigern fattade eld, och föll sprattlande ihop med ilskna läten. Snart var den en askhög. Black tänkte vända tillbaka för att återvända till lyan, men blev nyfiken vad en från Occultos gjorde så nära Isil Anar. En spion, kanske? En lönnmördare? Hans gröna ögon var fästa på honan, misstänksamma. Hon var stor, men han var fortfarande mycket större. han beslöt sig för att tala med henne.
"Berätta vad du gör här." sade han till sist, lugnt.

Tigerns käftar öppnades emot BloodQueen, men hon hoppade åt sidan och pustade ut. That was too close.. Hade hon inte hoppat åt sidan hade hon förmodligen varit död, de va lika stora men tigern hade betydligt mer muskler än vad hon själv hade.

Dom få sekunderna som fanns dök det upp en hane, han var stor och såg ganska lugn ut(?) kanske hade hon trampat in på hans revir? 
Tigern brann upp och hon stod o tittade på hanen, Eld krafter..
Hon skakade lite på kroppen och fällde in vingarna på sin plats.
" Jag ber så mycket om ursäkt om jag har trampat in i ditt revir. Tack förresten.", sade hon lugnt och satte sig ner.

Då hanen talade till henne svarade hon kort:
"Jag håller på & upptäcker nya miljöer, är ute på lite äventyr om man säger så.

"Jag ber så mycket om ursäkt om jag har trampat in i ditt revir. Tack förresten. Jag håller på & upptäcker nya miljöer, är ute på lite äventyr om man säger så."
Black rörde inte en min medan honan talade. Misstänksamheten låg kvar trots hennes artiga ord. Han kunde bara inte slappna av.
Utan att släppa henne med sin fundersamma blick gick han fram och ställde sig några meter ifrån platsen där hon satt. Han litade inte på henne. 
"Är du från Occultos?" frågade han. Han kunde inte låta en medlem av den vidriga flocken passera. Kanske hon hade information om Ophelia? Om hon visste något om var valpen befann sig skulle han minsann pressa det ur henne om så behövdes. Imani hade det svårt. Occultos hade skaffat sig en fiendeflock genom kidnappningen, trots att Black egentligen ville hålla fred med omgivningen. Men det fanns ingen utväg, han kunde inte tolerera sådant. Man gör bara inte så.

"Mitt namn är Black. Jag är ledare för flocken Isil Anar - och ja, du befinner dig på vårat revir." Han höll sig lugn, talade i samtalston men öronen var vända bakåt av misstänksamhet. Han höll ett öga på henne så länge hon befann sig där. 
"Jag hoppas du inte är ute efter mina valpar. Ni skulle bara våga ta en till. Jag vill inte strida mot dig, men om du är ett hot så.."

Hannens osäkerhet gjorde BloodQueen en aning osäker. Hon gillade inte stämningen just nu för den var inte alls så bra som den var innan. När han frågade om hon var ifrån Occultos nickade hon kort.

"Ja, det är jag hur visste du det?", frågade hon nyfiket.
Denna stämningen kändes inte alls bra.

Hon gjorde en konstig min när han sa att hon skulle ta någon av hans valpar.
"Jag skulle aldrig göra något sådant ont! Vad är det som har flugit in i dig? Baraför att jag är en ifrån Occultos behöver det inte betyda att jag är ute efter dig eller dina valpar, eller din flock. Jag är som sagt bara ute efter att upptäcka nya platser", sade hon lugnt och vaggade svansen fram o tillbaka.

Hon var tydligen på någons revir, och hon backade sakta men undan säkert.
"Jag ska inte kliva på ditt/erat revir igen, ber så mycket om ursäkt., sa hon med sin mörka och dova röst.

När hon bekräftade att hon var från dem morrade han kort.
"Doften, jag kände igen den." muttrade han lågt som svar på hennes fråga. 
Hennes reaktion på hans ord om valparna fick honom att komma av sig. "Jag skulle aldrig göra något sådant ont!"
Han höjde ena ögonbrynet och såg undrande på henne.
"Men vad gör du då i en så ond flock? De är våra fiender. Du måste ändå förstå varför jag inte litar på dig."




(kort :P)

Hon stannade upp och ville inte närma sig hennes "fiende".
"Jag förstår absolut om du inte litar på mig, men om du vill så kan jag ge mig av.", sa hon kort och gillade inte när hanen morrade åt henne. Det gjorde stämningen ÄNNU mer "jobbig".

Även om hon var från Occultos behövde det inte betyda att hon VAR som de. Hon hade ändå planer på att lämna flocken, så ledarinnan inte gillade henne särskilt mycket, och hon hade ingen lust och bli mobbad i flocken. Speciellt inte av Midnight som hon kände innan. 

[Sry kort..]

Han kunde känna hur jobbigt hon tyckte det var, vilket förvånade honom. Han lyssnade till hennes ord, att hon kunde ge sig av om han ville. 
"Alla som inte är hot mot oss är välkomna här, BloodQueen. Jag måste medge att du förvirrar mig, men ännu har jag ingen anledning att köra iväg dig." 
Han skakade på huvudet medan öronen vändes framåt. Hans kroppspråk blev mer avspänt, den hårda blicken smälte till flytande smaragd. 


(Kort, skriver från mobilen :))

Hon lyssnade till hans ord och när hon såg hans kroppsspråk att han blev mer avslappnad blev hon automatiskt avslappnad själv. Sänkt huvud för att inte visa allt för mycket dominans , detta var trots allt inte hennes revir, svansen i normalläge, varken dominant eller intryckt mellan benen utan vanligt. Hennes snacka vaggade sakta men säkert för att bli mer avslappnad.
"Jag tackar om jag får vara kvar här, Black och inte bli bortjagad. Jag ska inte röra dina små småttingar. Men jag måste bara få fråga, varför är du så rädd att just någon ifrån Occultos ska ta någon av dina små? Är det något allvarligt som har hänt? Vill du jag ska hjälpa dig?", frågade hon lugnt & avslappnat medans hon la sig ner för att inte verka som ett hot.

"...varför är du så rädd att just någon ifrån Occultos ska ta någon av dina små? Är det något allvarligt som har hänt? Vill du jag ska hjälpa dig?"
Han fuktade tungan medan han funderade ut ett svar på detta. Honan lade sig ner. Han kände vågor av lugn och välvilja komma emot hans sinne från henne, och suckade.
"Shady av Occultos tog en valp från min flock för ett tag sedan och sedan dess har relationen våra flockar emellan varit minst sagt spänd. Min vän Imani saknar sin dotter väldigt mycket."
Sedan rynkade han pannan. "Men jag vet inte hur du skulle kunna hjälpa till, om du inte har information gällande valpen vill säga. Och det faktum att du inte visste om vad Shady gjort säger mig att du inte har det."
Han satte sig ner intill och såg ner på den svarta honan. 
"Jag är glad att du inte vill de små illa. De är allt jag har sedan min Rosie försvann."

När hon fick höra Black's historia om Shady & deras kidnappning blev BQ en aning förvånad. Hur kunde man göra något sådant mot någon annans kött & blod? Hade någon kidnappat BQ's valpar (om hon hade haft några) hade hon jagat individen och slitit ur all kött & ben som skulle ha funnits på individen. Med andra ord så hade individen dött. Men det som förvånade henne mest var just att, var hon med i en flock som kidnappade valpar? Det var ju helt sinnessjukt! Hur kunde man ens ha hjärtat att göra något sådant grovt? 
"Jag har inga ord herrn. Men som sagt jag ska inte röra dina små eller någon av er. Men det börjar bli sent o ja tänkte undra om jag kan sova på ett träd inärheten av eran lya? Det är för att jag säker säkerhet nu, eftersom jag har lämnat Occultos och jag vill inte få hela flocken efter mig. Men jag,.... Annars så kan ja sova någon annanstans om ni inte vill ha mig inärheten av er!..., sa hon och harklade sig, hon visste inte riktigt hur hon skulle förklara att hon ville sova inärheten av dom utan att låta dum. Hon vågade som sagt inte sova själv nu när hon kanske visste att hon hade Occultos efter sig..

Black lyssnade till vad honan hade att säga, innan han lugnt svarade; 
"Att ha de avskummen efter sig är inget jag skulle önska någon alls. Söker du trygghet har du kommit rätt - vi brukar ta emot föräldralösa valpar, ge skydd åt folk på flykt och jaga åt de svaga och hungriga som kommer förbi. Det är sådant vi gör. Självklart får du sova här - du kan låna en av de tomma lyorna om du så vill. Alla inom mitt område vaktar jag med mitt liv."
Han reste sig och skakade fukt ur pälsen.
"Om du följer med ska jag visa dig till lyorna - jag måste ändå titta till de små."
Med de orden vände han om och började gå mot revirets centrum.

BloodQueen nickade kort och blev alldeles varm & glad inombords.
"Så tacksamt att jag får bosätta mig här, blir så otroligt glad när jag får ett sådant varmt välkomnande.", sade honan och följde med Black in mot lyorna. Hon var väldigt nyfiken på hur de små såg ut.

BloodQueens mage började värka, de små som hon hade i sin mage sparkade kraftigt. Ett svagt gny gav hon ifrån sig och öronen slickades bakåt.
"Skärp er nu! Va snälla nu mot mamma!", talade hon till magen lite tyst så inte Black skulle tro att hon var konstig eller vrickad i huvudet.
Magen hade växt till sig. Det var bara några få dagar kvar tills de små skulle ut. Men frågan var, var skulle de små födas som säkrast? Hon vågade inte riktigt fråga Black om de kunde födas på hans revir för då kanske Crepsley skulle bli svartsjuk(?). Men hon visste inte riktigt. Oron & rädslan för att Occultos skulle komma o ta hennes valpar spred sig snabbt. Hon kunde inte riktigt släppa tanken om den flocken, hur kunde man kidnappa andras barn?...

När BQ hade närmat sig lyan väntade hon på Black som skulle gå in först. Hon ville inte vara för "på".

(Off: På grund av krångel i tidslinjer tvångsavslutas detta roll här, efter diskussion. Allt i detta roll räknas, det har hänt. Vi säger att BQ sov där någon natt och sedan gav sig iväg för att senare träffa Crepsley och få valpar etc.)



Avslutat